misslina skrev 2016-03-21 18:34:44 följande:
Hej på er!
Jag har följt er i smyg men nu har jag samlat kraft igen och orkar skriva lite...
Ni ställde massa frågor tidigare och tänkte berätta lite hur det varit.
Missfallet tog hårt! Väldigt hårt! Sen att det blivit massa komplikationer av det gör de inte bättre.... Akut infektion, blodförgiftning på köpet... Ev blir det en skrapning. Återbesök på en vecka! Läkaren sa att ev kan jag ha endometrios??? Kan man bara få det utan att haft det tidigare?
Mycket tankar finns i huvudet... Orkar man igen? Tänk om samma sak händer igen? Tänk om man inte kan bli gravid igen?
Men för varje dag så kommer man en bit på vägen och jag hoppas att man är tillbaka i sitt normala igen snart!
Vill bara säga att jag tittar till er emellanåt :) även om jag inte orkar skriva just nu. Så finns ni i mina tankar! Kanske... Hinner jag joina tråden igen snart!
Kram
Fina du! <3 jag beklagar verkligen!
MEN jag vill hemskt gärna peppa dig lite genom att visa att jag tillkommit här i tråden sen du försvann!
Jag blev ju gravid i somras och fick missfall i vecka 11 (MA), och det kändes så fruktansvärt orättvist. Dessutom förlorade jag alldeles för mycket blod, och fick sen en hemsk infektion precis som du, så det blev fler vändor till sjukhuset än vad jag hade tänkt mig... Det spädde ju liksom bara det redan jobbiga med missfallet. Så jag kände ungefär som du gör nu.. :(
Skillnaden är väl att jag var ÖVERpeppad på att bara bli gravid igen, nästan så jag ville hämnas missfallet.. Man har ju hört så mycket om att det är lätt att bli gravid igen efter ett missfall så jag kunde inte fokusera på något annat. Ska inte göra den här historien för lång men allt möjligt kom ivägen som följd efter missfallet så jag kände att det aldrig skulle bli något barn igen..
På fjärde försöket efter missfallet blev jag gravid igen. Och missfallet gör inte ont längre, det bara finns där i minnet, och jag vet att när det här barnet föds så kommer jag förstå varför jag fick missfall, för det är meningen att jag ska ha det här barnet istället!
Jag hoppas du hittar tillbaka till ork och glädje snart! Många många kramar till dig och din man!