Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Jag förstår dig, är i samma situation. Drömmer om barn, ser barn överallt, gravida kvinnor o alla bekanta får barn. Här sitter jag. Jag till o med tänkte att jag måste gjort något fel i mitt liv, eftersom att de inte funka. Så karman slog tillbaka liksom.

Vi har försökt sen i december, och fortfarande inget plus. Det är så frustrerande!

Fick min mens igår och då rasa min värld igen, medans mannen sa högt "då blir de mer sex " hahaha.

Du är inte ensam om detta TS!

Jag förstår dig, är i samma situation. Drömmer om barn, ser barn överallt, gravida kvinnor o alla bekanta får barn. Här sitter jag. Jag till o med tänkte att jag måste gjort något fel i mitt liv, eftersom att de inte funka. Så karman slog tillbaka liksom.

Vi har försökt sen i december, och fortfarande inget plus. Det är så frustrerande!

Fick min mens igår och då rasa min värld igen, medans mannen sa högt "då blir de mer sex " hahaha.

Du är inte ensam om detta TS!

När vi jobbade på första barnet blev jag helt besatt. Inte direkt, men efter att ha blivit gravid på 9:e försöket men fått ett tidigt mf så började jag sakta men säkert gå in i barnlösheten som identitet. Jag umgicks inte med vänner som hade barn eller var gravida, sambon tyckte jag var löjlig så jag slutade prata med honom om det, gick in i mig själv mer och mer. Fick ännu ett mf på 9e försöker efter mf och fick då träffa en kurator som föreslog att vi skulle ta beslut om ett uppehåll i barnverkstan (som sambon ville) men med ett färdigt datum för när vi skulle börja igen (som jag ville). Jag hatade den tiden intensivt, men började sakta må bättre. När vi drog igång igen blev jag snabbt gravid med vår son, men skadan var redan skedd och när sonen var 3 konstaterade vi att vi nått vägs ände tillsammans.
Vad jag försöker säga är att om ni inte blir besatta tillsammans eller låter bliatt bli besatta tillsammans ökar risken att ni sedan inte klarar av att leva med barn tillsammans. Det är ok att bli ledsen och besviken när mensen kommer, men sen måste man tvinga sig själv att skaka av sig det och fortsätta leva.
Fira mensen med ett glas vin eller en konjak, bryt ihop och ta nya tag, men fastna inte i träsket. Särskilt inte så tidigt
Lycka till!

Detta blir vårt första försök, har äl om ca en vecka! Jag har längtat i ett par år medan sambon bestämde sig för en månad sedan att vi nu var redo! Jag är så jäkla glad nu, har mått lite sisådär det senaste året just för att vi har varit på så olika ställen i den här diskussionen. Nu känns det helt underbart!! Vi missade äl med typ tre dagar förra månaden så nu kör vi. Sex varannan dag ungefär. Det gör ju inte det enklare att försöka att inte tänka på det just med tanke på hur länge jag har velat det här!!! Jag kollar familjeliv varje chans jag får, så fort jag har ett par minuter över på jobbet, eller i kassakön på max...haha. Har svårt att släppa det. Plus att jag tempar o kollar sekret, så det finns där liksom hela tide. Men försöker precis som ni att träna, hitta på roliga saker, sjunka ner i en bra serie eller liknande. Mindfullness har jag testat och det va jätteskönt! :) skönt vi är många som har samma tankar :)