Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Grattis! Vad roligt :) Jag känner att jag verkligen har kunnat slappna av under semestern, jag känner mig mycket lugnare nu. Och så känner jag väl att jag mer har kunnat glädjas åt allt jag har, och inte vara ledsen för det jag inte har. Det är skönt. Men nu har jag äl snart igen, och då kanske jag har svårare att slappna av. Hur är det med dig?

Men det är också lite som att jag är så trött på att bli besviken att jag inte orkar hoppas denna gång. Jag blir lite som ett argt barn och tänker att jag inte tänker ta några himla tester eller räkna några dumma dagar. Eftersom det liksom ändå inte händer...

Tack :) va skönt att du kunnat koppla av. Har också haft det helt okej och känner verkligen igen mig i det du skriver, att jag knappt orkar hoppas längre. Samtidigt så vet jag att jag kommer att hoppas lite ändå dagarna innan mensen. Har ganska nyss haft äl så det blir en liten paus från familjeliv till mensen dyker upp annars kommer jag bli sådär galen igen :) hoppas du får behålla lugnet så kanske jag får läsa goda nyheter sen när jag kollar in här igen i börjar av aug :) fortsätter att hålla tummarna för oss, kan ju inte skada :)

Så är det ju, man orkar inte bli sådär jättebesviken flera gånger. Bättre att bara hoppas lite grann. Det har verkligen blivit den här trådens tema, att ta det lugnt :) Jag håller tummarna för oss jag med. Ser fram emot att höra av dig i augusti! Kram

Åh! Himla snart idé. Säger som ni båda att det nog är lätt att bli besatt även fast man egentligen inte vill. Att fira tillsammans låter som en helt fantastisk idé ju! :) det ska jag implementera hos oss också :)

Ja, gör det! Av praktiska skäl har vi gjort så att vi har väntat ett par dagar, det har varit ganska bra för då har man först lite tid och utrymme att vara besviken på och sen plockar vi ihop oss (eller mest mig, sambon är lugn än) och gör nåt kul. Det har varit fint.

Hur är det för dig, blir du lite besatt eller hur känns det?

Ja men verkligen en bra idé! Vi har tänkt börja "på riktigt" sep-okt men kör oskyddat nu och när man väl kommit in i längtan så är det lätt att bli lite besatt. Jag känner nu att jag tänker mycket på det och "värre" lär det väl bli när vi verkligen startar bebisverkstaden kan jag tänka mig. Så himla spännande men samtidigt läskigt liksom.. :) hur är dina känslor kring allt?

Ja, det verkar som att de flesta blir lite besatta :) Jag tycker inte att det är läskigt, vi tänkte och pratade så mycket om det innan vi började försöka (och jag var inte ens säker på om jag ville ha barn) så vi har liksom redan gått igenom alla läskigheter. Men det kan nog kännas annorlunda om jag väl blir gravid. Det jag känner mest är längtan. Ibland på ett roligt sätt (älskar att planera och tänka på hur det kommer att vara) och ibland på ett uppgivet sätt (ska det aldrig hända?). Ibland längtar jag så att jag nästan inte står ut med att inte vara gravid och ibland kan jag känna ett lugn i att det händer när det händer. Det som har blivit viktigt för mig är att inte låta mig prata om och tänka på det hela tiden, och se till att fortsätta med annat jag gillar. Se till att inte allt fokus hamnar på att bli gravid helt enkelt :) Och så får jag hela tiden påminna mig om att det kan ta ganska lång tid utan att något behöver vara fel, för jag börjar lätt oroa mig att vi inte kan få barn.

Det blev ett långt och rörigt inlägg. Men det är ganska illustrativt för hur jag känner :)

Jag förstår hur du menar. Jag har varit den i vår relation som tryckt bromspedalen i bott när det gäller barn. Min man har vart redo mycket länge än mig. Därav "läskigt". Är ju ett helt nytt liv man skapar, kan tycka det är självklart att det känns stort ändå. Men längtan är givetvis den största känslan här för tillfället. En känsla jag mer än gärna tar till mig. Jag tror som du säger att det är viktigt att göra saker man mår bra av och får bort fokus på barn för att förhindra att bli besatt och fastna i ett hamsterhjul. Det händer när det händer och under tiden får man väl passa på att njuta av det man har istället för det man saknar.

Ja, det är väldigt stort :) Jag har nyss varit och träffat en väns nyfödda flicka och längtar så väldigt efter att bli gravid. Ikväll ska jag gå och träna, det brukar kunna hjälpa lite grann. Vissa dagar får jag anstränga mig för att inte bara sitta och längta efter att bli gravid...