ellinoras

Äldre 9 Apr 20:41

291 svar

Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Hej alla familjelivare, hoppas att ni kan hjälpa mig lite med detta!

Jag och min sambo har slutat med preventivmedel och hoppas bli gravida. Det har bara gått två månader och jag är egentligen inte orolig att vi inte skulle kunna få barn eller så. Men de två gånger jag har fått mens, och alla gånger jag har testat negativt, har jag blivit så väldigt ledsen. För på något vis har jag ju så klart fått för mig att jag blivit gravid...Jag tänker på detta hela tiden, letar graviditetstecken och har mig. Älskar att kolla på mammakläder och barnkläder etc etc. Men, egentligen skulle det vara mycket bättre om jag bara kunde njuta av vår sista barnfria tid, och bara låta det hända när det händer. Hur gör man för att inte tänka på det hela tiden? Någon med tips och erfarenhet?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-10 14:34
Tack alla som har svarat för att ni är så snälla och fina!

karolina84

Äldre 12 May 10:34

#51

Känner igen mig i det ni skriver.
När man väl bestämmer sig så vill man bara att det ska hända. Tror inte det dröjde mer än en månads försök förrän jag började med ägglossningstest. Det var en kompis som tipsade om det och jag tyckte det var både spännande och roligt att göra de där testen. Men vilken påfrestande process det blev. Googlade på precis allt. Det gick inte att tänka på något annat även om man försökte intala sig själv motsatsen.

Om det var tack vare ägglossningstesten vi blev gravida så lätt eller inte kan jag inte svara på, men vi lyckades få tre plus på sex försök. Men alla tre resulterade i väldigt tidiga missfall. En cirkel av att ständigt tänka på att försöka bli gravid till flera missfall blev en riktigt tråkig höst. Efter det tredje missfallet bokade vi en tid för utredning på en privat klinik en månad senare och bestämde oss för att ta en paus i det hela, inga tester, inget snack, bara njuta av livet igen. Vi hade bokat en semesterresa sedan tidigare som vi kunde åka iväg på som såklart underlättade (för det är inte lätt!).

När vi kom hem från resan hade jag mensvärk flera dagar före beräknad mens och den inplanerade tiden för utredning resulterade istället i ett VUL där vi fick se ett tickande hjärta. Imorgon går vi in i vecka 18 och jag är oerhört tacksam.

Det jag vill säga är väl att om du känner som jag, att man bara går i en försöka-att-bli-gravid-bubbla och glömmer att leva under tiden: Det kanske inte är värt att ägna så mycket tid åt alla tecken och tester. Det kanske är mer värt att leva under tiden och se vad som händer? :)

Jini Shearer

Äldre 12 May 10:53

#52

hoppat e på topp nu bim+3 men håller mig bestämt emot att testa... där emot har det googlats vilt på allt möjligt och funderats och planerats... känner att de e bättre att må bra nu och slappna av lite till även om de betyder att man lurar sig själv lite... ledsen blir man ju ändå lixom.

Aniroma

Äldre 12 May 11:51

#53

karolina84 skrev 2015-05-12 10:34:09 följande:

Känner igen mig i det ni skriver.

När man väl bestämmer sig så vill man bara att det ska hända. Tror inte det dröjde mer än en månads försök förrän jag började med ägglossningstest. Det var en kompis som tipsade om det och jag tyckte det var både spännande och roligt att göra de där testen. Men vilken påfrestande process det blev. Googlade på precis allt. Det gick inte att tänka på något annat även om man försökte intala sig själv motsatsen.

Om det var tack vare ägglossningstesten vi blev gravida så lätt eller inte kan jag inte svara på, men vi lyckades få tre plus på sex försök. Men alla tre resulterade i väldigt tidiga missfall. En cirkel av att ständigt tänka på att försöka bli gravid till flera missfall blev en riktigt tråkig höst. Efter det tredje missfallet bokade vi en tid för utredning på en privat klinik en månad senare och bestämde oss för att ta en paus i det hela, inga tester, inget snack, bara njuta av livet igen. Vi hade bokat en semesterresa sedan tidigare som vi kunde åka iväg på som såklart underlättade (för det är inte lätt!).

När vi kom hem från resan hade jag mensvärk flera dagar före beräknad mens och den inplanerade tiden för utredning resulterade istället i ett VUL där vi fick se ett tickande hjärta. Imorgon går vi in i vecka 18 och jag är oerhört tacksam.

Det jag vill säga är väl att om du känner som jag, att man bara går i en försöka-att-bli-gravid-bubbla och glömmer att leva under tiden: Det kanske inte är värt att ägna så mycket tid åt alla tecken och tester. Det kanske är mer värt att leva under tiden och se vad som händer? :)

Vilken solskenshistoria du har ändå :) även fast vägen dit har varit jobbig! Du gav styrka i det du skrev och jag tror att du har helt rätt :) man måste leva under tiden, ska hem o planera in diverse miniresor med sambon i sommar!!

hsh

Äldre 12 May 13:59

#54

Jag tycker det är fruktansvärt att vänta på barn. Jag blev gravid innan jul, fick missfall i januari och har sedan dess väntat på ett plus. Igår kom det. Och då tänker man att man kanske ska kunna lugna ner sig? Icke. Jag är värre nu än innan. Min hjärna går på högvarv och jag kan knappt äta, sova, jobba. Jag vill bara spola fram tiden. Nån som har nåt tips på vad man ska fokusera på? :-/ Jag är orolig över att få ett till missfall, vilket gör min väntan så oerhört frustrerande. Det går som inte bara "att sluta".. Och ännu värre är det ju att inte kunna prata med folk. Vara öppen. Säga Såhär mår jag. Inte ens våra familjer får veta förrän efter rutinkollen, alternativt det tidiga ultraljudet jag har bokat in på privat klinik.

Jini Shearer

Äldre 12 May 14:18

#55

hsh skrev 2015-05-12 13:59:02 följande:

Jag tycker det är fruktansvärt att vänta på barn. Jag blev gravid innan jul, fick missfall i januari och har sedan dess väntat på ett plus. Igår kom det. Och då tänker man att man kanske ska kunna lugna ner sig? Icke. Jag är värre nu än innan. Min hjärna går på högvarv och jag kan knappt äta, sova, jobba. Jag vill bara spola fram tiden. Nån som har nåt tips på vad man ska fokusera på? :-/ Jag är orolig över att få ett till missfall, vilket gör min väntan så oerhört frustrerande. Det går som inte bara "att sluta".. Och ännu värre är det ju att inte kunna prata med folk. Vara öppen. Säga Såhär mår jag. Inte ens våra familjer får veta förrän efter rutinkollen, alternativt det tidiga ultraljudet jag har bokat in på privat klinik.

jag har själv varit med om ett uteblivet missfall och vet att när mitt plus kommer så kommer jag tjata till mig att få kolla läget så tidigt som möjligt... om de så ska krävas att man påstår att en psykolog tycker att de vore de bästa för att inte nerverna ska påverka för mycket... idk men jag ska fan försöka iaf... känner med dig *kramar och håller tummarna att allt blir bra*

hsh

Äldre 12 May 14:33

#56

Jini Shearer skrev 2015-05-12 14:18:20 följande:

jag har själv varit med om ett uteblivet missfall och vet att när mitt plus kommer så kommer jag tjata till mig att få kolla läget så tidigt som möjligt... om de så ska krävas att man påstår att en psykolog tycker att de vore de bästa för att inte nerverna ska påverka för mycket... idk men jag ska fan försöka iaf... känner med dig *kramar och håller tummarna att allt blir bra*

I mitt landsting verkar dom inte göra några undantag, man får boka privat helt enkelt om man vill ha nåt innan rutinkollen i v.20 Förstår inte att man måste vänta så länge på att se ifall det ens lever!! Helt sjukt.. Så blir vul och kanske ett tidigt ul för min del. Oro är så onödigt när man är gravid tycker man... Inte alls optimalt. :/ tack!! Jag försöker hålla huvudet kallt men så fort jag känner mig "inte gravid" så väntar jag mig ett mf.. Kram!!

pandoraDiem

Äldre 12 May 16:05

#57

hsh skrev 2015-05-12 13:59:02 följande:

Jag tycker det är fruktansvärt att vänta på barn. Jag blev gravid innan jul, fick missfall i januari och har sedan dess väntat på ett plus. Igår kom det. Och då tänker man att man kanske ska kunna lugna ner sig? Icke. Jag är värre nu än innan. Min hjärna går på högvarv och jag kan knappt äta, sova, jobba. Jag vill bara spola fram tiden. Nån som har nåt tips på vad man ska fokusera på? :-/ Jag är orolig över att få ett till missfall, vilket gör min väntan så oerhört frustrerande. Det går som inte bara "att sluta".. Och ännu värre är det ju att inte kunna prata med folk. Vara öppen. Säga Såhär mår jag. Inte ens våra familjer får veta förrän efter rutinkollen, alternativt det tidiga ultraljudet jag har bokat in på privat klinik.

Grattis till ditt plus! Jag förstår helt din oro, plussade också innan jul vilket heller inte gick som det var tänkt. Blev utomkveds och operation istället. Men va bra att du har bokat in ett tidigt ultraljud (även om det är dåligt av landstinget att inte erbjuda det), känns ju alltid bättre att kunna dela upp det i små delmål och kunna andas ut emellanåt. Vet inte om jag har något bra tips att ge, jag tänker mig att jag själv ska försöka ta en dag i taget om jag plussar igen, men det är nog lättare sagt än gjort. Kram

hsh

Äldre 12 May 16:26

#58

pandoraDiem skrev 2015-05-12 16:05:24 följande:

Grattis till ditt plus! Jag förstår helt din oro, plussade också innan jul vilket heller inte gick som det var tänkt. Blev utomkveds och operation istället. Men va bra att du har bokat in ett tidigt ultraljud (även om det är dåligt av landstinget att inte erbjuda det), känns ju alltid bättre att kunna dela upp det i små delmål och kunna andas ut emellanåt. Vet inte om jag har något bra tips att ge, jag tänker mig att jag själv ska försöka ta en dag i taget om jag plussar igen, men det är nog lättare sagt än gjort. Kram

Tack! Önskar jag kunde glädjas lite mer över det men det är svårt när man nojjar hela tiden. Ja, man blir så medveten om hur underskattat det är att ha en fullbordad graviditet. Tog det för givet innan mitt MF på nåt vis även om man var lite orolig. Precis, nu räknar jag bara ner till nionde juni vilket kändes som ett tur-datum för VUL. Jag hoppas verkligen allting går bra den här gången. Hoppas du får plussa snart! Kram!

Jini Shearer

Äldre 12 May 18:25

#59

v.20 O.o hur fan kan dom tycka att de funkar?! de e inte humant enligt min mening! vem som helst hade blivit tokig innan dess... alla MF mellan v.10-v.20 borde ju också vara vandrande anmälningar för deras del... hade jag fått MF i v.14 och bott där dom inte tillåtit mig en läkarkoll så hade jag anklagat dom direkt!

skönt att du får ta en titt ändå och 9 juni e ju inte så långt ändå. håll modet uppe och tänk på att de ändå inte är riktigt SÅ vanligt ändå med MF... de e iaf mindre % risk för de än en fullbordad graviditet.

hsh

Äldre 12 May 18:38

#60

Jini Shearer skrev 2015-05-12 18:25:27 följande:

v.20 O.o hur fan kan dom tycka att de funkar?! de e inte humant enligt min mening! vem som helst hade blivit tokig innan dess... alla MF mellan v.10-v.20 borde ju också vara vandrande anmälningar för deras del... hade jag fått MF i v.14 och bott där dom inte tillåtit mig en läkarkoll så hade jag anklagat dom direkt!

skönt att du får ta en titt ändå och 9 juni e ju inte så långt ändå. håll modet uppe och tänk på att de ändå inte är riktigt SÅ vanligt ändå med MF... de e iaf mindre % risk för de än en fullbordad graviditet.

Ja det kan man ju undra!! Tycker det är jävligt skevt, hade män fött barn då hade man väl fått UL när fan som helst! Men kvinnor ska vara vana vid att oroa sig så det gör inget, man sparar ju massa pengar på att låta dom våndas fram till v.20 .. Jag fick inte ens någon riktig efterkontroll efter mitt mf. Ringde samma dag till Kvinnokliniken och grät, hon sa att dom har inte tid att ta in för mf så jag får snällt ta och blöda ut det hemma och själv kontakta kuratorn sen om jag skulle behöva det.

Jag räknar ner timmar, dagar till nionde juni!

Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

INNEHÅLL