Menar verkligen inget illa, jag vet att folk har olika smaker när det gäller allt, speciellt namn.
Vanliga namn som tillexempel Kajsa, Astrid, Ingrid (namn jag inte gillar) kan jag förstå att andra gillar.
Men hur i hela friden tänker ni när ni ger era barn namn som Majken?
Vad har era barn gjort för att förtjäna detta?
Självklart är namn en klassmarkör, tror inte Sofia Wistam har många akademiska poäng eller att familjen Hilton kommer från "gamla pengar" Tycker nog att det är hyggligast att ge barn rimligt neutrala namn som funkar vad dom än vill göra i livet eller vilken personlighet de utvecklar.
Jag ogillar alla pojknamn som slutar på "us", Rasmus, Hampus osv.
De är så fruktansvärt gräsliga att jag ryser.
Hade ett ex vars son hette Hampus och tänka sig att han en gång frågade vad jag tyckte om hans barns namn.
Jag var ärlig. Han blev skitsur. 
Flicknamn jag ryser av är exempelvis Stina, Emma, Hulda och alla hittepånamn.
Har en bekant som har fem barnbarn med dubbelnamn, alla är hittepå.
Gräsligt.
Självklart är namn en klassmarkör, tror inte Sofia Wistam har många akademiska poäng eller att familjen Hilton kommer från "gamla pengar" Tycker nog att det är hyggligast att ge barn rimligt neutrala namn som funkar vad dom än vill göra i livet eller vilken personlighet de utvecklar.
Mitt barn har ett engelskt förnamn och svenskt efternamn. Detta för att barnet har en brittisk förälder och en svensk. Det är dessutom ett ganska ovanligt engelskt namn som tyvärr ofta blandas ihop med olika svenska namn.
Detta var ju inget vi direkt tänkte på när vi döpte barnet. Vi ville ha ett namn som vi tyckte var fint och som passade.
Däremot är barnet inte utstött eller anses konstigt, tvärtom.
Jag tycker heller inte Majken låter fint. Låter som förort i Stockholm. Men man har ju olika smak. Tycker även Kajsa är fult, men det är väl egentligen från början ett smeknamn. Lite som att döpa någon till Bettan eller Maggan.
Min ena dotter heter Savanna och jag är läkare. Det var mina föräldrar också. Vilka fördomar folk i den här tråden har.
Min ena dotter heter Savanna och jag är läkare. Det var mina föräldrar också. Vilka fördomar folk i den här tråden har.
Mitt barn har ett engelskt förnamn och svenskt efternamn. Detta för att barnet har en brittisk förälder och en svensk. Det är dessutom ett ganska ovanligt engelskt namn som tyvärr ofta blandas ihop med olika svenska namn.
Detta var ju inget vi direkt tänkte på när vi döpte barnet. Vi ville ha ett namn som vi tyckte var fint och som passade.
Däremot är barnet inte utstött eller anses konstigt, tvärtom.
Försöker inte bry mej om vad folk väljer för namn. De gillar det och så får det vara med det.
Däremot så kan jag undra i mitt stilla sinne hur folk tänker vad gäller stavningen.
Cevin ska enligt alla grammatiska regler uttalas Sevin. Men det tänker folk inte på utan deras "speciella" pojke ska ha ett "speciellt" namn så vi stavar det med C. Ännu bättre, vi slänger in ett W i namnet också! Cewin! Där brann det nånstans...
Och för några år sedan läste jag här på FL om någon som gav sitt barn namner Johnny. Ok, inga problem. Bara det att de ville att det skulle uttalas på engelska, dvs, Djohnny. Så för att göra det "enkelt" och se till att det uttalades rätt i hela världen så använde de stavningen Djohnny. Att folk i engelsktalande länder skulle uttala det typ D-djohnny tänkte det inte på...
Apropå Willhelm/Vilhelm diskussionen. Båda mina bröder heter Wilhelm med den stavningen i mellannamn. Det är ett släktnamn som går tillbaka 3-4- generationer och har alltis stavats så. Tycker personligen det ser konstigt ut med V.