Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

När vi jobbade på första barnet blev jag helt besatt. Inte direkt, men efter att ha blivit gravid på 9:e försöket men fått ett tidigt mf så började jag sakta men säkert gå in i barnlösheten som identitet. Jag umgicks inte med vänner som hade barn eller var gravida, sambon tyckte jag var löjlig så jag slutade prata med honom om det, gick in i mig själv mer och mer. Fick ännu ett mf på 9e försöker efter mf och fick då träffa en kurator som föreslog att vi skulle ta beslut om ett uppehåll i barnverkstan (som sambon ville) men med ett färdigt datum för när vi skulle börja igen (som jag ville). Jag hatade den tiden intensivt, men började sakta må bättre. När vi drog igång igen blev jag snabbt gravid med vår son, men skadan var redan skedd och när sonen var 3 konstaterade vi att vi nått vägs ände tillsammans.
Vad jag försöker säga är att om ni inte blir besatta tillsammans eller låter bliatt bli besatta tillsammans ökar risken att ni sedan inte klarar av att leva med barn tillsammans. Det är ok att bli ledsen och besviken när mensen kommer, men sen måste man tvinga sig själv att skaka av sig det och fortsätta leva.
Fira mensen med ett glas vin eller en konjak, bryt ihop och ta nya tag, men fastna inte i träsket. Särskilt inte så tidigt
Lycka till!

Haha, ställ dig längst fram så att du ser ordentligt ;) Bra böcker är sant, jag älskar att läsa skönlitteratur. Kan lätt fastna en hel dag. Perspektiv tror jag också på, speciellt vad det gäller tiden. De flesta blir ju ändå gravida inom ett år. Så kanske kan man tänka sig att det kommer att ske inom ett år från det datum man började försöka? Och sen om det inte gör det så får man väl ta tag i det då. Så om du började i somras så kanske du blir gravid senast i augusti. Vad tror du om att tänka så? Alltså att det händer någon gång inom året, och när blir en överraskning :)

Detta blir vårt första försök, har äl om ca en vecka! Jag har längtat i ett par år medan sambon bestämde sig för en månad sedan att vi nu var redo! Jag är så jäkla glad nu, har mått lite sisådär det senaste året just för att vi har varit på så olika ställen i den här diskussionen. Nu känns det helt underbart!! Vi missade äl med typ tre dagar förra månaden så nu kör vi. Sex varannan dag ungefär. Det gör ju inte det enklare att försöka att inte tänka på det just med tanke på hur länge jag har velat det här!!! Jag kollar familjeliv varje chans jag får, så fort jag har ett par minuter över på jobbet, eller i kassakön på max...haha. Har svårt att släppa det. Plus att jag tempar o kollar sekret, så det finns där liksom hela tide. Men försöker precis som ni att träna, hitta på roliga saker, sjunka ner i en bra serie eller liknande. Mindfullness har jag testat och det va jätteskönt! :) skönt vi är många som har samma tankar :)

Tack för tipset! Det låter som en bra strategi, har alltid trott på att ta en sak i taget, sen är det ju svårt att verkligen göra det ibland men man kan ju sträva efter det :)

Jag ville också innan min sambo och fick vänta på honom i ungefär ett år. Är som du väldigt glad att det äntligen händer! Just därför känns det onödigt att man inte bara kan vara glad, utan blir ledsen för mens etc. Det finns några mindfullnessklasser på mitt gym, kamske ska testa det. Kul annars att det är så många som tycker att träning hjälper. Det kan ju vara ett bra sätt att förbereda sig på också :) Hoppas att du mår bra och inte blir alldeles för besatt!

Men hjälp, precis så var det med mig och min sambo också. Jag kunde inte förstå att han ville göra något så hemskt mot den han älskar mest i världen...Men nu har vi äntligen landat i att vara på samma plats. Tänk att man kan ha så liknande erfarenheter...

Allt känns lite lugnare för mig nu, det hjälpte nog att skriva här. Testade en avslappningsyoga i helgen också som jag tyckte var helt fantastisk. Så nu vill jag prova fler liknande aktiviteter. 

Jag håller också tummarna för oss! För att det tar sig snabbt men också att för att vi kan hålla oss lugna och glada medan vi försöker :) 

Inte för att det är skönt att andra mått likadant, men det är skönt att höra att man inte är ensam! Det är skönt att kunna lämna ångestattacker och sömnlösa nätter bakom sig och fokusera på något så mysigt som familjeplanering! :)

Va kul att du fastnade för avslappningsyogan! Jag ska börja mer med mindfulness, speciellt de dagarna jag känner mig allmänt stressad! Känner mig än så länge rätt lugn och harmonisk inombords i allt det här, trots att jag uppdaterar fl jätteofta för att se om man hár något nytt roligt inlägg att läsa. Haha blir lite som ett beroende ;)