Jag HATAR verkligen att vara gravid

Gravid i v.9

Mår så fruktansvärt illa hela jävla tiden! Kan inte sova och kräks då och då när som helst

Hade magsjuka i början av veckan och kräktes helt sjukt mycket i ett dygn..

Tror jag fått magkatarr eller nåt, den svullnar och krampar så fort jag äter nåt

Gått ner i vikt och visst jag är överviktig men känns fortfarande inge bra

Äcklas av allt och vill inte äta, är samtidigt hungrig hela tiden och måste äta för att inte kräkas (värre iaf) blir mätt på ingenting

Får härlig diarre då och då också.. en gång hann jag inte...!?

Har ett barn på 2år, kräktes och mådde skit hela den graviditeten, tredje gången jag är gravid nu och jag hatar det! Funderar dagligen på om de verkligen är värt det.. känner mig så otacksam och värdelös och livrädd för att få uppleva en lika traumatisk förlossning igen och få förlossningsdepression, igen.. (utan hjälp..)

Har ingen att prata med heller :( vill inte lägga mer på sambon och mina systrar fattar inte..

Ringde till mvc igår och grät

Läkaren ska fixa recept på lergigan idag men jag kan inte hämta ut de förren imorrn

Så jag missade ett viktigt möte på AF idag :(

Och när jag hämtade sonen på förskolan tänkte jag att de var en bra ide att köpa middag och en glass, mådde bra när vi gick in och de var inte så lång kö

Men klart som fan att alla gick till kassan precis när jag gjorde och typ alla storhandlade eller skulle lämna tillbaka nåt, och kassören började bråka med en kollega mitt i allt.. jag blev bara mer och mer illamående och yr, höll på att kräkas rakt ut! Så släppte korgen på golvet och sprang ut med vagnen.. så jävla pinsamt!

Fick sitta på en bänk utanför och hyperventilera 20min innan jag kunde gå hem..

Kan inte göra någonting med det här jävla illamåendet :(

På lördag är det meningen att vi ska ha kalas, jag kan inte städa för jag kan inte böja mig ner utan att börja hulka.. baka något är helt uteslutet, och jag älskar att baka..

Väldigt svårt att tänka något positivt om hen i min mage just nu..

Mådde illa och kräktes hela graviditeten med sonen

Andra gången blev jag gravid oplanerat när han var 11 månader, hade förlossningdepression till han var 10 månader så jag hade precis börjat må bättre

Var mycket prat fram och tillbaka, var inte så bra mellan sambon och mig heller och jag ville så gärna uppleva en sommar med sonen när jag mådde bra.. när jag började kräkas i princip dygnet runt så bestämde vi oss för att göra abort, slutade må dåligt bara nån timme efter det var gjort

Jag blev så lättad och glad över att ha den möjligheten att göra det, bästa beslutet för mig/min familj.

Den här graviditeten var planerad men det gick på första försöket vilket var chockerande och jag trodde jag var mer förberedd men halva vårt kontaktnät har försvunnit (flytt 6 timmar bort och flytt utomlands) och jag mår ännu sämre nu och jag har ju sonen att ta hand om, sambon hjälper så mycket han kan och har tagit ledigt, vabbat och slutat tidigare mycket nu

Jag har inga större förhoppningar om att illamåendet kommer gå över..

Sonens förskola ligger 1,5km bort (inte vårt förstahandsval, ska få byta till en närmare men inte förren i Aug) och det är uppförsbacke hela vägen dit :( det innebär en promenad på 6km 4 dagar i veckan

Det gick okej innan jag blev gravid, nu är det ren tortyr..

Ska ge Lergigan comp 1 vecka, men blir de inte bättre så måste han sluta på förskolan, vilket inte är så bra då det haft positiv effekt på hans språkutveckling och han älskar att vara där

Känner mig väldigt otillräklig och har dåligt samvete att jag ställer till det för hela familjen med mitt mående

Fan vad jag bara vill ge er alla en stor kram som har skrivit snälla och empatiska svar till mig!

Gick till apoteket direkt efter att jag lämnade sonen på förskolan igår, men de var inte öppet, väntade men när de var 10min kvar klarade jag inte av att stanna utan fick gå hem och lägga mig ner för att inte kräkas.. min sambo hjälpte mig senare att hämta ut medicinen, han har som tur de fullmakt för mig för jag klarade inte av att stå vid kassan ens!

Tog en Lergigan comp till middagen igår och sen på kvällen försvann illamåendet!!!

Samma sak imorse, så dom funkar på mig

Är som att få tillbaka iaf en del av sitt liv!

Dock har jag fått andra problem, igår på förmiddagen började mina händer skaka, tänkte inte så mycket på de men de är värre nu :(

Högt/lågt blodtryck, diabetes eller järn/b12 brist är något av de jag gissar på...

Har inte ont och kan stå och gå, så tänkte försöka stå ut till 10e, men i värsta fall blir de akuten i helgen

Frustrerande när ett problem blir hjälp och så kommer nästa på en gång

Lergigan comp funkar inte längre som jag hade hoppats, mår fortfarande fruktansvärt illa längre stunder då och då och kräks fortfarande även om det inte är lika ofta

Väldigt läskigt för det kan komma helt utan förvarning! Fick upp kräk i halsen när vi var i affären häromdagen men lyckades svälja ner de igen.. samma sak hände i bilen idag.. kräktes direkt när vi kom innanför dörren hemma istället sen

Mitt mående har börjat gå ut över sambons jobb, han har fått sluta tidigare och fått ta ledig för att ta hand om sonen och hämta på förskola

Så lönen den här månaden klarar vi oss precis på om inget oväntat dyker upp..

Arbetsförmedlingen skickar tider för rekryteringsmöten och skit, jag klarar inte av att gå på de ens.. får ingen ersättning så de är skitsamma för de men är rädd för att bli utskriven för då förlorar vi förskoleplatsen och de är enda andrummet vi har för sonen just nu, även om han ständigt blivit sjuk så är dagarna han får gå där så mycket värt!

Känner mig så stressad och har ångestpåslag nästan hela tiden för kräkningarna och att jag inte kan bara fixa allt, känner mig otillräcklig och som en börda för alla

Tänker bara mer och mer på att vi inte förtjänar ett till barn och allt kommer gå åt helvetet.. vet ju att de är hormoner och en tillfällig svacka och vi har varit med om värre men vet inte hur jag ska fixa de

Vill bara bli av med illamåendet och ångesten!

Det jag har varit livrädd för, hände idag

Jag kräktes offentligt.. med sonen i barnvagnen på väg hem från förskolan, kräktes jag precis vid sidan av gångvägen medans massor av folk och barn gick förbi.. så fruktansvärt utlämnande och förnedrande.. som tur de pratade ingen med mig.. riktig jäkla magtömmande spya också

Kräktes igen så fort vi kom hem sen

Och sambon kommer hem sent idag så jag måste fixa middagen.. tror ni smörgåsrån med smör och ost och äpple duger..!? Fan kan inte göra någonting längre

Hatar verkligen att vara gravid, vill aldrig någonsin vara det igen!