Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Kul att höra från dig och att allt verkar gå bra :)

Jag tror att trots att det här året har varit väldigt tufft för mig så har det på något sätt också fört med sig bra saker. Det bästa är nog att jag och min sambo kommit varandra mycket närmare, men också att jag lärt mig en del om att ta mig igenom jobbiga situationer. Och det är ju som du skriver, jobbiga situationer kommer man att stöta på även i "vanliga" livet. Jag hoppas du lyckas ta dig igenom din jobbgrej på ett bra sätt.

Allt är fint med mig, känner mig lugn. Det jag kämpar mest med nu är hur jag ska berätta för närmaste familjen om utredning och ivf mm, jag känner att jag vill att de ska veta men varje gång jag tänker berätta fastnar liksom orden. Vill egentligen berätta allt för de närmsta vännerna också men nu känns det så konstigt för de vet inte ens om mitt utomkvedes för nästan ett år sen. Vet verkligen inte hur jag skulle börja. Jaja, nog om det :)

Hoppas du haft en bra helg och att du lyckas fortsätta att vara relativt lugn eller iaf hantera oron på ett bra sätt. Tänk vad bra att du har fått träna på att hantera oro när väl den lilla tittar ut :)

Alla är ju olika , men för min egen del så har jag tyckt att det har varit mestadels skönt att berätta både medan vi försökte och att jag blivit gravid, trots att det varit tidigt. Jag har förstås valt vilka jag har pratat med, en del personer är ju helt okänsliga och med dem är det ju ingen idé att prata om sådant som är känsligt för en själv. Vad jag försöker säga är nog att jag tycker att det låter klokt att berätta om du känner att du vill det. Fina vänner kan ju erbjuda stöd och göra jobbiga saker enklare. 

Sen är det så klart jobbigt att berätta sådant som har varit hemligt länge, men ofta känns det ju alltid värst innan. Och sen när det är gjort så tycker man att det inte var så farligt :) Kanske kan det hjälpa om du nästa gång du ska träffa den/de som du vill berätta för säger till i förväg att du har något du vill berätta när ni ses? Så är alla beredda på att ni ska prata om något, och då "måste" du säga det. Och så bara tar du det från början, att ni bestämde er för att försöka då och då, att du fick utomkveds och inte har blivit gravid igen, gjort utredning och hur läget är nu. Om jag vore dem skulle jag tycka att det var fint att du berättade. 

Dessutom, tänker jag, så är det säkert något som de i er närhet redan funderar på, om ni ska ha barn (alla undrar ju inte det så klart, men många gör). Och det är  ju något som de skulle vara delaktiga i (om ni vill att de ska vara det), så på sätt och vis berör det ju dem också. Så de kommer ju att bry sig jättemycket och vara engagerade. Dessutom kan man  ju komma närmre varandra av att dela på sådant :) Jag hoppas att du förstår ungefär vad jag menar. 

Åh tack så mycket för svaret! Det är ju så sant som du skriver. Det där med att berätta innan att jag har något att berätta verkar väldigt smart, känner ju mig själv och vet hur lätt det är att fega ur annars. Var så nära att berätta för en vän alldeles efter operationen men intalade mig själv att jag behövde vänta på ett bra tillfälle innan jag kunde säga något. Bara det att såna tillfällen aldrig/mkt sällan faktiskt kommer. Så nu ska jag bara ta mod till mig, komma fram till vad jag ska säga och vem jag vill berätta det för. Får se om jag hittar modet :)

Hur är allt med dig? Vilken vecka är du i nu?

Trevlig helg!

Ja, gör det! Jag brukar själv göra så, eller så säger jag det precis innan, att jag vill prata om något viktigt. Och då är ju den man vill berätta för beredd och uppmärksam. Jag tror att det skapar goda förutsättningar för ett bra samtal. 

Jag är i slutet av vecka 11. Och äntligen börjar jag faktiskt må lite bättre. Det känns lite som att den senaste månaden har försvunnit i en illamående-dimma. Och det har varit ganska påfrestande att må så dåligt under den här tiden, men jag hoppas att det blir bättre nu.

Trevlig helg till dig med!

Wow, häftigt, v11 :) Och vad skönt att illamåendet börjar släppa. Kan inte riktigt föreställa mig hur jobbigt det måste vara, jag hatar själv att må illa och har lite av en fobi mot att kräkas. Det är tur att det hela leder till något fantastiskt till slut :) Hoppas du får njuta lite av graviditeten nu.

Är just nu bortrest men när jag kommer hem har jag bestämt mig för att äntligen berätta allt för min syster. Har tagit ditt råd och förvarnat henne lite så nu kan jag inte fega ut heller vilket känns bra :) Det enda som är lite synd är att det måste ske över telefonen eftersom vi bor en bra bit från varandra, men ska nog gå bra. Hon är en av få personer som jag brukar kunna ha bra telefonsamtal med.

Är på äl+8 idag, börjar känna av pms så jag misstänker att mensen dyker upp nångång under veckan, den har haft en tendens att komma tidigare än vanligt så får se. Trots att jag är rätt säker på att den kommer komma så tillåter jag ändå mig själv att hoppas och drömma mig bort lite, den där känslan att jag och min sambo håller på att skapa något så ofantligt stort är så häftig och på något sätt värd att tänkas på lite då och då :)

Det är klart att man alltid hoppas lite :) Vad bra att du har "förvarnat" din syster, det kommer säkert kännas skönt. I och med att hon har barn (om du inte har fler systrar förstås!) så kommer hon nog kunna relatera till hur du känner. Berätta hur det går, jag håller tummarna! 

Sen mår ju inte alla illa, en del mår ju bara fint :) För min del var det jobbigare än jag hade föreställt mig, men samtidigt så är jag ju ändå glad att det har blivit en graviditet. Och det får jag påminna mig om när jag blir lite för gnällig och tycker att det är alldeles för jobbigt. Men det är sant, det känns häftigt att tiden går, och jag känner mig ganska avslappnad just nu. Men det går så klart fram och tillbaka, oron kan hoppa fram här och var. Jag ska försöka börja göra yoga snart igen, det brukar ju hålla ordning på mig...

Vet du, i morse när jag vaknade alldeles för tidigt så kom jag att tänka på dig och din sambo, och vad himla fint det är att de här svårigheterna har stärkt ert förhållande. Det hade ju lika gärna kunnat vara så att besvikelsen och frustrationen hade slitit på relationen, att ni hade tagit ut det på varandra. Men i stället har ni tagit hand om varandra, och det är så himla positivt. Det tycker jag att ni ska fira ;) 

Åh vad gullig du är, blir helt rörd :) och jag är så otroligt tacksam att jag och sambon har blivit ett team istället för att det hela har tärt på vår relation . Jag behöver verkligen honom i den här processen.

Vet du vad?! Jag har berättat för min syrra nu! Jag är så stolt över mig själv att jag äntligen tagit modet till mig att berätta. Hon var jättegullig och det känns bra att hon vet :)

Härligt med yoga, har faktiskt börjat med en yogalikanande träning, jag är sjukt stel men gud vad jag tycker om det. Älskar att gå därifrån helt avslappnat men ändå trött i kroppen :)

Trevlig helg! Kram

SÅ bra att du berättade. Och vad skönt att det känns bra, en sak till att vara glad för :) 

Och apropå att du och din sambo lyckas så bra med att ta hand om varandra, det är så fint. Tycker verkligen att ni ska fira det! Jag är ett stort fan av vardagsfirande!

Vi har gjort ett ultraljud nu, inte det "ordinarie" utan det man gör för kubb-test. Det var ändå så fint att se den lilla plutten, som så många andra redan har sagt kändes det mer "på riktigt". Så nu har vi faktiskt börjat planera för att vi kommer ha ett litet barn till sommaren. 

Hur går det för dig? Har du hört något om IVF eller är det bara vänta som gäller? Kram!