Hur kan man låta sina barn komma för sent till skolan?

inte i min bok om problemet går att lösa i samråd med skolan. Som chef skulle jag försöka lösa det till en anställd också.

Liten anekdot i sammanhanget: När jag gick i lågstadiet hade jag en klasskamrat som bodde mitt emot skolan. Alltså på allvar, mitt emot, men en smal-ish villagata (två bilar kan mötas där med nöd och näppe) mellan hennes hus och skolan. Mindre än 20 meter. 

Gissa vem som ALLTID var sen till skolan......

Det spelar ingen roll om du ställer en äggklocka om momentet inte är färdigt. Jag behöver fortfarande vara pkåklädd ink ytterkläder, ha min väska och mobil med mig för att komma hemifrån.

Det spelar ingen roll alls om kläder ligger framme sedan kvällen före om själva påklädningen går åt pipan.

Lärarna kanske skulle göra individuella scheman istället? Är det hållbart?

Gå upp tidigare och räkna in den tiden det tar med en krånglig morgon.

Jag känner igen det där, och förstår också att det väldigt svårt för de som inte är drabbade av problemet att förstå hur det fungerar. 
Har två barn med diagnoser som innebär att de har svårigheter med såväl tidsuppfattning som arbetsminne och exekutiva funktioner. 
Vi ser alltid till att ha gott om tid på morgnarna, fullt fokus på barnen (vi vuxna är färdiga innan vi väcker barnen) och ett tydligt aktivitets och tidsschema för allt som måste göras. Men - det hjälper inte ett dugg...
Det spelar ju ingen roll om alla vet att frukosten måste vara uppäten på 20 minuter om de fastnar 19 minuter på första tuggan... Insikten att de inte kommer att klara resten av frukosten på 1 minut saknas helt, och medvetenheten om att 19 minuter passerat utan att något hänt finns inte heller. De liksom bara "kopplar bort" från den verkliga världen ibland, och då funkar inga tidsbegrepp.
Lösningen är konstant kontroll från en vuxen som ser till att allt flyter på, problemet är att det är svårt att få uppmärksamhet och att det är jättejobbigt för dem att hela tiden behöva fokusera på att prestera.
Därför behövs det extra tid för vilopauser och så mycket lugn och ro vi bara kan åstadkomma. Allt som inte är absolut nödvändigt är förbjudet, samtal kring bordet, att resa sig upp, att kolla tidningen/telefonen... Tråkigt, jobbigt och tufft för alla, men vi lyckas i alla fall få iväg våra barn i tid till skolan.
Det vi ofta får välja bort är andra aktiviteter som är tidsbestämda, eftersom själva uppgiften att passa en tid är så ansträngande för hela familjen.

Jag börjar jobba vanligen mellan 07.00-07.30 och går upp 04.30, så viss krångeltid är redan inräknad.

Här finns det ingen som kan hjälpa mig när saker inte går som de ska. Å andra sidan så brukar inte jobbet börja undra var man är förens en kvart efter man sagt att man ska börja så det jämnar ut sig.

Att stressa i de lägena brukar bara resultera i ångestutbrott så det försöker jag undvika.

sa jag det, hm tänk det missade jag 
Missade du att det verkar vara bussen som inte riktigt håller schemat i den tråd jag svarade på, eller att skolbussens tider ändrats.

Vi är en familj som emellanåt har svårt att hinna i tid för att något barn ballar ur fullständigt vid fel tidpunkt. Det är inte mycket att göra åt, och eftersom det inte sker regelbundet är det svårt att planera för genom att t ex kliva upp en kvart tidigare (det skulle inte hjälpa heller).

När jag märker att det går åt skogen tar jag det bara lugnare. Livet har lärt mig, nämligen, att det bara blir värre om man stressar, i synnerhet med barnen. Det ena barnet reagerar med ilska, det andra med panik, då tycker jag att det är viktigare att bevara lugnet och ta den sena ankomsten. Coolhet är viktigt, och framför allt är det viktigt att barnen inte börjar förknippa avresan till skolan med något negativt, för då kommer det att uppstå elände mer konsekvent varje dag när det drar ihop sig. Jag tycker också att det kan vara en rätt bra läxa för barn som är lagda åt det hållet, att se att inget farligt händer om man är fem minuter sen till skolan.

Jag har också märkt när jag någon gång har kommit till skolan en liten gnutta sent med ett barn, att lektionen faktiskt inte alltid börjar helt och hållet i utsatt tid även om barnen sitter på plats. Och det är ju superskönt tycker jag, och ett rätt så smart drag av läraren. Det reducerar stressen.