Hur kan man låta sina barn komma för sent till skolan?

Är lärare och måste poängtera att det är skillnad på att komma sent och att komma sent. En insiktsfull lärare, vilket de flesta är, vet att barn och vårdnadshavare kan ha fullt giltiga skäl att inte komma i tid till skolan. Ibland är det, som någon skrivit, bättre att komma sent än inte alls. Barn idag lider alldeles för ofta av ångest och sömnsvårigheterna av diverse skäl. Däremot finns det personer som av ren lättja kommer sent, eller tror att det är ok att komma för sent. Stor skillnad på detta. Vill för övrigt också passa på att be er vårdnadshavare att aldrig ringa ert barns lärare precis innan första lektionen. Menar inte att alla lärare alltid och allenast är sena pga det, men jag får avstyra samtal flera gånger i veckan vid den tiden på dagen. Åtminstone- håll det kort!

Varför är det alltid föräldrarna som är de skyldiga om barn gör något? Jag vet att när jag var liten så var mamma väldigt noga med att jag skulle gå till skolan i tid. Men jag själv ville inte det och strulade ibland till det och kom sent eller gick inte till skolan alls även om hon gjorde allt för att få mig till skolan. Varför tror folk att de är bättre föräldrar än andra p.g.a en sådan här grej som inte alla föräldrar har kontroll över? Känner man inte en person kan man inte döma heller. Vad vet du om barnet har en diagnos eller mår dåligt p.g.a något annat om därför inte kan vara i tid?

"Hur kan man låta sitt barn komma sent?" Snarare: hur kan man vara så verklighetsfrånkopplad att man tror att alla familjer ser likadana ut och att alla barn beter sig som ens eget.

Därför att små barn går ju inte till skolan själva, de väcks av någon, får frukost av någon, följs av någon till skolan på något sätt. Alltså är det så klart föräldrarnas ansvar att se till att de kommer i tid. Stor skillnad med en 14-åring.

I den klassen där jag var resurs hade vi två duktiga tjejer som nästan alltid kom inramlandes 15 minuter efter alla andra. Då det störde undervisningen att de aldrig visste vad de skulle göra och vi hade flera barn med särskilda behov som behövde mer hjälp, så testade min kollega att de fick sitta kvar motsvarande tid på rasten och jobba igen. Samma sak gällde att komma i tid efter rasten. Vad gällde flickorna på morgonen så var de helt plötsligt nästan alltid i tid, så det handlade om att de sölade på vägen till skolan. Många elever gjorde sig inte minsta brådska även när det hade ringt och det fungerar ju inte att vänta in alla i 10-15 minuter när man har 25 elever.

Däremot i bussfallet kan ju inte eleverna göra så mycket och det är ju en annan sak med barn med diagnoser där man gjort en särskild handlingsplan, men att föräldern är lat och låter barnen stressa på morgonen är ju bara en dålig vana.

Är också lärare och håller med dig. Jag vet oftast anledningen till att vissa elever kommer för sent och då är det inga problem. De flesta familjer som upplever kaos på morgonen brukar dessutom prata med mig om det för att förklara varför de ibland är sena. När jag däremot har elever som kommer insläntrande med sina föräldrar och inte gör den minsta ansats till att skynda sig utan istället pratar på om ditten och datten så irriterar det mig. Där tycker jag att det är föräldrarnas absoluta ansvar att "skynda" på sina barn.

Det kan alltså bero lite på hur man beter sig när man kommer för sent (båda elev och föräldrar) ber man om ursäkt, skyndar på stegen lite eller på något sätt visar att man är ledsen för att man stör så är det OK men de som bara tycker att hela världen borde gå efter deras klocka blir jag faktiskt irriterad på. Det gäller för övrigt inte bara elever och föräldrar utan det gäller såväl mina kollegor som mina privata vänner. Själv försöker jag leva som jag lär. Jag är i princip aldrig sen men OM det skulle hända så ber jag så hemskt mycket om ursäkt och ser till att att jag inte stör när jag väl kommer.

Fast som förälder har jag ju alltid ansvar för mitt barn. Om mitt barn kommer för sent till skolan eller inte går dit alls så är det ju givetvis mitt ansvar. Sen kan det föreligga problem och diagnoser som gör att jag som förälder inte har möjlighet att få iväg mitt barn men det är ju fortfarande mitt ansvar (och min skyldighet) att ta hjälp för att försöka komma tillrätta med problemet.

Jag kan inte förstå varför man som förälder ska gå i försvar hela tiden och säga att ni vet inte hur vi har det osv. Nej, det vet vi inte. Ingen vet egentligen någonting om någon annan människa men vi måste ändå ta ansvar över oss själva (och våra barn). Det kan vi inte lämna ifrån oss hur gärna vi än vill eller vilka anledningar vi än må ha för att vi har det svårare än andra föräldrar. 

Mitt barn bits t ex på förskolan. Han är mitt barn, alltså är det mitt ansvar att se till att han slutar med det. Jag måste prata med honom om det, jag måste vara nära honom när han leker med andra barn på fritid, jag måste informera förskolan om att jag ser problemet och kolla så att även de arbetar med problemet (eftersom jag inte är där). Jag kan aldrig frånskriva mig själv från det bara för att "jag inte alltid är där" eller för att "ingen vet hur vi har det hemma".

Mina föräldrar kom aldrig i tid själva. Det var inte med flit de fick bara inte till det. Så jag blev också sen och till slut vandr jag mig vid det. Kämpar jättemycket med tider som vuxen och det är så extremt svårt.

Jag vädjar till er om att lära era barn goda vanor. Det är så svårt att bryta ett beteende som vuxen trots viljan.

Det människor som med lätthet alltid kommer i tid. Dessa visar tyvärr ofta väldigt liten förståelse för de som nästan omöjligen klarar av att hålla tider. De förstår inte att det kan vara svårt för någon när det är så lätt för dem själva. Då ligger det nära tillhands att kärlekslösa domar fälls.
Det finns familjer som är mer kaotiska än andra. Ibland ligger kognitiva funktionshinder bakom, och jag vet människor som stångat huvudet blodigt för att komma i tid men misslyckas ändå gång på gång. Ackompanjerat av samhällets moraliserande och ibland hån. Men de är tids-blinda och har lika svårt att komma punktligt som det är för någon med dyslexi att läsa ett stycke text. Tidsblindhet är inte ovanligt t ex bland människor med ADHD och Aspergers.
Jag säger inte att det är rätt att komma försent. Jag tycker bara inte att man ska vara så dömande mot människor bara för att man fått den gåvan att kunna klara av att komma i tid själv.

Varför är det kaos på fritids? Gör dom något åt det? Låter inga vidare. :/

Fast dom där tre minuterna gör något, dom andra barnen har kommit in och satt sig och så säger dom godmorgon, vilken dag det är och så vidare. Sen kommer några sista in några minuter senare (oftast samma personer såklart) och då tar läraren om samma sak igen. Det blir dessutom rörigt för dom andra barnen. Har själv gått i skolan, och varit med min son många gånger i skolan och märkt av det.

Nu har jag inget skolbarn utan bara en fyraåring men han har haft en period där han ställer sig och vrålar längst vägen till förskolan. Det kan vara på grund av precis vad som helst, omöjligt att förutse och förhindra. Och där kan han stå och skrika allt från 5 minuter till en halvtimme, alternativt flera gånger på vägen. 

Visst försöker jag ta marginaler för detta, men gångtiden är ca 7 minuter och då kan det inte vara rimligt att jag ska gå ut 60 minuter innan varje dag trots att det bara är någon gång ibland det blir så mycket bråk, för vi har ju inte rätt att lämna något tidigare än den tiden han har tid från. Då får vi ju stå utanför i 50 minuter. 

Nu hoppas jag förstås att han inte ska hålla på så i skolåldern, men jag antar att vissa barn har sådana problem även då, och tja, det är "hur".