Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Nu har jag läst igenom tråden och så mycket kloka saker vi skrivit :) På ett sätt känns det sorgligt att läsa det jag skrivit för nästan ett år sen och inse att jag fortfarande inte är gravid men på ett annat sätt så tror jag att det kommer att ordna sig på det bästa sättet tillslut. Framförallt så ser jag framemot detta år, än så länge känns allt möjligt :) Och oavsett hur alla graviditetsförsök går så ska jag ju faktiskt snart gifta mig och det känns som att det här bröllopet inte hade kunnat komma under en bättre tid i mitt liv än just nu. Att få fira min och min sambos kärlek som bara har blivit större under denna kamp känns helt rätt :) 

Så jag tror att både du och jag kommer att få ett fantastiskt år! 

Hej igen, hoppas det går bra för er. Blev stressad redan efter ett försök... Verkar inte haft någon äl i december men trots de dåliga oddsen gjorde jag tre positiva test i tisdags! Jag är så tacksam över att det gick relativt snabbt. Allt kan ju hända men det känns bra, är inte hysteriskt orolig utan verkar ha funnit ett inre lugn, otroligt skönt.

Ja, jag tror också att vi kommer få varsitt fantastiskt år! Verkligen fint att få fira kärleken när man redan har varit igenom jobbiga saker tillsammans, det känns liksom extra värt att fira. Kanske känns det extra tryggt också - att veta att man kan ta hand om varandra i de jobbiga situationer då det behövs som mest. 

Med mig är det bra. Jag känner mig nästan alltid alldeles kolugn. Och när jag inte gör det är det inte så farligt. Jag behövde ju inte vänta så länge på att bli gravid, det tog ganska exakt ett halvår. Men som du vet så tyckte jag ju ändå att det var en väldigt jobbig tid. Men nu, när allt verkar gå bra, så kan jag tycka att det var bra att det tog den tiden. Dels av praktiska anledningar, det har visat sig att det faktiskt passade bättre att vänta lite. Men också tror jag att det var bra för oss på något vis, att få vänta och tänka lite. Jag menar så klart inte att du ska tycka att det är bra att du behöver vänta så länge, men jag tänker lite att det kan finnas positiva saker som man kanske inte ser på en gång, men som visar sig sen. Inte vet jag, jag ville nog mest berätta att allt det som jag tyckte var så hemskt jobbigt inte spelar någon roll nu, utan snarare var lite positivt. 

Visst börjar ivf:en närma sig nu? Jag hoppas allt går bra, och, allra viktigast, att du mår fint! Stor kram :)

Förstår precis hur du menar, trots att det ibland känns skit så har denna väntan iaf fört med sig några bra saker.

Vad skönt att allt flyter på bra för dig, när har du bf? Tycker inte det är konstigt att du tyckte halvåret av försök var jobbigt, för det jobbiga är ju att man inte vet hur lång tid det kan ta. Efteråt kanske inte ett halvår känns så långt men när man är mitt i det så är det jobbigt.

Vi har fått tid till första läkarbesöket den 1a mars så förhoppningsvis får vi sätta igång behandlingen efter bröllopet i april. Känns lite overkligt men ska bli skönt att det iaf händer något :)

Kramar!

Vet du vad jag gjorde imorse, en vecka innan första läkarbesöket inför ivfen? Jag testade positivt! Jag är gravid! Allt som kan gå fel hänger såklart över mig men nu har jag iaf passerat ett hinder, att faktiskt överhuvudtaget bli gravid :) känns overkligt, känns som vi har väntat en hel livstid även fast vi bara försökt ert år sedan mitt utomkveds. Just nu känner jag mig lite schizofren, lika lycklig som orolig. Men jag får försöka ta en dag i taget. Tack för allt stöd jag gått från dig! Kram!

GRATTIS, SÅÅÅ UNDERBART!!!!!!! Vilken fantastisk nyhet :) Jag blir så glad! Vet du hur långt gången du är? Tänk va, en vecka innan ivf:en...Förstår så klart att det känns oroligt, men tänk på att det går bra för majoriteten. Jag kände mig också lite knäpp i början, mycket glädje, oro och tankar. Har du varit hos någon barnmorska än? Jag är så nyfiken, du får berätta hur det går. Själv är jag i vecka 29 nu. Jag har lite småkrämpor men mår annars utmärkt. Det känns både som att jag har varit gravid i en evighet och att det har gått fort. Stor kram!

Och ja, vi har beräknat förlossningsdatum den 18 maj. Det närmar sig men känns samtidigt långt bort :) Jag längtar så efter att få träffa vår lilla bebis, men det ska jag ju tids nog.

Håller verkligen med om att det är det där osäkra som är det jobbiga i väntandes. Hade jag vetat från början när det skulle ske så hade det ju varit hur lugnt som helst. Men att inte veta, ja det kan vara tufft.

Och tack själv! Har varit så skönt att kunna skriva av sig här :)

Och så får du ju vara gravid när ni gifter er! Så himla fint ?

Här skulle det så klart vara ett hjärta, inte ett frågetecken....

Tack så mycket ? kan fortfarande inte riktigt förstå det. Lite komiskt nästan, jag plussade på den dagen vi först hade fått vår läkartid på (bytte till en vecka framåt för jag inte ville vara mitt i mensen) :) nu är jag i v 4+6. Är relativt skonad från symtom, endast ömma bröst, lite huvudvärk och molvärk då och då, kissnödig samt ytterst lite illamående när jag är hungrig. Samtidigt som det är skönt att inte ha massa kämpor så är det läskigt, så rädd att det ska gå fel nu när vi kämpat så länge. Försöker att hitta något sätt att förhålla mig till den oron. Ska på vul den 8e mars för att (snälla, snälla, snälla!) utesluta utomkveds. Det känns ju helt annorlunda jämfört med förra gången så jag tror inte det ska sluta så denna gång, är mer rädd för missfall.

Nog om mig :) Det börjar verkligen närma sig för sig för dig, på ett sätt väldigt nära på ett annat sätt rätt långt bort (vet ju själv hur långt bort v13 känns för mig). Fint med en majbäbis :) tänkte passa på och fråga hur mycket du kunnat träna under graviditeten? Har läst mycket att man nästan kan träna som vanligt i början men man ska lyssna på kroppen . Tycker det är skitsvårt, nästan allt som händer i kroppen just nu är ju nytt för mig.

Hoppas du har en bra helg! Kram!