• Ask

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare. 


    Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu. 


    De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin. 


    Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen. 


    Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det. 

  • Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid
  • Anonym (...)
    mo med liten trea skrev 2016-04-30 17:06:26 följande:

    Jag har verkligen haft en skitgraviditet, som fått mig att kräkas, svimma och kanske kostat mig mitt jobb - och den verkar aldrig vilja ta slut! (v 41 nu)

    Illamående från v 7 som gjorde att jag först gick ner i vikt och förmodligen frisatte varenda tungmetall jag någonsin fått i mig. Har inte tränat över huvud taget på 8 månader och tappat alla muskler jag haft. Lyckades på något sätt gå upp 10 kg, i princip allt mellan v 20-30, men har inte haft någon som helst ork. Hela tiden varit humörpåverkad och så låg att jag knappt velat träffa mina vänner.

    Nu när jag närmar mig mål känns det lite bättre. Kika på mina blogg om ni vill ;)

    slacklinerblog.wordpress.com/barn-babis/mammatraning/

    Framför allt ni som lider av foglossning, Jag är sjukgymnast och har skrivit mycket om hur man kan tackla det!


    Låter ungefär som jag haft/har det (v 39 nu), förutom biten angående arbetet. Dock sjukskriven sedan okt.
  • Anonym (...)
    Anonym (Tess) skrev 2016-04-30 21:38:52 följande:

    Gravid i v.9

    Mår så fruktansvärt illa hela jävla tiden! Kan inte sova och kräks då och då när som helst

    Hade magsjuka i början av veckan och kräktes helt sjukt mycket i ett dygn..

    Tror jag fått magkatarr eller nåt, den svullnar och krampar så fort jag äter nåt

    Gått ner i vikt och visst jag är överviktig men känns fortfarande inge bra

    Äcklas av allt och vill inte äta, är samtidigt hungrig hela tiden och måste äta för att inte kräkas (värre iaf) blir mätt på ingenting

    Får härlig diarre då och då också.. en gång hann jag inte...!?

    Har ett barn på 2år, kräktes och mådde skit hela den graviditeten, tredje gången jag är gravid nu och jag hatar det! Funderar dagligen på om de verkligen är värt det.. känner mig så otacksam och värdelös och livrädd för att få uppleva en lika traumatisk förlossning igen och få förlossningsdepression, igen.. (utan hjälp..)

    Har ingen att prata med heller :( vill inte lägga mer på sambon och mina systrar fattar inte..


    Usch, stackare. Känner igen mig med illamåendet, och jag kräks också. Sover ca 1-3 h/natt, ibland inget alls pga mycket aktivitet i magen. Ja, och så foglossning också. Gör såååå ont att vända mig i sängen.

    Har även magkatarr sedan innan graviditeten, fått några rejäla "anfall" under graviditeten. Försök att äta typ Varma kroppens sparrissoppa en dag, och nästa dag kokt fisk med kokt potatis. Banan ca 30 min innan jag ska sova brukar lugna magen för mig, och att dricka vatten.

    Jag är sjukskriven sedan oktober pga graviditeten. Orkar knappt träffa någon osv. Var jättesjuk med kraftig infektion och inlagd vid två tillfällen förra graviditeten. En minst sagt otrevlig förlossning på det. Men jo, det kommer helt klart vara värt det denna gång också känner jag.

    Jag har försökt tänka att det finns de som har det värre i livet. Och att detta är en relativt kort period i mitt liv, även om det har känts som en evighet. Klen tröst för dig kanske, men det är det som har fått mig att klara varje dag.

    All styrka till dig!
  • Oscarsmamma84

    Har börjat kräka o må illa igen nu i v 34. Hade ett uppehåll med några veckor. Måtte denna graviditet gå snabbt nu mot slutet. Har fortfarande inte gått upp i vikt. Känns skumt o säga när folk frågar .

  • Ask
    Anonym (Tess) skrev 2016-04-30 21:38:52 följande:

    Gravid i v.9

    Mår så fruktansvärt illa hela jävla tiden! Kan inte sova och kräks då och då när som helst

    Hade magsjuka i början av veckan och kräktes helt sjukt mycket i ett dygn..

    Tror jag fått magkatarr eller nåt, den svullnar och krampar så fort jag äter nåt

    Gått ner i vikt och visst jag är överviktig men känns fortfarande inge bra

    Äcklas av allt och vill inte äta, är samtidigt hungrig hela tiden och måste äta för att inte kräkas (värre iaf) blir mätt på ingenting

    Får härlig diarre då och då också.. en gång hann jag inte...!?

    Har ett barn på 2år, kräktes och mådde skit hela den graviditeten, tredje gången jag är gravid nu och jag hatar det! Funderar dagligen på om de verkligen är värt det.. känner mig så otacksam och värdelös och livrädd för att få uppleva en lika traumatisk förlossning igen och få förlossningsdepression, igen.. (utan hjälp..)

    Har ingen att prata med heller :( vill inte lägga mer på sambon och mina systrar fattar inte..


    Du är varken otacksam eller värdelös. Man FÅR tycka att det är förjävligt att vara gravid och det tycker jag att sambos och systrar ska acceptera. Ställ alla krav du kan på mödravården för att du ska slippa en till traumatisk förlossning och be dem redan innan vara vaksamma på om du blir deppig efteråt. Hejar på dig!
  • Oscarsmamma84
    Anonym (Tess) skrev 2016-04-30 21:38:52 följande:

    Gravid i v.9

    Mår så fruktansvärt illa hela jävla tiden! Kan inte sova och kräks då och då när som helst

    Hade magsjuka i början av veckan och kräktes helt sjukt mycket i ett dygn..

    Tror jag fått magkatarr eller nåt, den svullnar och krampar så fort jag äter nåt

    Gått ner i vikt och visst jag är överviktig men känns fortfarande inge bra

    Äcklas av allt och vill inte äta, är samtidigt hungrig hela tiden och måste äta för att inte kräkas (värre iaf) blir mätt på ingenting

    Får härlig diarre då och då också.. en gång hann jag inte...!?

    Har ett barn på 2år, kräktes och mådde skit hela den graviditeten, tredje gången jag är gravid nu och jag hatar det! Funderar dagligen på om de verkligen är värt det.. känner mig så otacksam och värdelös och livrädd för att få uppleva en lika traumatisk förlossning igen och få förlossningsdepression, igen.. (utan hjälp..)

    Har ingen att prata med heller :( vill inte lägga mer på sambon och mina systrar fattar inte..


    Gå till en läkare o få utskrivet nåt mot illamåendet. Lergigan Comp är min räddare. Visst kräker fortfarande då o då men mår inte illa 24/7. Jag hatar att vara gravid men det betyder inte att man inte vill ha barnet . Så det e inte fel att känna så som du gör . Ha ett prat med din sambo o förklara att du behöver hans stöd mer än nånsin nu.
  • Anonym (Tess)

    Ringde till mvc igår och grät

    Läkaren ska fixa recept på lergigan idag men jag kan inte hämta ut de förren imorrn

    Så jag missade ett viktigt möte på AF idag :(

    Och när jag hämtade sonen på förskolan tänkte jag att de var en bra ide att köpa middag och en glass, mådde bra när vi gick in och de var inte så lång kö

    Men klart som fan att alla gick till kassan precis när jag gjorde och typ alla storhandlade eller skulle lämna tillbaka nåt, och kassören började bråka med en kollega mitt i allt.. jag blev bara mer och mer illamående och yr, höll på att kräkas rakt ut! Så släppte korgen på golvet och sprang ut med vagnen.. så jävla pinsamt!

    Fick sitta på en bänk utanför och hyperventilera 20min innan jag kunde gå hem..

    Kan inte göra någonting med det här jävla illamåendet :(

    På lördag är det meningen att vi ska ha kalas, jag kan inte städa för jag kan inte böja mig ner utan att börja hulka.. baka något är helt uteslutet, och jag älskar att baka..

    Väldigt svårt att tänka något positivt om hen i min mage just nu..

  • Anonym (...)
    Anonym (Tess) skrev 2016-05-03 16:04:27 följande:

    Ringde till mvc igår och grät

    Läkaren ska fixa recept på lergigan idag men jag kan inte hämta ut de förren imorrn

    Så jag missade ett viktigt möte på AF idag :(

    Och när jag hämtade sonen på förskolan tänkte jag att de var en bra ide att köpa middag och en glass, mådde bra när vi gick in och de var inte så lång kö

    Men klart som fan att alla gick till kassan precis när jag gjorde och typ alla storhandlade eller skulle lämna tillbaka nåt, och kassören började bråka med en kollega mitt i allt.. jag blev bara mer och mer illamående och yr, höll på att kräkas rakt ut! Så släppte korgen på golvet och sprang ut med vagnen.. så jävla pinsamt!

    Fick sitta på en bänk utanför och hyperventilera 20min innan jag kunde gå hem..

    Kan inte göra någonting med det här jävla illamåendet :(

    På lördag är det meningen att vi ska ha kalas, jag kan inte städa för jag kan inte böja mig ner utan att börja hulka.. baka något är helt uteslutet, och jag älskar att baka..

    Väldigt svårt att tänka något positivt om hen i min mage just nu..


    stackare! Tror mig, jag förstår dig. Är i v 39 nu, och är en av de få som haft det så i princip hela graviditeten. Förhoppningsvis går ditt över om ett tag, som det gör för de flesta. Hoppas Lergigan kan hjälpa dig. Kämpa på!
  • Anonym (Tess)
    Anonym (...) skrev 2016-05-03 23:00:28 följande:

    stackare! Tror mig, jag förstår dig. Är i v 39 nu, och är en av de få som haft det så i princip hela graviditeten. Förhoppningsvis går ditt över om ett tag, som det gör för de flesta. Hoppas Lergigan kan hjälpa dig. Kämpa på!


    Mådde illa och kräktes hela graviditeten med sonen

    Andra gången blev jag gravid oplanerat när han var 11 månader, hade förlossningdepression till han var 10 månader så jag hade precis börjat må bättre

    Var mycket prat fram och tillbaka, var inte så bra mellan sambon och mig heller och jag ville så gärna uppleva en sommar med sonen när jag mådde bra.. när jag började kräkas i princip dygnet runt så bestämde vi oss för att göra abort, slutade må dåligt bara nån timme efter det var gjort

    Jag blev så lättad och glad över att ha den möjligheten att göra det, bästa beslutet för mig/min familj.

    Den här graviditeten var planerad men det gick på första försöket vilket var chockerande och jag trodde jag var mer förberedd men halva vårt kontaktnät har försvunnit (flytt 6 timmar bort och flytt utomlands) och jag mår ännu sämre nu och jag har ju sonen att ta hand om, sambon hjälper så mycket han kan och har tagit ledigt, vabbat och slutat tidigare mycket nu

    Jag har inga större förhoppningar om att illamåendet kommer gå över..

    Sonens förskola ligger 1,5km bort (inte vårt förstahandsval, ska få byta till en närmare men inte förren i Aug) och det är uppförsbacke hela vägen dit :( det innebär en promenad på 6km 4 dagar i veckan

    Det gick okej innan jag blev gravid, nu är det ren tortyr..

    Ska ge Lergigan comp 1 vecka, men blir de inte bättre så måste han sluta på förskolan, vilket inte är så bra då det haft positiv effekt på hans språkutveckling och han älskar att vara där

    Känner mig väldigt otillräklig och har dåligt samvete att jag ställer till det för hela familjen med mitt mående
  • mo med liten trea
    Melissenta skrev 2016-04-30 21:26:08 följande:
    hej!
    jag har precis öppnat din dagbok och stötte direkt på din inlägg om överrörlighet! jag är precis så överrörlig upp till 9 punkter på din skala, och haft en hemsk foglossning förra graviditeten, nu är gravid igen och fruktar redan i för väg inför foglossning :(
    Vad skulle du rekommendera mig att läsa i din blogg om både överrörlighet och foglossning och hur man övervinner dem??

    tack :)
    Hej! Åh, det finns mycket att ta till fastän överrörligheten är en nackdel under graviditeten - ända fram till förlossningen ;) . Jag håller fortfarande på att rumstera om på min blogg som är ganska nystartad, men HÄR kan du läsa mina bästa knep mot foglossning:

    slacklinerblog.wordpress.com/2016/04/17/foglossning-10-knep-som-lindrar/

    Hoppas de är till någon hjälp!
Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid