Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Hej igen! Hur går det för er som försöker? Vi är nu inne på andra försöket, har precis hafr äl. Det var lättare att inte tänka på det innan, men nu börjar jag ju undra om det kanske har blivit något...

Usch ja. Jag fasar för för tiden mellan ÄL o bim..har så dåligt tålamod o kass karaktär när det kommer till att vänta :P kommer googla vartenda symptom så lär va galen långt innan jag är på smällen haha ;) men tillsammans är vi starka tjejer!

Dåligt tålamod och kass karaktär, det är jag på pricken :) Men jag försöker vara lite sträng, och ska inte hålla på så mycket. Det är ju hur som helst roligare att hitta på roliga saker! 

Jag har också bestämt mig för att testa tidigast på bim+5. Blev så besviken av alla negativa test förra månaden. Nu har jag bara ett test kvar, och jag tänker inte köpa nya, så jag har bestämt mig för att inte testa innan jag faktiskt tror att just det testet kan bli positivt. Vi får se om jag klarar det....

Dock skönt att kunna skriva av sig lite här! Sambon tycker bara att jag ska tagga ner. Trevlig helg på er!

Haha men det är ju lättare sagt än gjort att tagga ner. Typiskt killkommentar haha ;) de behöver ju bara komma till. Slipper oroa sig för mens o symptom och annat. Bara göra sitt. ;)

Men å andra sidan skulle jag inte vilja byta! Jag är glad att jag ska få gå igenom detta! Att få känna ett liv växa liksom! Det ser jag fram till!! :)

Jag och sambon har försökt sen i oktober. Det har gått iiiilla sen början. Även om vi haft svårt med verkstan på olika sätt så finns ändå tankarna varje månad ca 5-9 dagar efter äl "oj va trött jag är idag... kan de va..." "men lite illamående e jag allt idag... kaaaanske". Mensen har varit allt ifrån 1-3 dagar sen och jag blir mer och mer säker. Sen kommer mensen som ett brev på posten och man känner sig inta bara ledsen och besviken utan även skamsen och dum som vill tro så mycket. Under hela månaden går jag och tänker på vad vi har som är emot oss, "undrar hur mycket hans övervikt förstör... han kanske inte har nåra simmare alls" "ush vår kost är fruktansvärd... de e helt omöjligt när vi äter så dåligt" "ena nattarbetare och en skift... de kan ju inte hjälpa direkt" "jag mår på tok för dåligt för att va fertil... faaaan" "det kommer aldrig hända för mig"

De e lätt att bli galen!

Ja, visst är det lätt att bli galen. Jag har insett mer och mer efter alla månader av besvikelse att jag måste sluta att skjuta upp reseplaner, träningsplaner, jobbplaner mm, det blir liksom dubbel bestraffning när jag tackat nej till roliga grejer men ändå inte blivit gravid. Så nu har jag precis bokat in semesterresa och håller dessutom på att planera mitt bröllop, så nu har jag roliga saker att se fram emot :) Tänker att om min högsta önskan att bli gravid slår in och krockar med mina planer så kan jag alltid skjuta upp planerna på något sätt, får helt enkelt ta det problemet när det kommer. Ursäkta ett långt och virrigt inlägg :) Hoppas ni hittar på många roliga saker i helgen :)

det är absolut viktigt att fortsätta leva. i mellandagarna va vi först hos karlns päron och på kryssning mitt i äl... de va bara att bita i de sura äpplet och försöka få till de ändå... med en del tjafs och tårar så gick de ju med den biten iaf... men såklart... ännu en besvikelse när tanten kom. min mening är bara att man måste fortsätta med annat som livet ger även om man är mitt uppe i bebisverkstan.