Anonym (34) skrev 2015-05-10 20:20:36 följande:
Jag har inte skrivit att det inte är mitt val att dricka. Men att vara alkoholist är inget val jag gjort. Det är mina receptorer som är utformade på det sättet, plus kombinationen med mina diagnoser.
De som missbrukar har ofta psykisk sjukdom i grunden. Droger använder missbrukare som självmedicinering för man står inte ut med sin vardag.
"Men man kan ju sluta dricka bara man vill!!!!"
Jaha, men om man inte vill det då?
Jag vill inte gråta mig till sömns varje kväll. Jag vill inte ha mina depressioner eller min ångest. Jag vill må bra. Och när jag dricker är det som att trycka på en knapp. Alla mina problem försvinner och jag känner mig genuint lycklig.
Jag är inte som andra människor och det är inget jag valt. Även om jag slutar dricka så finns ju beroendet kvar i mina tankar. Även om jag är nykter(som jag är i perioder) så vill jag ju inget annat än att berusa mig igen. Jag vill må bra som alla andra gör, men jag måste använda mig av droger för att känna så.
Jag tycker det är löjligt att någon annan skulle känna sig "kränkt" pga det. Som om att det vore någon tävling i vem det är mest synd om? Andra har sina problem, jag har mina.
Fick alla två knappar framför sig där man kunde trycka på om man vill vara alkoholist eller inte så skulle alla människor välja att inte vara det. Så det valet är förståeligt att ingen vill ta. Men då fungerar det inte heller att börja dricka regelbundet, oftare och oftare, och tillslut hamna i ett missbruk. Då är det du själv som valt att föra flaskan mot munnen dag in och dag ut. Det är inte dina diagnoser, dina receptorer eller vilka mer bortförklaringar det finns. Det är DU själv.
Du vill inte heller sluta dricka. Då fortsätter du att välja att vara alkoholist för att du vill inte gråta dig till sömns, ha depressioner, ångest mm. Men det är helt okej att släkten är tvungen att utsättas för det dagligen pga alla problem som alkoholism medför?