Inlägg från: Anonym (Z) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Z)

    Alkoholism är ingen sjukdom.

    Träffade en gammal vännina idag som berättade att hennes man mådde dåligt och hade en sjukdom. Frågade vad det var för sjukdom och då svarar hon att han är alkoholist.

    Skrattade nästan inombords, alkoholism är ingen jävla sjukdom. Hon måste enbart sagt så för att det ska låta bättre. Min syster har MS, det är en sjukdom. Men inte alkoholism. Alla som påstår det borde vakna upp och se att alkoholister väljer själv att dricka.

  • Svar på tråden Alkoholism är ingen sjukdom.
  • Anonym (Z)

    Förstår fortfarande inte hur det kan klassas som sjukdom?

    Min syster har MS. Det är en sjukdom. Hon har inte valt det själv och hon kan inte bli av med det. En alkoholist väljer själv att dricka, ingen tvingar dom. Dom kan även välja själva om dom ska sluta eller inte.

    Det är bara människornas påfund som lagt alkisarna i samma fack som sjukdomar.

  • Anonym (Z)

    Att missbrukare försvarar att det är en sjukdom är väl klart. Men nej, ni är inte sjuka. Ni missbrukar enbart för att ni själv väljer det, ni kan vilket dag som helst sluta med missbruket om ni vill. Det kan inte dom som har sjukdomar.

    Synd att folk vill tycka synd om er missbrukare.

  • Anonym (Z)
    vampyria2 skrev 2015-05-10 18:11:36 följande:

    SÅ det enda som du tog till dig i det samtalet var att hon kallade det för en sjukdom, inte alls att de nog har haft det jäkligt jobbigt och att oavsett vad man kallar det för så är det en tragisk situation att hamna i.

    Tror du på fullaste allvar att de som är alkoholister väljer att vara det och inte skulle sluta om de kunde? Du tror alltså att de inte älskar sina familjer och skulle göra vad som helst för att de skulle slipa lida pga dem....att sluta dricka när man är beroende är så mycket svårare än vad du kan drömma om och det är bara trams att sitta och bry sig om vad andra kallar det för. 


    Dom har valt själv att bli alkoholister, vem annars är det som gjort det? Grannens katt? Oavsett vad som ligger bakom missbruket så är de självvalt. Att avbryta ett betonade är svårt, det tvivlar jag inte på. Men det är fullt möjligt att göra det med viljestyrka.
  • Anonym (Z)
    vampyria2 skrev 2015-05-10 19:09:55 följande:
    Så du tror att de som har alkoholproblem trodde att de skulle bli beroende och struntade i den vetskapen och drack ändå, du tror inte att det är något som har smygit på dem och utan att de var medvetna om det så var de beroende?

    Klart att det går, är många som klarar av att bryta det beroendet men vissa har inte den kraften eller varför inte den tron på sig själva och klarar verkligen inte av det.

    Jag dricker knappt själv, händer väl max fyra gånger per år men jag kan ändå förstå att det inte finns någon som skulle välja att göra sig själv och de i sin närhet så illa om de kunde välja annorlunda, beroendet är så starkt att de inte klarar av det.
    Jag har haft alkoholism i släkten och har en del erfarenhet av det. Det är ett missbruk, men missbruk är ingen sjukdom enligt mig. Dom har skapat sitt beroende och måste därefter också avsluta det, ingen annan kan göra det åt dom. Det är väl svårt att veta till en början att man är på väg att bli alkis men det gäller att vakna upp och se vart man är på väg än att leva i någon sorts förnekelse. De flesta vet nog att det är på väg in i ett missbruk men väljer att inte göra något åt det, så då plötsligt från ingenstans har dom fått en sjukdom som dom själv skapat. Hmm njaaa...
  • Anonym (Z)
    Anonym (34) skrev 2015-05-10 20:20:36 följande:
    Jag har inte skrivit att det inte är mitt val att dricka. Men att vara alkoholist är inget val jag gjort. Det är mina receptorer som är utformade på det sättet, plus kombinationen med mina diagnoser. 

    De som missbrukar har ofta psykisk sjukdom i grunden. Droger använder missbrukare som självmedicinering för man står inte ut med sin vardag.
    "Men man kan ju sluta dricka bara man vill!!!!"
    Jaha, men om man inte vill det då?
    Jag vill inte gråta mig till sömns varje kväll. Jag vill inte ha mina depressioner eller min ångest. Jag vill må bra. Och när jag dricker är det som att trycka på en knapp. Alla mina problem försvinner och jag känner mig genuint lycklig. 
    Jag är inte som andra människor och det är inget jag valt. Även om jag slutar dricka så finns ju beroendet kvar i mina tankar. Även om jag är nykter(som jag är i perioder) så vill jag ju inget annat än att berusa mig igen. Jag vill må bra som alla andra gör, men jag måste använda mig av droger för att känna så. 

    Jag tycker det är löjligt att någon annan skulle känna sig "kränkt" pga det. Som om att det vore någon tävling i vem det är mest synd om? Andra har sina problem, jag har mina. 
    Fick alla två knappar framför sig där man kunde trycka på om man vill vara alkoholist eller inte så skulle alla människor välja att inte vara det. Så det valet är förståeligt att ingen vill ta. Men då fungerar det inte heller att börja dricka regelbundet, oftare och oftare, och tillslut hamna i ett missbruk. Då är det du själv som valt att föra flaskan mot munnen dag in och dag ut. Det är inte dina diagnoser, dina receptorer eller vilka mer bortförklaringar det finns. Det är DU själv.

    Du vill inte heller sluta dricka. Då fortsätter du att välja att vara alkoholist för att du vill inte gråta dig till sömns, ha depressioner, ångest mm. Men det är helt okej att släkten är tvungen att utsättas för det dagligen pga alla problem som alkoholism medför?
  • Anonym (Z)

    Även ni som kommer med massa argument så ser jag fortfarande inte alkohol som en sjukdom.

    Räknas även egoism som en sjukdom?

Svar på tråden Alkoholism är ingen sjukdom.