Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Hej! Har läst lite här och måste bara säga att ni två verkligen är söta. Vilket stöd ni har i varandra! Fortsätt med det om ni vill, men jag kan bara tala från egen erfarenhet. När jag försökte få nr 1 var jag jämt inne på familjeliv och läste. Tillslut blev det för mycket. Vill ni försöka tänka på annat är nog steg ett en paus härifrån. Låt livet där ute få ta plats. Njut av sensommaren. Det är just nu som är livet.

Jag hoppas ni plussar snart. Kanske kan ni bestämma att ni bara skriver här en gång i månaden. Eller ring varandra. Kram

Hej! Här är en till som försöker! Vi vill ha ett litet syskon till vår tjej på 18 månader. Andra försöker hittills (första missbedömde vi ägglossning och sambon var på jobbmöte i annan stad :/ ). Den här månaden körde vi ÄL test, vilket var lite onödigt för jag kände av ÄL väldigt starkt.

BIM om en vecka :S.... Det värsta är att de symptomer man tror ör gravidsymptom lika gärna kan vara pms. Har varit gravid två gånger (ett missfall i bagaget) och det har varit helt olika båda gångerna.

Man borde ju slappna av och tänka på annat.. Men hur är det möjligt när man försöker med något så stort och livsförändrande som att bli gravid och få barn?

Min räddning hittills har varit heminredning i vårt nya hem :) planera och strukturera. Kul! Så en hobby eller projekt fram till plusset är mitt råd (trots att jag tänker på bebis flera gånger om dagen ;)

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Jag gillar det du skriver. Vi är på försök 3 och det känns som att det aldrig komma att hända oss, antagligen för att vi vill det såå mycket! Och om det skulle slå in så skulle det kännas overkligt.

Jag har en känsla eller tanke att vi kommer att få barn, oavsett hur, att det finns ett därute som är väntar på att få komma till oss, vårt barn. Jag är öppna för alla alternativ. Låter löjligt kanske men det känns bra att tänka så :)

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Jag älskar långa inlägg! Men jag vet, det är lite märkligt att längte efter något som händer "plötsligt" eller "aldrig". Det gör det svårt att förhålla sig till. Kul att du hittade något som känns bra att lyssna på. Jag vet inte om jag har rekommenderat den förut, men jag tycker mycket om en bok som heter "ingens mamma". Den handlar förvisso om frivillig barnfrihet, men jag tycker om hur den beskriver alla konstiga normer och förväntningar runt att skaffa barn. För mig var den befriande att läsa.

Jag märker att det blir svårare att inte glutta i kalendern hela tiden, nu när bim börjar närma sig. Men jag tycker ändå att det går hyfsat bra, särskilt när jag ser till att hålla mig sysselsatt. Ikväll ska jag äntligen börja träna igen. Ingen stor grej, men jag ser fram emot det.

Samtidigt VET jag att jag kommer bli sådär besviken om mensen kommer. Det önskar jag att jag kunde komma över.