• Ask

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare. 


    Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu. 


    De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin. 


    Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen. 


    Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det. 

  • Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid
  • Anonym (BF 22 april)

    Här sitter man.. GRAVID i 38+4 (bf efter RUL 24 April) och vill bara bli av med parasiten som växer i min mage. Jag känner mig som en fånge i min egen kropp. Ja har tom börjat överväga att skita i att amma trots att jag har vart bestämd på den punkten innan. Jag har genomlidit SÅ MÅNGA sömnlösa nätter, nu orkar jag fanimej inget mer! Jag har fått nog!!!! Tappen sitter så högt upp så bm kommer inte åt att göra en hinnsvepning! Igår var vi på TUL för att magen inte växt på flera veckor... Men nog tamejfan ligger hon på nästan 4+ över kurvan (3,4kg). Jag är totalt livrädd att föda ett stort barn då jag sprack rejält med mina 2 pojkar!

    UT UR MIN KROPP!

  • Oscarsmamma84

    Gör glukosbelastning för tredje gången denna graviditet. Skulle väl vara det som fattades oxå att jag får graviditetsdiabetes. Har foglossning från helvetet som blir värre för varje dag som går. Igår kändes det som jag hade en boll mellan benen o det tryckte o sved neråt. Är snart i v 32.

  • Höna Pöna

    Jaha. Då sitter jag alltså här, sjukskriven på heltid för foglossning sedan några veckor tillbaka, och kan inte röra mig. Jag är i vecka 26, så det är en bra bit kvar innan det är dags för förlossning.

    Hur hanterar ni viktuppgången? Jag, som hade ett aktivt liv innan med träning flera ggr/vecka, kan knappt röra mig och känner att jag sväller som en ballong för var dag. Kan kanske tillägga att jag var smått överviktig redan innan jag blev gravid, men i övrigt i bra form och inom rimliga gränser.

    Det gör ont och kroppen har börjat protestera. Är såklart medveten om att en ska gå upp en hel del i vikt, men jag är liksom förbi normaluppgången redan med 14 veckor kvar...  Har även börjat samla på mig en massa vätska som lagt sig gosigt runt fötterna.

  • HonanHöna
    Höna Pöna skrev 2016-04-15 11:13:05 följande:

    Jaha. Då sitter jag alltså här, sjukskriven på heltid för foglossning sedan några veckor tillbaka, och kan inte röra mig. Jag är i vecka 26, så det är en bra bit kvar innan det är dags för förlossning.

    Hur hanterar ni viktuppgången? Jag, som hade ett aktivt liv innan med träning flera ggr/vecka, kan knappt röra mig och känner att jag sväller som en ballong för var dag. Kan kanske tillägga att jag var smått överviktig redan innan jag blev gravid, men i övrigt i bra form och inom rimliga gränser.

    Det gör ont och kroppen har börjat protestera. Är såklart medveten om att en ska gå upp en hel del i vikt, men jag är liksom förbi normaluppgången redan med 14 veckor kvar...  Har även börjat samla på mig en massa vätska som lagt sig gosigt runt fötterna.


    Kunde lika gärna vart ja som skrev det där haha.. Har också foglossning från helvetet o vart väldigt aktiv innan, så går också upp i vikt.. Börjar få paniken, är i v 34 nu, 35 på söndag.. Tror ja gått upp typ 20kg nu :( samlar på mig massa vätska dessutom.. Har jätte ångest just me vikten..
  • Höna Pöna
    HonanHöna skrev 2016-04-15 11:41:47 följande:
    Kunde lika gärna vart ja som skrev det där haha.. Har också foglossning från helvetet o vart väldigt aktiv innan, så går också upp i vikt.. Börjar få paniken, är i v 34 nu, 35 på söndag.. Tror ja gått upp typ 20kg nu :( samlar på mig massa vätska dessutom.. Har jätte ångest just me vikten..
    Det är kanske så hönor gör? Skulle valt annat nick om det är det här som är  följden.

    Jag tycker liksom inte att jag sitter och toksvullar i någon större omfattning, men något "fel" måste jag ju göra. Antagligen så äter jag väl som tidigare men rör avsevärt mycket mindre på mig. Mitt värsta illamående har dock börjat lägga sig så det här med att äta för att slippa kräkas kanske kan avta snart. Men orolig för viktuppgången är jag ju, det hjälper vare sig mitt psykiska eller fysiska välbefinnande att öka så här mycket.

    Försöker hitta på sätt att röra mig, men bara att ta sig ut (många trappor) är som ett helt träningspass. Gymmar (försiktigt) en gång/vecka av ren envishet, men bli också liggande i sängen hela dagen efter för att återhämta mig.
  • HonanHöna
    Höna Pöna skrev 2016-04-15 12:32:45 följande:

    Det är kanske så hönor gör? Skulle valt annat nick om det är det här som är  följden.

    Jag tycker liksom inte att jag sitter och toksvullar i någon större omfattning, men något "fel" måste jag ju göra. Antagligen så äter jag väl som tidigare men rör avsevärt mycket mindre på mig. Mitt värsta illamående har dock börjat lägga sig så det här med att äta för att slippa kräkas kanske kan avta snart. Men orolig för viktuppgången är jag ju, det hjälper vare sig mitt psykiska eller fysiska välbefinnande att öka så här mycket.

    Försöker hitta på sätt att röra mig, men bara att ta sig ut (många trappor) är som ett helt träningspass. Gymmar (försiktigt) en gång/vecka av ren envishet, men bli också liggande i sängen hela dagen efter för att återhämta mig.


    Ja så kan de ju vara haha.

    Samma här, försöker också trots bakslaget efteråt.. Men men, man får ge sig tusan på att får bort allt efter bara. Sen e de inte så jävla lätt o bara sluta äta plötsligt heller, eftersom man e van vid att äta som man gör!
  • Anonym (anonyma anonym)

    mina 5 öre :P
    förra helgen kände jag mig så fruktnsvärt arg..skulle gå av tåget på malmö c, och framför dörrarna på perrongen stod det ett par små barn som var precis i vägen.. kände att jag ville knuffa dem bort från dörrarna.. väl hemma blev det en skandal med pojkvän som fick slängas ut ur min lägenhet med hans skor flygandes över hans huvud ner på trappan...inget jag stolt över (han förtjänade det iofs) men fattade sen att gravidhormonerna är ansvariga för överreaktion... som PMS tagen till spets Skrikandes

  • mo med liten trea

    Jag har verkligen haft en skitgraviditet, som fått mig att kräkas, svimma och kanske kostat mig mitt jobb - och den verkar aldrig vilja ta slut! (v 41 nu)

    Illamående från v 7 som gjorde att jag först gick ner i vikt och förmodligen frisatte varenda tungmetall jag någonsin fått i mig. Har inte tränat över huvud taget på 8 månader och tappat alla muskler jag haft. Lyckades på något sätt gå upp 10 kg, i princip allt mellan v 20-30, men har inte haft någon som helst ork. Hela tiden varit humörpåverkad och så låg att jag knappt velat träffa mina vänner.

    Nu när jag närmar mig mål känns det lite bättre. Kika på mina blogg om ni vill ;)

    slacklinerblog.wordpress.com/barn-babis/mammatraning/

    Framför allt ni som lider av foglossning, Jag är sjukgymnast och har skrivit mycket om hur man kan tackla det!


  • Melissenta
    mo med liten trea skrev 2016-04-30 17:06:26 följande:

    Jag har verkligen haft en skitgraviditet, som fått mig att kräkas, svimma och kanske kostat mig mitt jobb - och den verkar aldrig vilja ta slut! (v 41 nu)

    Illamående från v 7 som gjorde att jag först gick ner i vikt och förmodligen frisatte varenda tungmetall jag någonsin fått i mig. Har inte tränat över huvud taget på 8 månader och tappat alla muskler jag haft. Lyckades på något sätt gå upp 10 kg, i princip allt mellan v 20-30, men har inte haft någon som helst ork. Hela tiden varit humörpåverkad och så låg att jag knappt velat träffa mina vänner.

    Nu när jag närmar mig mål känns det lite bättre. Kika på mina blogg om ni vill ;)

    slacklinerblog.wordpress.com/barn-babis/mammatraning/

    Framför allt ni som lider av foglossning, Jag är sjukgymnast och har skrivit mycket om hur man kan tackla det!


    hej!
    jag har precis öppnat din dagbok och stötte direkt på din inlägg om överrörlighet! jag är precis så överrörlig upp till 9 punkter på din skala, och haft en hemsk foglossning förra graviditeten, nu är gravid igen och fruktar redan i för väg inför foglossning :(
    Vad skulle du rekommendera mig att läsa i din blogg om både överrörlighet och foglossning och hur man övervinner dem??

    tack :)
  • Anonym (Tess)

    Gravid i v.9

    Mår så fruktansvärt illa hela jävla tiden! Kan inte sova och kräks då och då när som helst

    Hade magsjuka i början av veckan och kräktes helt sjukt mycket i ett dygn..

    Tror jag fått magkatarr eller nåt, den svullnar och krampar så fort jag äter nåt

    Gått ner i vikt och visst jag är överviktig men känns fortfarande inge bra

    Äcklas av allt och vill inte äta, är samtidigt hungrig hela tiden och måste äta för att inte kräkas (värre iaf) blir mätt på ingenting

    Får härlig diarre då och då också.. en gång hann jag inte...!?

    Har ett barn på 2år, kräktes och mådde skit hela den graviditeten, tredje gången jag är gravid nu och jag hatar det! Funderar dagligen på om de verkligen är värt det.. känner mig så otacksam och värdelös och livrädd för att få uppleva en lika traumatisk förlossning igen och få förlossningsdepression, igen.. (utan hjälp..)

    Har ingen att prata med heller :( vill inte lägga mer på sambon och mina systrar fattar inte..

Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid