Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Ja, det är ett märkligt sammanträffande. Men helt fantastiskt och så roligt! Men klart att det är jobbigt med ovissheten i början. Du får väl göra som vi pratat om tidigare, försöka fylla vardagen med annat, och samtidigt tycka att det är ok att tänka på det nästan hela tiden :) För jag menar, det är ju inte konstigt eller fel. Särskilt om man har väntat så länge, klart man funderar och tänker och oroar sig. Men träning är nog jättebra! Så får du dels annat att tänka på, och dels mår du bra. Jag tränade ju inte alls i början (utom typ första veckan) eftersom jag mådde så illa. Det enda jag kunde göra då var att gå på kortare promenader i skogen (där det inte luktade...). Men sen när illamåendet slutade så mådde jag utmärkt och kunde träna. Då gick jag på Friskis och ist för att gå på medeljympa så gick jag på basjympa. Dvs jag sänkte nivån och tyckte att det kändes lagom, MEN då hade jag ju varit hemma och och knappt rört mig i en månad så det är möjligt att det var därför det kändes lagom att sänka nivån lite. Generellt brukar man väl säga att man ska satsa på att bibehålla styrka och kondition snarare än att förbättra. Känn efter vad som känns bekvämt, alla är ju olika. Men som jag har förstått det finns det ingen som helst anledning att inte träna. Min bm sa också att om man får lite ont eller sammandragning under träningen är det ingen fara, men att man då får vila lite. Dvs, tar man i för mycket så känner man av det och kan anpassa sig. Jag har förresten gått på vattenjympa några gånger också, det är ju skönt att det är så pass skonsamt (men kanske viktigare sen när du börjar bli tyngre). 

Jag tror att jag skrev det tidigare, men jag kände nog hyfsat tidigt att jag inte kunde hoppa på oroståget för denna graviditet, och det gav mig nåt slags lugn. Jag såg framför mig att jag först skulle  få oroa mig för tidigt mf, sen infektioner och dyl, och sen ägna hela livet åt att oroa mig för barnet (om det nu skulle överleva så långt...). Och då kände jag bara att jag inte skulle orka det. Jag oroar mig så klart ibland, och kommer säkerligen göra det framöver också, men inte så farligt. Man är ju aldrig helt säker, man kan aldrig veta vad som händer. Haha, tänk att jag skriver detta som något uppmuntrande! Men jag hoppas att du förstår ungefär vad jag menar. Och det är bara en vecka kvar till 8 mars, och sen har det plötsligt gått 12 veckor. Det går ju faktiskt bra för de flesta. Och så kan du ju alltid skriva här om du behöver skriva av dig, eller gå och träna eller planera bröllop :) Har du berättat för folk än? Vi berättade direkt för familjen och några kompisar. Sen fick alla på jobbet veta  ganska tidigt också eftersom jag var hemma så länge. Hade jag inte mått så dåligt hade jag nog väntat där, men det gick ju liksom inte. Åh, jag bara babblar på... Jag hoppas du mår fint iaf, och försök ta det lite lugnt :) 

 

Just det, jag ville berätta också att min bm sa att när man väl är förbi vecka 9 så har risken för tidigt missfall minskat ganska mycket. Så det är inte så långt borta!

Tack för alla fina råd :) Vad smart, tror jag också ska bestämma mig för att inte låta oron ta över. Jag har accepterat att vara gravid och sedan förälder kommer innebära oro för mig men jag känner nu att jag inte vill att den ska sluka upp allt annat. Det kommer ju gå som det går i alla fall. 

Vågade träna lite lätt yoga/pliates träning i måndags (övertalade mig själv att om jag får missfall så kommer det inte bero på att jag tränade) och det ångrar jag inte alls. Vet inte om det var endorfiner eller bara att jag lyckades strunta i min irrationella rädsla med efteråt försvann all oro för ett tag och jag kände mig endast lycklig. Funderar på att hitta någon personlig tränare som är bra på gravidträning att gå till en gång för att få lite bra övningar, men det blir nog först om några veckor i så fall, fram tills dess tränar jag på lite lugnare än vanligt. Får väl se om illamåendet slår till för mig också, har än så länge bara känt av det till och från när jag varit hungrig. 

Har berättat för sambons föräldrar när de var här i helgen eftersom de frågade om vårt ivf-besök som vi skulle på. Kändes konstigt att ljuga så vi berättade. De blev jätteglada för vår skull, men förstod samtidigt att det är jättetidigt än så det kändes bra. Kommer nog berätta för min familj snart också eftersom de också vet om ivfen. Tänkte vänta och se vad som händer på vul-et på tisdag. 

Härligt! Det finns ju faktiskt inget alls som tyder på att lite träning skulle orsaka missfall. Jag ska också försöka få till lite i helgen, på senaste tiden har det varit ganska dåligt med det. Jag vill typ bara ligga i sängen, vila, läsa om förlossningar och äta godis :) Det kan man förstås göra ibland men....

Jag känner också att det är skönt att inte oroa sig så mycket, och jag är så nöjd att jag har lyckats med det :)

Ha en fin helg och lycka till på tisdag! berätta hur det går!

Jag har sett lilla knytet nu! 8 mm med ett tickande hjärta och på rätt ställe :) så underbart. Nu vet jag iaf att jag kan bli gravid på rätt ställe hur det än slutar. Men jag väljer att tro på det här nu :) ha en finfin vecka! Kram

Hurra! Vad fint :) Jag tror också på den här! Ha en alldeles underbar dag. Kram

Hur går det och hur är det med dig? Själv är jag ganska trött med diverse småkrämpor, men försöker påminna mig om vilken fin tid det ändå är.

Kram från hejaklacken!

Vad gullig du är :)

Jo, det verkar gå fint. Inga större krämpor direkt, men känner mig ändå gravid så det är lite betryggande. Det som märks mest förutom de ömma brösten är att min hunger ökat samtidigt som mitt sug för i princip allt har minskat. Lite komiskt på något sätt, för när jag är hungrig tänker jag på mat och när jag tänker på mat tänker jag bara blä :) Men när jag väl börjar äta är det inte några större problem att få i mig det.

Ja nu är det snart bara upploppet kvar för dig, kan tänka mig att det är svårt att undvika diverse krämpor när man blir allt större. Även om jag inte längtar just efter de krämporna så ser jag fram emot graviditeten när den börjar att märkas lite mer utåt, när jag får känna sparkar och när det ska bli dags att handla till den kommande familjemedlemen, få välja vagn och de första kläderna och köpa lite möbler och sånt :) Du kanske har berättat detta innan, men har ni handlat något än?

Kram!

Fint att du mår bra! Jag gick också och väntade på att det skulle synas ordentligt, och tyckte att det var roligt när det gjorde det. Och att känna rörelser så klart :) Men det kommer! På mig syns nu sparkarna utifrån, så det märks att hen därinne växer och blir starkare. Och själv har jag svårt att koncentrera mig på nåt annat alls, men försöker ändå fixa jobbet ok, träna lite ibland och äta vettig mat (utöver allt ovettigt jag äter, tänker att det är ok så länge man gör både och! för en period iaf...). Men det är lite svårt med jobbet tycker jag, och jag ska ju jobba till sista april. Men men, en dag i taget och göra det bästa av det....

Vi har inte handlat så mycket, och kommer inte att göra det heller. Vill helst inte köpa onödiga saker, och många säger ju att det inte behövs så mycket. Men vi har köpt en vagn, säng, lite kläder och en filt. Ska köpa en bärsele eller sjal, skötbädd och lite annat smått. Tror att det räcker! Men barnet kommer inte att få något eget rum förens hen blir större, så det blir ju inga möbler eller inredningssaker. Sen blir det ju lite saker till mig också, men till en början tror jag att det kan räcka med en bra amnings-bh, sen kan man ju ha skjortor och annat med knappar fram. Ja, lite så :) 

Hoppas att du haft en fin påskhelg :)

Vad mysigt med sparkar, förstår att det är svårt att koncentrera sig på jobbet. Men nu är det iaf bara ca en månad kvar till du går på ledigheten :) jag har haft svårt att lägga ner den energin jag skulle behöva lägga ner på jobbet, allt känns mindre viktigt jämfört med knytet i magen :) är dessutom mest trött hela tiden. Men nu blir det snart ledigt en hel vecka för att dra till fjällen och gifta mig! Kan inte fatta att det redan är dags för det.

Kram!