• ellinoras

    Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

    Hej alla familjelivare, hoppas att ni kan hjälpa mig lite med detta!

    Jag och min sambo har slutat med preventivmedel och hoppas bli gravida. Det har bara gått två månader och jag är egentligen inte orolig att vi inte skulle kunna få barn eller så. Men de två gånger jag har fått mens, och alla gånger jag har testat negativt, har jag blivit så väldigt ledsen. För på något vis har jag ju så klart fått för mig att jag blivit gravid...Jag tänker på detta hela tiden, letar graviditetstecken och har mig. Älskar att kolla på mammakläder och barnkläder etc etc. Men, egentligen skulle det vara mycket bättre om jag bara kunde njuta av vår sista barnfria tid, och bara låta det hända när det händer. Hur gör man för att inte tänka på det hela tiden? Någon med tips och erfarenhet? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-10 14:34
    Tack alla som har svarat för att ni är så snälla och fina!

  • Svar på tråden Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!
  • pandoraDiem

    Det är helt sjukt, jag har fått remiss till att lämna blodprov, det tog inte ens en vecka från att vi ansökte om utredning :) Jag vet att väntetiden kommer efter vi lämnat proven fram till vi får komma på första besöket men det känns helt overkligt att det gick så snabbt att få svar från dem :) Ville bara dela med mig lite av mitt hopp i detta träsk av ibland djup hopplöshet :)

    Lycka till hos gyn imorgon!

  • ellinoras

    Haha, typiskt dessa helt felaktiga värsta scenariot självdiagnoser! Det kan ju helt klart vara värt att prova en ny gynekolog för att slippa dem :) Jag ska dit på morgonen så det känns skönt att ha det gjort sen. 

    Fantastiskt att det gick så snabbt! Det trodde jag inte nu när det är sommar och allt. Det betyder nog att allt går rätt från och med nu. 

    Jag informerar så klart om alla mina diagnoser när jag har fått dem :)

  • ellinoras

    Okej, nu har jag varit hos gynekologen. Som jag nästan visste innan så har jag en mild form av pcos. Men allt såg ändå bra ut och eftersom ägglossningarna verkar hyfsat regelbundna så trodde hon inte att det skulle göra det svårare att bli gravid, och att det borde funka. Och det var ju så klart väldigt positivt. Hon var trevlig också, och det gör ju allt så mycket enklare. 

    MEN det som inte var positivt var ju att mensen började komma. Så jag är ledsen och besviken nu iallafall. Jag känner som du gjorde för några veckor sen, jag känner mig dum på något vis. Den här månaden också liksom, alltid blir det likadant. Min mamma blir lite orolig när jag hoppas så mycket varje månad, för att jag ska bli så besviken. Och det blir jag ju. Men det är svårt att inte hoppas och önska så mycket. 

    Jag börjar också tycka att det känns jobbigt att jag har berättat för så många att vi försöker få barn. Det blir på något vis värre när jag vet att andra undrar om det har hänt något och sådär. För på något märkligt sätt så känner jag mig dålig som inte lyckas bli gravid. Det är nästan som att jag skäms lite över det, som att jag brottas med något knäppt kvinnoideal där fertilast är bäst. Som om att det gör mig lite misslyckad.  

    Jag tar en lugn dag idag. Jobbar lite långsamt och så ska jag plantera blommor och bara äta jättegoda saker. Jag känner mig helt slut, tror att det är all anspänning och besvikelse som gör det.

  • pandoraDiem

    Vad tråkigt att höra att mensen kommit, jag känner ju igen mig i så mycket av det du skriver, om besvikelsen och om att känna sig sämre än alla de där som bara verkar lyckas direkt. Jag tror det verkligen är viktigt att säga högt till sig själv lite då och då att alla misslyckade försök inte gör en till en sämre kvinna, snarare tvärtom: att vi orkar resa oss gång på gång fast vi inte ens vet om vi egentligen orkar måste ju betyda att vi är starka kvinnor.

    Vad skönt att ditt besök hos gynekologen gav en del svar och ändå positivt att hon trodde att din pcos inte skulle försvåra för dig att bli gravid. Vi är säkert båda gravida snart även fast det inte känns så nu och fram tills dess får vi försöka komma ihåg att vi har ett ansvar gentemot oss själva att leva här och nu också :)

    Det där med att berätta tycker jag är skitsvårt, vi har ju inte berättat för någon att vi försöker. Eller ja, min familj förstår väl det eftersom de vet om mitt utomkveds. Det känns lite ensamt att ingen vet på något sätt, det är ändå något som färgar hela mitt liv just nu och så vet inte mina vänner. Men ja, det är ju inte roligt om det blir ett stressmoment till, att undra över vad de tror när det aldrig händer något. Tror ändå vi har bestämt oss att när barnfrågan kommer upp nästa gång så ska vi vara ärliga och berätta att vi försökt ett år nu och precis påbörjat utredning. Men som sagt, sjukt svårt det där, när dessutom ofrivillig barnlöshet fortfarande är en sån tabu på något sätt. Jag känner för att bryta den tabun lite nu :)

    Ta hand om dig och skäm bort dig själv riktigt ordentligt nu. Jag väljer att tro att all denna frustration och sorg vi känner idag kommer vara värt det till slut. Kram!

  • ellinoras

    Tack tack för allt fint du skriver :) Jag börjar komma över besvikelsen nu. HUr är det för dig? 

    Det är verkligen helt vansinnigt att man ska gå runt och känna sig lite misslyckad och dålig för att man inte blir gravid. Som om det inte vore nog med all längtan, så ska det komma också. Jag tyckte att det var inspirerande att tänka på det som att bryta tabun. För det är ju verkligen vad det är. Och vi vet ju alla att de flesta faktiskt inte blir gravida på en gång. Är det då en massa kvinnor som går runt och känner sig dåliga för det? Så himla onödigt. 

    Ibland när jag har håriga ben, armhålor, bikinilinje whatever, och inte har någon lust att ta bort det, eller inte hinner, så kan jag tycka att det är jobbigt att ex visa mig i bikini. Typ för att folk ska tycka att det är fult eller jag vet inte vad. Men sen kan jag bli arg på det också, ska inte mina håriga ben få synas på offentliga platser? Ska jag behöva bli alldeles för varm bara för att dölja dem? Och, vem är det som ska döma mig? Och varför skulle jag acceptera det? Det är ju inte direkt så att någon tar skada av mina håriga ben. Tvärtom kan jag tänka, eftersom jag själv kan tycka att det är skönt och befriande med kvinnor som inte är så himla fixade jämnt. Så då tänker jag att mina håriga ben kanske kan vara sköna och befriande för någon annan. På samma sätt tänker jag att det kan vara med att prata om att det kan vara svårt att bli gravid. Varför ska det vara något att skämmas över? Skämmas kan den som har gjort något taskigt mot någon annan göra. Att inte bli gravid på en gång kan knappast räknas som oetiskt.

  • pandoraDiem

    Ja visst är det vansinnigt att man skäms över att inte kunna bli gravid, inte våga prata om det. Jag kan dra mig för att säga något bara för att inte förstöra stämningen..

    Här går det rätt bra, jag går runt och tänker: "jag kanske inte är gravid denna gång eller nästa, men snart så är jag gravid". Tänkte om man kan lura hjärnan till att bli skengravid så borde man kunna lura den till positiva tankar också :)

    Kanske är det lättare att vara positiv nu när jag vet att det händer något, lämnar mitt första blodprov på onsdag och mannen har redan varit och lämnat spermaprov :)

    Plötsligt händer det för oss båda :)

  • Hallonen
    Hallonen skrev 2015-08-06 12:58:34 följande:
    Mm, precis. Skönt att bli bekräftad av likasinnade! Okej jag förstår, svårt då för dina vänner att peppa och finnas för dig om dom inte är på samma plan i livet + att du kanske inte direkt känner för att dela dina tankar och funderingar med några som ändå inte har den insikten än (om än någonsin) kring barn. Alla är på olika platser i livet men det är ju tråkigt om dom tror dom vet var som är bäst för dig hela tiden dock, det är det ju bara du och din sambo som kan bestämma vad som är bäst för er två just nu i livet :) jag säger kör på, gör era egna val i livet. Andra får foga sig därefter eller välja annat. Ja precis det kan ju vara så att du axlar den rollen lite per automatik då :p vad kul med så många syskon och barn ändå, då får framtida bönan massor med leksällskap! I min omgivning har jag en kompis med barn, flertalet som är sugna men inte tagit steget och kommer nog inte ännu på ett tag. Mina syskon har ännu inte skaffat barn men äldsta brorsan och hans tjej försöker. Så det kan bli spännande tider längre fram sen :) jaa, precis. Får ge mig själv den tiden för att utforska det nya stället och mig själv på det nya stället litegrann :)
    Hur har det gått för dig? :)
  • Hallonen
    Anonym (Jag med) skrev 2015-08-05 16:51:54 följande:
    Förstår vad du menar. Jag har en fast anställning i grunden men jag fick i maj en visstidsanställning tom 1 januari 2016 som jag har trånat efter länge, mer lön också! Sedan visade det sig att mina nya kollegor och klimatet i gruppen riktigt suger, tyvärr! Jag saknar mina gamla kollegor som sjutton men vill ändå inte släppa den här avanceringen som gör det väldigt bra på CVet också. Och inte glömma lönen. Vi bestämde oss att försöka i maj. Efter 6 mån med en ny lön så räknar Försäkringskassan det som en stadigvarande SGI vilket ger högre föröldrapenning än om dem räknar på min gamla lön. Nu har jag inte blivit gravid än men tanken är jag ska bli det :P så jag får den högre föräldrapenning, kanske låter snopet men jag har varit inom samma jobb sen 2009 och hamnat i ett vägskäl, less på mitt ordinarie jobb, trivs inte på mitt nya. Perfekt läge i mina ögon att gå vidare i livet med nåt som jag otroligt längtar efter. Tajmingen finns alltså.

    Ett års vik är ju skillnad än ett 6 mån som jag har. Om jag istället hade fått ett år from maj, så skulle jag nog istället ha börjar barnverkstad Senare i höst :) men man vet aldrig när man väl blir gravid heller, kan ju ta ett tag men att jag ändå kan jobba klart året och kanske lite till innan bebis anländer :). Om jag får förlängt och blir gravid så kommer jag tacka ja till det, enbart för lönens skull och arbetsuppgifterna som är roliga men det är inte ett ställe jag ser mig vara på en längre tid pga det dåliga klimatet om jag inte vet att något "händer". Är jag inte gravkd vid årsskiftet så kommer jag antagligen börja plugga igen eller återgå till min gamla arbetsplats. Det är få saker som gör det värt att vara på en dålig arbetsplats.

    Vet inte om det här hjälper dig, men du är inte ensam med funderingar :).
    Hur går det för dig? :)
  • ellinoras
    pandoraDiem skrev 2015-08-16 15:07:30 följande:

    Ja visst är det vansinnigt att man skäms över att inte kunna bli gravid, inte våga prata om det. Jag kan dra mig för att säga något bara för att inte förstöra stämningen..

    Här går det rätt bra, jag går runt och tänker: "jag kanske inte är gravid denna gång eller nästa, men snart så är jag gravid". Tänkte om man kan lura hjärnan till att bli skengravid så borde man kunna lura den till positiva tankar också :)

    Kanske är det lättare att vara positiv nu när jag vet att det händer något, lämnar mitt första blodprov på onsdag och mannen har redan varit och lämnat spermaprov :)

    Plötsligt händer det för oss båda :)


    Jag funderade på att säga att vi har paus i försöken eller så, eftersom jag visste att några på jobbet skulle fråga. Men nu kände jag mig inspirerad att våga ta plats med att inte bli gravid, så jag sa bara som det är. Och det kändes bra och blev inga konstigheter. Men det beror ju så mycket på vilka man har omkring sig och sådär. Några mer okänsliga kollegor skulle jag aldrig säga något till. Men om man vill prata om det tycker jag ändå att man måste få det. 

    Som sagt så är det ju realistiska tankar, och det är ju bra att fokusera på sånt istället för alla tokigheter man kan tänka :) Och som sagt, plötsligt... Kul att det händer saker med utredningen också! Jag är helt lugn nu, men det är väl att det är i "den lugna tiden på månaden". 
  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2015-08-18 14:28:22 följande:

    Jag funderade på att säga att vi har paus i försöken eller så, eftersom jag visste att några på jobbet skulle fråga. Men nu kände jag mig inspirerad att våga ta plats med att inte bli gravid, så jag sa bara som det är. Och det kändes bra och blev inga konstigheter. Men det beror ju så mycket på vilka man har omkring sig och sådär. Några mer okänsliga kollegor skulle jag aldrig säga något till. Men om man vill prata om det tycker jag ändå att man måste få det. 

    Som sagt så är det ju realistiska tankar, och det är ju bra att fokusera på sånt istället för alla tokigheter man kan tänka :) Och som sagt, plötsligt... Kul att det händer saker med utredningen också! Jag är helt lugn nu, men det är väl att det är i "den lugna tiden på månaden". 


    Va kul att höra att du inte behövt hitta på massa ursäkter utan kunnat säga som det är :) jag tror det är vanligare än man tror att folk är i vår situation, bara det att det sällan talas högt om.

    Skönt att du är lugn nu iaf, min tur att utmana dig att vara det hela cykeln också :) galet hur svårt det kan vara. Än så länge är jag iaf lugnare än vad jag brukar vara så här veckan innan bim. Har på nåt sätt släppt lite av hetsen att det absolut måste hända just nu och det känns skönt :)
Svar på tråden Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!