• ellinoras

    Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

    Hej alla familjelivare, hoppas att ni kan hjälpa mig lite med detta!

    Jag och min sambo har slutat med preventivmedel och hoppas bli gravida. Det har bara gått två månader och jag är egentligen inte orolig att vi inte skulle kunna få barn eller så. Men de två gånger jag har fått mens, och alla gånger jag har testat negativt, har jag blivit så väldigt ledsen. För på något vis har jag ju så klart fått för mig att jag blivit gravid...Jag tänker på detta hela tiden, letar graviditetstecken och har mig. Älskar att kolla på mammakläder och barnkläder etc etc. Men, egentligen skulle det vara mycket bättre om jag bara kunde njuta av vår sista barnfria tid, och bara låta det hända när det händer. Hur gör man för att inte tänka på det hela tiden? Någon med tips och erfarenhet? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-10 14:34
    Tack alla som har svarat för att ni är så snälla och fina!

  • Svar på tråden Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!
  • Anonym (Jag med)
    Hallonen skrev 2015-08-05 21:24:11 följande:

    Åh! Vad skönt med fler i samma sits. Givetvis tråkigt att du inte trivs på ditt jobb men du förstår var jag menar. Någon att bolla sina tankar och idéer med. Mitt nya jobb är också mycket bättre lön och roligare uppgifter, jag trivs dock väldigt bra (än så länge) med mina kollegor och gruppen. Jobbar tätt med mina gamla kollegor också vilket är positivt. Angående fp har jag förstått det som så att om man har oregelbundna tider, ex timanställning så räknar dom sex månader - ett år bakåt för att få ett generellt snitt. Har man däremot en stadig inkomst så räknar dom på det man skulle ha tjänat under tiden man är föräldraledig. Men jag kan ha fel, har googlat massor för att jag själv skulle vilja ha den nya lönen isåfall baserandes på min fp ;) precis som du säger är detta också en riktig stjärna att ha på mitt cv. Förhoppningen är ju att den ska lösas upp så jag kan få en fast anställning i den nya gruppen men det ligger ju efter viket isåfall (om möjligheten ens finns) mina "nya" kollegor pratar ofta om olika möjligheter och strategier till att få "behålla" mig. Kul ändå att ni valde att ta steget och att du är säker på att du hinner jobba klart oavsett. Det är väl lite så jag har kommit till insikt. Att börja framåt nov och även om det "tar sig" direkt iallafall kunna jobba fram till mitt 1,3 år är slut i slutet av augusti nästa år. Tar det då ett halvår innan det tar sig så hinner jag isåfall även jobba längre om viket förlängs (givetvis beroende på nåendes osv). Känns som en ganska bra lösning utan att jag behöver vänta överdrivet på att få börja försöka på riktigt :) hur länge har ni försökt?


    Det är ju så trixigt det där! Om jag nu då hade trivts som fisken i vattnet :P å det fanns möjlighet till fast anställning, så hade jag nog väntar lite längre för att först kunna snika åt mig den fasta anställningen :P. Jag funderar inte en andra gång om det är "snällt" till arbetsgivaren eller så för i slutändan så är det mitt liv det handlar om och jag måste göra det som är bäst å dem riktningarna som jag vill gå, dem kan ju rent krasst bara ta in en ny :) för såna tankar kan ju komma också när man har fått chansen till ett vik eller tidsbegränsad anställning. Jag har längtar efter barn länge så då kunde jag ha väntar lite till :) i slutändan gynnar det ju hela familjen också :) och mig om jag nu trivdes :) nu är det däremot semester, skönt! Hur gammal är du?. Jag är 28 och vi har försökt från maj, kände bara efter nån vecka på nya stället att det inte kändes bra i magen med kollegor och att jag måste ta ett nytt steg i livet, blev rätt så självklart att det blev att bilda familj :). Att försöka hitta en ny arbetsgivare kändes bara som att jag sprang från något och jag har tappat lite grann av karriärlystenheten, och det ju aldrig försent att byta jobb sen heller :).

    Tycker det låter som att du har en förträfflig bra plan :) kommer gå utmärkt! Jätte roligt att du trivs på ditt nya jobb, jag som inte gör det tycker att du gör rätt att försöka bli kvar, få ta del av hela kakan så att säga :) risken kanske blir att du ångrar dig annars även om jag förstår att längtan är stor efter barn :) får drömma lite till bara :)
  • Hallonen
    Anonym (Jag med) skrev 2015-08-05 22:29:00 följande:
    Det är ju så trixigt det där! Om jag nu då hade trivts som fisken i vattnet :P å det fanns möjlighet till fast anställning, så hade jag nog väntar lite längre för att först kunna snika åt mig den fasta anställningen :P. Jag funderar inte en andra gång om det är "snällt" till arbetsgivaren eller så för i slutändan så är det mitt liv det handlar om och jag måste göra det som är bäst å dem riktningarna som jag vill gå, dem kan ju rent krasst bara ta in en ny :) för såna tankar kan ju komma också när man har fått chansen till ett vik eller tidsbegränsad anställning. Jag har längtar efter barn länge så då kunde jag ha väntar lite till :) i slutändan gynnar det ju hela familjen också :) och mig om jag nu trivdes :) nu är det däremot semester, skönt! Hur gammal är du?. Jag är 28 och vi har försökt från maj, kände bara efter nån vecka på nya stället att det inte kändes bra i magen med kollegor och att jag måste ta ett nytt steg i livet, blev rätt så självklart att det blev att bilda familj :). Att försöka hitta en ny arbetsgivare kändes bara som att jag sprang från något och jag har tappat lite grann av karriärlystenheten, och det ju aldrig försent att byta jobb sen heller :).

    Tycker det låter som att du har en förträfflig bra plan :) kommer gå utmärkt! Jätte roligt att du trivs på ditt nya jobb, jag som inte gör det tycker att du gör rätt att försöka bli kvar, få ta del av hela kakan så att säga :) risken kanske blir att du ångrar dig annars även om jag förstår att längtan är stor efter barn :) får drömma lite till bara :)
    Ja men det är lite så jag känner också. Jag vill ta tiden för att röra om i grytan och se om det ens finns möjlighet till att fortsätta. Annars får jag snällt gå tillbaka till det gamla jobbet (vilket inte heller är fy skam men ändå). Vi har många på mitt jobb som precis skrivit på papper och efter berättat att dom är gravida. Bla det mammaviket jag har nu, hon började för typ 6mån sen så jag har ju vart med i hela processen och vet hur chefen och alla reagerar när flertalet gjort så hehe :p inte den bästa grejen att göra men som du säger är det ungen annan som tänker på en själv. Dom har haft stora problem med att få in människor med både utbildning och den erfarenhet som de kräver så det är verkligen guld att få prova nu ett år.

    Jag har aldrig haft den där känslan förut efter att längta efter barn. Alltid vart fokuserad på en karriär i första hand. Men så kom känslorna under våren och sommaren och dom växte sig bara starkare men samtidigt tänker jag som du säger, det gynnar hela framtida familjen och jag är rädd att om jag inte låter mig själv få den här möjligheten kanske jag ångrar mig eller blir bitter över det liksom.

    Vad skönt med semester. Då valde du bästa tidpunkten med vädret iallafall! Jag har jobbar nu två veckor, känns som att jag inte riktigt kommit ut semesterdvalan än :p

    Jag är 24 år, så visst, tiden finns väl där men känns inte som jag vill välja mellan barn och karriär heller utan kunna balansera det liksom. Att skaffa familj låter absolut som ett självklart steg i ditt liv. Tråkigt att du inte trivs men samtidigt har du ju ändå blivit en erfarenhet rikare genom att jobba det här halvåret och fått den chansen. Det är aldrig försent att byta jobb, absolut inte. Man vill ju fortsätta utvecklas på många plan och jobb är ju bara en del av den kompetensen och utvecklingen tänker jag.

    Tack för peppen! Känns kul med någon som gått i samma funderingar. Känns ibland som att jag är den enda som tycker jobb är så himla viktigt. Men alla har ju olika drömmar och mål. Tycker din plan låter helt underbar. Hade också satsat direkt om jag inte kände mig hemma på nya jobbet.

    Då har ni försökt i typ tre månader? Hur känns det kring allt med babymaking då? Har ni många vänner med barn eller är ni bland de första? :)
  • ellinoras
    pandoraDiem skrev 2015-08-05 20:07:53 följande:

    Tack för lästips och peppen, så skönt att få prata av sig lite här inne :)

    Känner igen det där med att gruva sig inför toabesök, man får nog acceptera att man blir lite knäpp när man vill nåt så mycket. Intressant det du skriver om att undersöka känslan, måste jag testa själv :)

    Med blicka framåt menade jag nog mer att man slutar att fokusera så mycket på just denna bim utan kanske ser det i ett större perspektiv. Jag hade tex augusti som en lite större milstolpe och när jag blev för besatt i våras försökte jag lugna mig med att fokusera på augusti; antingen skulle jag vara gravid då eller så skulle jag söka hjälp. Antar att jag får försöka hitta någon ny milstolpe nu när augusti är här. Hoppas du hittar en strategi som fungerar för dig :)


    Tack själv! Verkligen. Jag har nu så klart börjat tro att jag är gravid denna månad. Men men, det är väl som det blir.

    Apropå det här med att undersöka känslan - det är roligt att du skriver att man får acceptera att man blir lite knäpp, för acceptans är en viktig del i hur man undersöker sina känslor. Dvs att inte tänka att det är fel att man känner som man gör, att det vore bättre att känna annorlunda etc, utan liksom bara acceptera känslan, känna på den och se hur den känns och vad den består av. Det är lite svårt att förklara, men är du intresserad så googla lite på yoga, meditation eller mindfullness.

    Ja ok, då förstår jag. Att liksom se det i ett större perspektiv. Det är bra! Förmodligen blir det ju barn förr eller senare. Ibland känner jag mig stressad för att jag håller på att bli för gammal och att det snart är för sent. Men jag är 31 så än är det ju faktiskt inte så. Att få vara tillsammans med sin älskling och få barn förr eller senare, det är ju inte alls så tokigt :)
  • Anonym (Jag med)
    Hallonen skrev 2015-08-06 07:25:20 följande:

    Ja men det är lite så jag känner också. Jag vill ta tiden för att röra om i grytan och se om det ens finns möjlighet till att fortsätta. Annars får jag snällt gå tillbaka till det gamla jobbet (vilket inte heller är fy skam men ändå). Vi har många på mitt jobb som precis skrivit på papper och efter berättat att dom är gravida. Bla det mammaviket jag har nu, hon började för typ 6mån sen så jag har ju vart med i hela processen och vet hur chefen och alla reagerar när flertalet gjort så hehe :p inte den bästa grejen att göra men som du säger är det ungen annan som tänker på en själv. Dom har haft stora problem med att få in människor med både utbildning och den erfarenhet som de kräver så det är verkligen guld att få prova nu ett år.

    Jag har aldrig haft den där känslan förut efter att längta efter barn. Alltid vart fokuserad på en karriär i första hand. Men så kom känslorna under våren och sommaren och dom växte sig bara starkare men samtidigt tänker jag som du säger, det gynnar hela framtida familjen och jag är rädd att om jag inte låter mig själv få den här möjligheten kanske jag ångrar mig eller blir bitter över det liksom.

    Vad skönt med semester. Då valde du bästa tidpunkten med vädret iallafall! Jag har jobbar nu två veckor, känns som att jag inte riktigt kommit ut semesterdvalan än :p

    Jag är 24 år, så visst, tiden finns väl där men känns inte som jag vill välja mellan barn och karriär heller utan kunna balansera det liksom. Att skaffa familj låter absolut som ett självklart steg i ditt liv. Tråkigt att du inte trivs men samtidigt har du ju ändå blivit en erfarenhet rikare genom att jobba det här halvåret och fått den chansen. Det är aldrig försent att byta jobb, absolut inte. Man vill ju fortsätta utvecklas på många plan och jobb är ju bara en del av den kompetensen och utvecklingen tänker jag.

    Tack för peppen! Känns kul med någon som gått i samma funderingar. Känns ibland som att jag är den enda som tycker jobb är så himla viktigt. Men alla har ju olika drömmar och mål. Tycker din plan låter helt underbar. Hade också satsat direkt om jag inte kände mig hemma på nya jobbet.

    Då har ni försökt i typ tre månader? Hur känns det kring allt med babymaking då? Har ni många vänner med barn eller är ni bland de första? :)


    Tack! :) känns bra att få sina tankar och planer för framtiden bekräftat :) Jag är ensam i mitt gäng som är här i livet och eftersom det är hysch hysch just nu så finns det ingen att prata med :P en del av mina kompisar skulle bli glad, andra skulle tycka att jag "säger nej till frihet" en del skulle inte alls tycka om det. Så det är rätt blandat och när man är i den här situationen som är så känslig med dippar med negativa tester osv så är det sista man behöver negativa tankar runt omkring..det gör det lite svårt att kunna diskutera saker och ting, alla har ju en åsikt om barn och jag har den rollen i mitt gäng att dem ska "säga åt mig vad som är bäst" hela tiden, antagligen för att jag är yngst i min syskonskara på fem syskon så tar jag automatik den rollen :P alla syskon har barn så jag där är jag sist ut :) så på ena sidan så är det lättare än med kompisarna. Har många i din omgivning barn? Jag tycker absolut du ska ge dig och framtida du den här jobb möjligheten :)
  • Hallonen
    Anonym (Jag med) skrev 2015-08-06 11:12:55 följande:
    Tack! :) känns bra att få sina tankar och planer för framtiden bekräftat :) Jag är ensam i mitt gäng som är här i livet och eftersom det är hysch hysch just nu så finns det ingen att prata med :P en del av mina kompisar skulle bli glad, andra skulle tycka att jag "säger nej till frihet" en del skulle inte alls tycka om det. Så det är rätt blandat och när man är i den här situationen som är så känslig med dippar med negativa tester osv så är det sista man behöver negativa tankar runt omkring..det gör det lite svårt att kunna diskutera saker och ting, alla har ju en åsikt om barn och jag har den rollen i mitt gäng att dem ska "säga åt mig vad som är bäst" hela tiden, antagligen för att jag är yngst i min syskonskara på fem syskon så tar jag automatik den rollen :P alla syskon har barn så jag där är jag sist ut :) så på ena sidan så är det lättare än med kompisarna. Har många i din omgivning barn? Jag tycker absolut du ska ge dig och framtida du den här jobb möjligheten :)
    Mm, precis. Skönt att bli bekräftad av likasinnade! Okej jag förstår, svårt då för dina vänner att peppa och finnas för dig om dom inte är på samma plan i livet + att du kanske inte direkt känner för att dela dina tankar och funderingar med några som ändå inte har den insikten än (om än någonsin) kring barn. Alla är på olika platser i livet men det är ju tråkigt om dom tror dom vet var som är bäst för dig hela tiden dock, det är det ju bara du och din sambo som kan bestämma vad som är bäst för er två just nu i livet :) jag säger kör på, gör era egna val i livet. Andra får foga sig därefter eller välja annat. Ja precis det kan ju vara så att du axlar den rollen lite per automatik då :p vad kul med så många syskon och barn ändå, då får framtida bönan massor med leksällskap! I min omgivning har jag en kompis med barn, flertalet som är sugna men inte tagit steget och kommer nog inte ännu på ett tag. Mina syskon har ännu inte skaffat barn men äldsta brorsan och hans tjej försöker. Så det kan bli spännande tider längre fram sen :) jaa, precis. Får ge mig själv den tiden för att utforska det nya stället och mig själv på det nya stället litegrann :)
  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2015-08-06 09:10:38 följande:
    Tack själv! Verkligen. Jag har nu så klart börjat tro att jag är gravid denna månad. Men men, det är väl som det blir.

    Apropå det här med att undersöka känslan - det är roligt att du skriver att man får acceptera att man blir lite knäpp, för acceptans är en viktig del i hur man undersöker sina känslor. Dvs att inte tänka att det är fel att man känner som man gör, att det vore bättre att känna annorlunda etc, utan liksom bara acceptera känslan, känna på den och se hur den känns och vad den består av. Det är lite svårt att förklara, men är du intresserad så googla lite på yoga, meditation eller mindfullness.

    Ja ok, då förstår jag. Att liksom se det i ett större perspektiv. Det är bra! Förmodligen blir det ju barn förr eller senare. Ibland känner jag mig stressad för att jag håller på att bli för gammal och att det snart är för sent. Men jag är 31 så än är det ju faktiskt inte så. Att få vara tillsammans med sin älskling och få barn förr eller senare, det är ju inte alls så tokigt :)
    Känner igen det där med stressen att bli för gammal, mina tankar har en tendens att styra in sig på värsta läget och då är det ju lätt att allt bara känns hopplöst när det kanske inte är det. När jag istället borde vara sjukt tacksam över att jag lever med min allra bästa vän och vi båda vill samma sak med våra liv och gör varandra lyckliga.

    Spännande att följa dig den här månaden, som sagt, plötsligt händer det :)
  • ellinoras
    pandoraDiem skrev 2015-08-06 14:29:11 följande:

    Känner igen det där med stressen att bli för gammal, mina tankar har en tendens att styra in sig på värsta läget och då är det ju lätt att allt bara känns hopplöst när det kanske inte är det. När jag istället borde vara sjukt tacksam över att jag lever med min allra bästa vän och vi båda vill samma sak med våra liv och gör varandra lyckliga.

    Spännande att följa dig den här månaden, som sagt, plötsligt händer det :)


    Jag är precis likadan! Har så lätt att föreställa mig det värsta. Och sen blir jag ännu mer orolig att det inte kommer att gå när jag tänker så negativt. Men då är det skönt att höra att många har tänkt likadant och att det har gått alldeles utmärkt :) Och ja, så oerhört viktigt att uåpskatta det man har. Jag kan överlag vara både orolig och kritisk av mig, men jag försöker att väga upp allt det negativa jag tänker med ännu mer positivt. Tex om jag föreställer mig det värsta så försöker jag kontra med att föreställa mig det bästa, eller om jag tänker på något dåligt jag har gjort så försöker jag peppa mig mwd några bra saker. Det känns bra faktiskt.

    Ja, det är spännande. Jag både hoppas och vågar inte hoppas. Men om en vecka vet vi, och tills dess ska jag bara försöka ta det lugnt. Och om jag vill testa innan dess så får jag väl göra det.
  • ellinoras

    Imorse kände jag mig sådär besatt och knäpp. Men då satte jag igång att fixa hemma medan jag lyssnade på intressanta sommarpratare. Det var superbra. Besattheten gick över och jag hade det bara trevligt. Dagens tips ;)

  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2015-08-08 16:09:09 följande:

    Imorse kände jag mig sådär besatt och knäpp. Men då satte jag igång att fixa hemma medan jag lyssnade på intressanta sommarpratare. Det var superbra. Besattheten gick över och jag hade det bara trevligt. Dagens tips ;)


    Låter ju perfekt :) och tyckte mycket om ditt tips att balansera upp värsta scenarion med bästa. Ha en fortsatt trevlig helg!
  • ellinoras
    pandoraDiem skrev 2015-08-08 18:12:29 följande:

    Låter ju perfekt :) och tyckte mycket om ditt tips att balansera upp värsta scenarion med bästa. Ha en fortsatt trevlig helg!


    Så bra. Det går inget vidare bra för mig att ta det lugnt, jag bara tänker på att vara gravid hela tiden. Svårt att koncentrera sig på jobbet då. Men vid 18 ska jag gå och träna, det brukar hjälpa. Ville mest berätta att jag är på sånt där knasigt humör.
Svar på tråden Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!