Jag HATAR verkligen att vara gravid

Imorgon tar graviditeten slut (förhoppningsvis)! Blir igångsatt imorgon. värsta är kvar dvs att föda.

Gått över med 4 dagar (40+4). Mått riktigt dåligt under min graviditet. Allt från kraftig illamående, kräkningar, dålig hy, foglossning, sömnlöshet, sura uppstötningar, huvudvärk, svullna slemhinnor i näsan, ligamentsmärtor, tarmsmärtor, hemorojder, humörsvängningar, depression, viktökning, influensa som varade 6 veckor etc. Kan säga att positiva delarna under graviditeten var få.

Kommer aldrig mer bli gravid, tre barn räcker.

Kämpa på ni andra. Svårt att vara positiv i 9 månader, jag vet! Men tur att det bara är tillfälligt.

Hej alla. Ända sen min bebis kom har jag tänkt att jag i lugn och ro ska avlägga lite rapport här men lugn och ro inträffar aldrig så nu blir det några rader från mobilen och säkert formulerat därefter.

Första veckan efter bebis var född var jag hög på hormoner och lullull, sen kraschlandning. Jag är så galet tvåbarnschockad. Mår ärligt talat inte skitbra. Älskar inte att amma för att det gör mig så låst och brottas med samvetet eftersom jag vet att ersättning (och att kunna dela på matandet) skulle göra mig mer harmonisk. Dessutom påverkas jag nog även av dessa hormoner som nån påpekade förut. Nätterna är akitjobbiga med uppvak varannan timme. Sömnbristen gör mig till ett monster så jag går fortfarande omkring och hatar min sambo och vill göra slut. Mitt hjärta blöder för min treåring som helt uppenbart är ledsen och förvirrad över att inte riktigt greppa varför morsan inte är tillgänglig jämt (eller nästan aldrig). Nä, första bebistiden är mest en kamp enligt mig. Ledsen att inte kunna komma med nåt hejigt inlägg om hur himla toppen allt blev när bebis var född. Nån av er andra som fött och känner likadant? Tar tacksamt emot tips också på hur man får bebisar att sova bättre på nätterna och lite input kring när tillvaron faktiskt lättar för det har jag förträngt/glömt sen förra gången.

Stor kram till er allihopa. Vi krigar på bra. Det ska man ändå komma ihåg.

Jaha. Då sitter jag alltså här, sjukskriven på heltid för foglossning sedan några veckor tillbaka, och kan inte röra mig. Jag är i vecka 26, så det är en bra bit kvar innan det är dags för förlossning.

Hur hanterar ni viktuppgången? Jag, som hade ett aktivt liv innan med träning flera ggr/vecka, kan knappt röra mig och känner att jag sväller som en ballong för var dag. Kan kanske tillägga att jag var smått överviktig redan innan jag blev gravid, men i övrigt i bra form och inom rimliga gränser.

Det gör ont och kroppen har börjat protestera. Är såklart medveten om att en ska gå upp en hel del i vikt, men jag är liksom förbi normaluppgången redan med 14 veckor kvar...  Har även börjat samla på mig en massa vätska som lagt sig gosigt runt fötterna.

Det är kanske så hönor gör? Skulle valt annat nick om det är det här som är  följden.

Jag tycker liksom inte att jag sitter och toksvullar i någon större omfattning, men något "fel" måste jag ju göra. Antagligen så äter jag väl som tidigare men rör avsevärt mycket mindre på mig. Mitt värsta illamående har dock börjat lägga sig så det här med att äta för att slippa kräkas kanske kan avta snart. Men orolig för viktuppgången är jag ju, det hjälper vare sig mitt psykiska eller fysiska välbefinnande att öka så här mycket.

Försöker hitta på sätt att röra mig, men bara att ta sig ut (många trappor) är som ett helt träningspass. Gymmar (försiktigt) en gång/vecka av ren envishet, men bli också liggande i sängen hela dagen efter för att återhämta mig.