Träffade en gammal vännina idag som berättade att hennes man mådde dåligt och hade en sjukdom. Frågade vad det var för sjukdom och då svarar hon att han är alkoholist.
Skrattade nästan inombords, alkoholism är ingen jävla sjukdom. Hon måste enbart sagt så för att det ska låta bättre. Min syster har MS, det är en sjukdom. Men inte alkoholism. Alla som påstår det borde vakna upp och se att alkoholister väljer själv att dricka.
Jag hade dock förmåga att sluta med många olika droger, inkluderat heroin. Jag har under 20 år tagit 2 återfall. Då har det handlat om ångest, är nu drogfri helt sedan 5 år. Jag har inte förlorat mina barn, då jag lyckats sluta göra om misstagen. Jag anser att jag mest haft tur som har den här förmågan.
Alkoholism är naturligtvis ingen sjukdom. Det är däremot ett allvarligt missbruk. Skulle alkoholism vara en sjukdom så skulle även narkotika missbruk också vara det. Men så är det inte. Om samma "sjuka" alkoholist börjar knark blir personen kriminell även om orsaken till missbruket är samma som tidigare.
Alkoholism är och kan inte vara en sjukdom! Alkoholism är ett begrepp om att ha gjort sig själv beroende av alkohol. En person som utvecklat ett svårbrytbart beroende kallas för alkoholist. Man kan utveckla beroenden av annat också, som t.ex heroin och nikotin. Det betyder inte att orden heroinism och nikotinism är sjukdomar i sig. De kan däremot ge sjukdomar till följd av ett ofta långvarigt missbruk. Fysiska som psykiska. Ibland utvecklar människor alkoholism pga sjukdom där de använder alkohol som självmedicinering. Andra gånger blir människor sjuka av alkoholismen eftersom det sliter på både kropp och psyke att supa. Hur många har t.ex inte haft bakfylleångest och huvudvärk? Bakfylla är inte heller en sjukdom, utan snarare följderna av drickandet. På samma sätt som KOL är en följdsjukdom till rökande, så är inte själva rökandet en sjukdom även om man kan säga att beteendet att kedjeröka är sjukt eftersom man utvecklar ett beroende. Man kan utveckla beroenden inom flera områden och som innan nämnts går det att missbruka även mat så att kroppen i längden tar skada.
Det närmaste sjukdomstillstånd missbruk överhuvudtaget kommer ligger nog närmare diagnosen OCD-tvångstankar än bara "sjukdom-sjukdom" ospecifierad. Men även hos olika sorters missbruk kan det skilja sig åt. En anorektiker strävar ofta efter att ha full kontroll men tycker inte att hen har, medan en alkoholist tycker det är skönt att släppa på den men är övertygad om att hen har full koll.
Alltså egentligen är det bara ordvalen som skiljer sig ju, problemen och svårigheterna som ligger bakom alkoholism gör inte saker lätt men någon sjukdom i det ordets bemärkelse är det inte.
Alkoholism är naturligtvis ingen sjukdom. Det är däremot ett allvarligt missbruk. Skulle alkoholism vara en sjukdom så skulle även narkotika missbruk också vara det. Men så är det inte. Om samma "sjuka" alkoholist börjar knark blir personen kriminell även om orsaken till missbruket är samma som tidigare.
Svår nöt det här. Man kan väl säga att beroendet är en sorts "sjukdom". Så all form av beroenden kan teoretiskt klassas som en sjukdom. Men det är ett tillstånd som man faktiskt själv är ansvarig till. Må så vara att man har psykiska problem eller en jobbig livssituation som gör att man tar till alkohol och gradvis tillåter sig att bli sjuk i alkoholism. En orsak till att alkoholism klassas som en sjukdom är för att det ska vara mindre skamfyllt för dom som är det och man hoppades på att fler ska våga söka hjälp i och med detta. Jag har barn med en kvinna som är alkoholist så jag har rätt stor erfarenhet. Jag själv anser att alkoholism är en mental sjukdom som man SJÄLV utvecklar genom dåliga val. Vissa är mer benägna att hamna där än andra. När man väl är inne i ett beroende och det har satt sig på hjärnan så tycker jag att det kan klassas som psykisk sjukdom eller besatthet. Hjärnan har blivit kapad av en substans helt enkelt.
Har inte läst hela tråden.
Är själv barn till en alkoholist, min mamma. Har nu i vuxen ålder ingen kontakt med henne och kan själv känna att det är svårt för mig att definiera alkoholism som en sjukdom. Alla kan vi dricka mycket och i perioder, som jag ser det är en stor del utav svenska folket "semester alkoholister" då vi känner att vi kan dricka mitt i veckan och tidigare på dygnet. Dom flesta klarar av detta och kan sedan återgå till arbetet efter semestern för att sedan dricka betydligt mindre. Sen har vi dom som inte klarar av att sluta så efter semestern.
Men mitt synsett på just alkoholism är VARFÖR man dricker som man gör, till en början kanske det berodde på att man gick ner sig för att man förlorade jobbet eller det blev ens avkoppling efter jobbet. Tillslut hittar alkoholisten ursäkter till VARFÖR man ska dricka "Jag fick inte jobbet, det är synd om mig" och korkar en flaska vin. Sen hittar man fler och fler ursäkter så att man inte kan ursäkta sig längre. Familjen förstår en inte längre, det var ju stressigt, jag förtjänar detta etc.
Ni känner nog igen det.
Ska jag lyckas se alkoholism som en sjukdom så måste jag bryta ner det till det psykologiska måendet. Väldigt få är beredda att söka hjälp för det alkoholism eller inte. Man utvecklar en andra personlighet, den man verkligen är och den som väljer flaskan, tyvärr blir den man verkligen är den som blir svagast och förlorar kampen mot den som vill dricka. Detta blir för mig en typ av sjukdom psykiskt sett. Men det är bara om JAG väljer att se det så. Min mamma är utöver alkoholist även mytoman , manipulativ och tar det hon vill ha för att överleva. Kommer jag någonsin kunna se henne som sjuk? NEJ. Andra i min omgivning då? Säkerligen, för dom känner jag inte.
Det finns en bok jag läste för x antal år sedan som hjälpte mig att få ett annat synsätt på missbruk, den heter "Jaget och missbrukaren" kan varmt rekommendera håller inte med om allt men man får en annan synvinkel om det.
Jag håller helt med - för mig spelar det ingen som helst roll om man väljer att kalla alkoholism en sjukdom eller ej. För mig är det ett synnerligen aktivt val man gör i sitt liv. Sedan att det kan vara för jävligt att ta sig ur är en annan femma.
Men grundvalet är ens eget och jag skulle aldrig dalta runt med dessa människor och kalla det sjukdom.
Jag har växt upp med för många alkisar runt mig för att kunna göra det.