• Hallonen

    Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

    ellinoras skrev 2015-04-10 14:12:45 följande:
    Tack snälla för att du delar med dig. Det låter som en riktigt jobbig tid. Jag kommer bära med mig det du berättar. Min nästa mens ska jag fira med att bjuda ut sambon på finmiddag :) Jag tror att jag startade den här tråden just för att jag inte vill fastna i träsket. Samtidigt som jag känner att jag skulle kunna göra det oom jag inte passar mig. Men en sak jag ska göra för att inte fastna kommer bli att fira/trösta sig efter mensen med något roligt som jag och sambon gör tillsammans. Tack igen för att du skrev!
    Åh! Himla snart idé. Säger som ni båda att det nog är lätt att bli besatt även fast man egentligen inte vill. Att fira tillsammans låter som en helt fantastisk idé ju! :) det ska jag implementera hos oss också :)
  • Hallonen
    ellinoras skrev 2015-07-24 19:39:27 följande:
    Ja, gör det! Av praktiska skäl har vi gjort så att vi har väntat ett par dagar, det har varit ganska bra för då har man först lite tid och utrymme att vara besviken på och sen plockar vi ihop oss (eller mest mig, sambon är lugn än) och gör nåt kul. Det har varit fint.

    Hur är det för dig, blir du lite besatt eller hur känns det?
    Ja men verkligen en bra idé! Vi har tänkt börja "på riktigt" sep-okt men kör oskyddat nu och när man väl kommit in i längtan så är det lätt att bli lite besatt. Jag känner nu att jag tänker mycket på det och "värre" lär det väl bli när vi verkligen startar bebisverkstaden kan jag tänka mig. Så himla spännande men samtidigt läskigt liksom.. :) hur är dina känslor kring allt?
  • Hallonen
    ellinoras skrev 2015-07-26 11:16:14 följande:
    Ja, det verkar som att de flesta blir lite besatta :) Jag tycker inte att det är läskigt, vi tänkte och pratade så mycket om det innan vi började försöka (och jag var inte ens säker på om jag ville ha barn) så vi har liksom redan gått igenom alla läskigheter. Men det kan nog kännas annorlunda om jag väl blir gravid. Det jag känner mest är längtan. Ibland på ett roligt sätt (älskar att planera och tänka på hur det kommer att vara) och ibland på ett uppgivet sätt (ska det aldrig hända?). Ibland längtar jag så att jag nästan inte står ut med att inte vara gravid och ibland kan jag känna ett lugn i att det händer när det händer. Det som har blivit viktigt för mig är att inte låta mig prata om och tänka på det hela tiden, och se till att fortsätta med annat jag gillar. Se till att inte allt fokus hamnar på att bli gravid helt enkelt :) Och så får jag hela tiden påminna mig om att det kan ta ganska lång tid utan att något behöver vara fel, för jag börjar lätt oroa mig att vi inte kan få barn.

    Det blev ett långt och rörigt inlägg. Men det är ganska illustrativt för hur jag känner :)
    Jag förstår hur du menar. Jag har varit den i vår relation som tryckt bromspedalen i bott när det gäller barn. Min man har vart redo mycket länge än mig. Därav "läskigt". Är ju ett helt nytt liv man skapar, kan tycka det är självklart att det känns stort ändå. Men längtan är givetvis den största känslan här för tillfället. En känsla jag mer än gärna tar till mig. Jag tror som du säger att det är viktigt att göra saker man mår bra av och får bort fokus på barn för att förhindra att bli besatt och fastna i ett hamsterhjul. Det händer när det händer och under tiden får man väl passa på att njuta av det man har istället för det man saknar.
  • Hallonen
    ellinoras skrev 2015-07-28 16:18:56 följande:
    Ja, det är väldigt stort :) Jag har nyss varit och träffat en väns nyfödda flicka och längtar så väldigt efter att bli gravid. Ikväll ska jag gå och träna, det brukar kunna hjälpa lite grann. Vissa dagar får jag anstränga mig för att inte bara sitta och längta efter att bli gravid...
    Jag känner mig så himla upp och ner och har hamnat i en riktigt tuff sits. Jag har fast anställning i grunden men precis fått ett mamma vik som handläggare, något jag velat superlänge. Till en början är viket på ett år med chans till förlängning beroende på när ordinarie kommer tillbaka från mammaledighet. Jag är så himla kluven. Vissa dagar känner jag "skit samma, jobba ska jag göra hela livet" andra dagar känner jag" vänta ett halvår-år och satsa efteråt" men så vet jag att det alltid kommer finnas en anledning till varför jag inte "borde".. Åh.. Så kluven..
  • Hallonen
    ellinoras skrev 2015-07-30 18:27:20 följande:
    Oj då, svår situation. Spontant tänker jag att om det är ett jobb du velat ha superlänge, så kanske du ska satsa på det. När du väl har den erfarenheten är det ju lättare att få sådana jobb igen. Men det beror ju också på allt annat i din situation, hur gammal du är och hur du tror att er situation kommer att vara om ett år...När måste du bestämma dig?
    Yeah I know.. Jobbet vill jag väldigt gärna ha så det är ingen tvekan om saken. Bättre tider (kontor), bättre lön & spännande arbetsuppgifter.. Jag vet inte egentligen. Min man kan väl vänta (han har ju väntat i två år). Men allt är beroende på längden på vikariatet. Jag tänker typ om man skulle börja försöka innan jul, tar säkert några månader & om då vikariatet håller i 1-1,5 år så hinner jag jobba den största delen av det. Om det mot förmodan skulle "ta sig" direkt eller väldigt tätt jobbar jag isåfall ett år. Känns bara dumt på ett sätt att bli gravid på ett mamma vik om du förstår? Så delad.. För längtat är stark..
  • Hallonen
    ellinoras skrev 2015-07-31 18:53:12 följande:

    Heja nya tag! Jag har äntligen haft äl, så nu börjar väntan. Jag både hoppas och vågar inte hoppas. Men någon dag när jag behöver det ska jag ta och läsa igenom alla klokheter i den här tråden :) 

    Hallonen: Lycka till med att komma fram till vad du ska göra :) 

    Trevlig helg!


    Tack snälla! Känns efter många varv fram och tillbaka med både mig själv och mannen som det klokaste att vänta iallafall några månader till. Se vad som sker på jobbfronten. Men innan årsskiftet är givet. Så hakar på här i tråden fram tills det är min tur att vänta på det berömda plusset :) lycka till för dig nu, förhoppningsvis blir inte väntan så lång :)
  • Hallonen
    Anonym (Jag med) skrev 2015-08-05 16:51:54 följande:
    Förstår vad du menar. Jag har en fast anställning i grunden men jag fick i maj en visstidsanställning tom 1 januari 2016 som jag har trånat efter länge, mer lön också! Sedan visade det sig att mina nya kollegor och klimatet i gruppen riktigt suger, tyvärr! Jag saknar mina gamla kollegor som sjutton men vill ändå inte släppa den här avanceringen som gör det väldigt bra på CVet också. Och inte glömma lönen. Vi bestämde oss att försöka i maj. Efter 6 mån med en ny lön så räknar Försäkringskassan det som en stadigvarande SGI vilket ger högre föröldrapenning än om dem räknar på min gamla lön. Nu har jag inte blivit gravid än men tanken är jag ska bli det :P så jag får den högre föräldrapenning, kanske låter snopet men jag har varit inom samma jobb sen 2009 och hamnat i ett vägskäl, less på mitt ordinarie jobb, trivs inte på mitt nya. Perfekt läge i mina ögon att gå vidare i livet med nåt som jag otroligt längtar efter. Tajmingen finns alltså.

    Ett års vik är ju skillnad än ett 6 mån som jag har. Om jag istället hade fått ett år from maj, så skulle jag nog istället ha börjar barnverkstad Senare i höst :) men man vet aldrig när man väl blir gravid heller, kan ju ta ett tag men att jag ändå kan jobba klart året och kanske lite till innan bebis anländer :). Om jag får förlängt och blir gravid så kommer jag tacka ja till det, enbart för lönens skull och arbetsuppgifterna som är roliga men det är inte ett ställe jag ser mig vara på en längre tid pga det dåliga klimatet om jag inte vet att något "händer". Är jag inte gravkd vid årsskiftet så kommer jag antagligen börja plugga igen eller återgå till min gamla arbetsplats. Det är få saker som gör det värt att vara på en dålig arbetsplats.

    Vet inte om det här hjälper dig, men du är inte ensam med funderingar :).
    Åh! Vad skönt med fler i samma sits. Givetvis tråkigt att du inte trivs på ditt jobb men du förstår var jag menar. Någon att bolla sina tankar och idéer med. Mitt nya jobb är också mycket bättre lön och roligare uppgifter, jag trivs dock väldigt bra (än så länge) med mina kollegor och gruppen. Jobbar tätt med mina gamla kollegor också vilket är positivt. Angående fp har jag förstått det som så att om man har oregelbundna tider, ex timanställning så räknar dom sex månader - ett år bakåt för att få ett generellt snitt. Har man däremot en stadig inkomst så räknar dom på det man skulle ha tjänat under tiden man är föräldraledig. Men jag kan ha fel, har googlat massor för att jag själv skulle vilja ha den nya lönen isåfall baserandes på min fp ;) precis som du säger är detta också en riktig stjärna att ha på mitt cv. Förhoppningen är ju att den ska lösas upp så jag kan få en fast anställning i den nya gruppen men det ligger ju efter viket isåfall (om möjligheten ens finns) mina "nya" kollegor pratar ofta om olika möjligheter och strategier till att få "behålla" mig. Kul ändå att ni valde att ta steget och att du är säker på att du hinner jobba klart oavsett. Det är väl lite så jag har kommit till insikt. Att börja framåt nov och även om det "tar sig" direkt iallafall kunna jobba fram till mitt 1,3 år är slut i slutet av augusti nästa år. Tar det då ett halvår innan det tar sig så hinner jag isåfall även jobba längre om viket förlängs (givetvis beroende på nåendes osv). Känns som en ganska bra lösning utan att jag behöver vänta överdrivet på att få börja försöka på riktigt :) hur länge har ni försökt?
  • Hallonen
    Hallonen skrev 2015-08-05 21:24:11 följande:
    Åh! Vad skönt med fler i samma sits. Givetvis tråkigt att du inte trivs på ditt jobb men du förstår var jag menar. Någon att bolla sina tankar och idéer med. Mitt nya jobb är också mycket bättre lön och roligare uppgifter, jag trivs dock väldigt bra (än så länge) med mina kollegor och gruppen. Jobbar tätt med mina gamla kollegor också vilket är positivt. Angående fp har jag förstått det som så att om man har oregelbundna tider, ex timanställning så räknar dom sex månader - ett år bakåt för att få ett generellt snitt. Har man däremot en stadig inkomst så räknar dom på det man skulle ha tjänat under tiden man är föräldraledig. Men jag kan ha fel, har googlat massor för att jag själv skulle vilja ha den nya lönen isåfall baserandes på min fp ;) precis som du säger är detta också en riktig stjärna att ha på mitt cv. Förhoppningen är ju att den ska lösas upp så jag kan få en fast anställning i den nya gruppen men det ligger ju efter viket isåfall (om möjligheten ens finns) mina "nya" kollegor pratar ofta om olika möjligheter och strategier till att få "behålla" mig. Kul ändå att ni valde att ta steget och att du är säker på att du hinner jobba klart oavsett. Det är väl lite så jag har kommit till insikt. Att börja framåt nov och även om det "tar sig" direkt iallafall kunna jobba fram till mitt 1,3 år är slut i slutet av augusti nästa år. Tar det då ett halvår innan det tar sig så hinner jag isåfall även jobba längre om viket förlängs (givetvis beroende på nåendes osv). Känns som en ganska bra lösning utan att jag behöver vänta överdrivet på att få börja försöka på riktigt :) hur länge har ni försökt?
    Måendet* ska det givetvis stå :)
  • Hallonen
    Anonym (Jag med) skrev 2015-08-05 22:29:00 följande:
    Det är ju så trixigt det där! Om jag nu då hade trivts som fisken i vattnet :P å det fanns möjlighet till fast anställning, så hade jag nog väntar lite längre för att först kunna snika åt mig den fasta anställningen :P. Jag funderar inte en andra gång om det är "snällt" till arbetsgivaren eller så för i slutändan så är det mitt liv det handlar om och jag måste göra det som är bäst å dem riktningarna som jag vill gå, dem kan ju rent krasst bara ta in en ny :) för såna tankar kan ju komma också när man har fått chansen till ett vik eller tidsbegränsad anställning. Jag har längtar efter barn länge så då kunde jag ha väntar lite till :) i slutändan gynnar det ju hela familjen också :) och mig om jag nu trivdes :) nu är det däremot semester, skönt! Hur gammal är du?. Jag är 28 och vi har försökt från maj, kände bara efter nån vecka på nya stället att det inte kändes bra i magen med kollegor och att jag måste ta ett nytt steg i livet, blev rätt så självklart att det blev att bilda familj :). Att försöka hitta en ny arbetsgivare kändes bara som att jag sprang från något och jag har tappat lite grann av karriärlystenheten, och det ju aldrig försent att byta jobb sen heller :).

    Tycker det låter som att du har en förträfflig bra plan :) kommer gå utmärkt! Jätte roligt att du trivs på ditt nya jobb, jag som inte gör det tycker att du gör rätt att försöka bli kvar, få ta del av hela kakan så att säga :) risken kanske blir att du ångrar dig annars även om jag förstår att längtan är stor efter barn :) får drömma lite till bara :)
    Ja men det är lite så jag känner också. Jag vill ta tiden för att röra om i grytan och se om det ens finns möjlighet till att fortsätta. Annars får jag snällt gå tillbaka till det gamla jobbet (vilket inte heller är fy skam men ändå). Vi har många på mitt jobb som precis skrivit på papper och efter berättat att dom är gravida. Bla det mammaviket jag har nu, hon började för typ 6mån sen så jag har ju vart med i hela processen och vet hur chefen och alla reagerar när flertalet gjort så hehe :p inte den bästa grejen att göra men som du säger är det ungen annan som tänker på en själv. Dom har haft stora problem med att få in människor med både utbildning och den erfarenhet som de kräver så det är verkligen guld att få prova nu ett år.

    Jag har aldrig haft den där känslan förut efter att längta efter barn. Alltid vart fokuserad på en karriär i första hand. Men så kom känslorna under våren och sommaren och dom växte sig bara starkare men samtidigt tänker jag som du säger, det gynnar hela framtida familjen och jag är rädd att om jag inte låter mig själv få den här möjligheten kanske jag ångrar mig eller blir bitter över det liksom.

    Vad skönt med semester. Då valde du bästa tidpunkten med vädret iallafall! Jag har jobbar nu två veckor, känns som att jag inte riktigt kommit ut semesterdvalan än :p

    Jag är 24 år, så visst, tiden finns väl där men känns inte som jag vill välja mellan barn och karriär heller utan kunna balansera det liksom. Att skaffa familj låter absolut som ett självklart steg i ditt liv. Tråkigt att du inte trivs men samtidigt har du ju ändå blivit en erfarenhet rikare genom att jobba det här halvåret och fått den chansen. Det är aldrig försent att byta jobb, absolut inte. Man vill ju fortsätta utvecklas på många plan och jobb är ju bara en del av den kompetensen och utvecklingen tänker jag.

    Tack för peppen! Känns kul med någon som gått i samma funderingar. Känns ibland som att jag är den enda som tycker jobb är så himla viktigt. Men alla har ju olika drömmar och mål. Tycker din plan låter helt underbar. Hade också satsat direkt om jag inte kände mig hemma på nya jobbet.

    Då har ni försökt i typ tre månader? Hur känns det kring allt med babymaking då? Har ni många vänner med barn eller är ni bland de första? :)
  • Hallonen
    Anonym (Jag med) skrev 2015-08-06 11:12:55 följande:
    Tack! :) känns bra att få sina tankar och planer för framtiden bekräftat :) Jag är ensam i mitt gäng som är här i livet och eftersom det är hysch hysch just nu så finns det ingen att prata med :P en del av mina kompisar skulle bli glad, andra skulle tycka att jag "säger nej till frihet" en del skulle inte alls tycka om det. Så det är rätt blandat och när man är i den här situationen som är så känslig med dippar med negativa tester osv så är det sista man behöver negativa tankar runt omkring..det gör det lite svårt att kunna diskutera saker och ting, alla har ju en åsikt om barn och jag har den rollen i mitt gäng att dem ska "säga åt mig vad som är bäst" hela tiden, antagligen för att jag är yngst i min syskonskara på fem syskon så tar jag automatik den rollen :P alla syskon har barn så jag där är jag sist ut :) så på ena sidan så är det lättare än med kompisarna. Har många i din omgivning barn? Jag tycker absolut du ska ge dig och framtida du den här jobb möjligheten :)
    Mm, precis. Skönt att bli bekräftad av likasinnade! Okej jag förstår, svårt då för dina vänner att peppa och finnas för dig om dom inte är på samma plan i livet + att du kanske inte direkt känner för att dela dina tankar och funderingar med några som ändå inte har den insikten än (om än någonsin) kring barn. Alla är på olika platser i livet men det är ju tråkigt om dom tror dom vet var som är bäst för dig hela tiden dock, det är det ju bara du och din sambo som kan bestämma vad som är bäst för er två just nu i livet :) jag säger kör på, gör era egna val i livet. Andra får foga sig därefter eller välja annat. Ja precis det kan ju vara så att du axlar den rollen lite per automatik då :p vad kul med så många syskon och barn ändå, då får framtida bönan massor med leksällskap! I min omgivning har jag en kompis med barn, flertalet som är sugna men inte tagit steget och kommer nog inte ännu på ett tag. Mina syskon har ännu inte skaffat barn men äldsta brorsan och hans tjej försöker. Så det kan bli spännande tider längre fram sen :) jaa, precis. Får ge mig själv den tiden för att utforska det nya stället och mig själv på det nya stället litegrann :)
  • Hallonen
    Hallonen skrev 2015-08-06 12:58:34 följande:
    Mm, precis. Skönt att bli bekräftad av likasinnade! Okej jag förstår, svårt då för dina vänner att peppa och finnas för dig om dom inte är på samma plan i livet + att du kanske inte direkt känner för att dela dina tankar och funderingar med några som ändå inte har den insikten än (om än någonsin) kring barn. Alla är på olika platser i livet men det är ju tråkigt om dom tror dom vet var som är bäst för dig hela tiden dock, det är det ju bara du och din sambo som kan bestämma vad som är bäst för er två just nu i livet :) jag säger kör på, gör era egna val i livet. Andra får foga sig därefter eller välja annat. Ja precis det kan ju vara så att du axlar den rollen lite per automatik då :p vad kul med så många syskon och barn ändå, då får framtida bönan massor med leksällskap! I min omgivning har jag en kompis med barn, flertalet som är sugna men inte tagit steget och kommer nog inte ännu på ett tag. Mina syskon har ännu inte skaffat barn men äldsta brorsan och hans tjej försöker. Så det kan bli spännande tider längre fram sen :) jaa, precis. Får ge mig själv den tiden för att utforska det nya stället och mig själv på det nya stället litegrann :)
    Hur har det gått för dig? :)
  • Hallonen
    Anonym (Jag med) skrev 2015-08-05 16:51:54 följande:
    Förstår vad du menar. Jag har en fast anställning i grunden men jag fick i maj en visstidsanställning tom 1 januari 2016 som jag har trånat efter länge, mer lön också! Sedan visade det sig att mina nya kollegor och klimatet i gruppen riktigt suger, tyvärr! Jag saknar mina gamla kollegor som sjutton men vill ändå inte släppa den här avanceringen som gör det väldigt bra på CVet också. Och inte glömma lönen. Vi bestämde oss att försöka i maj. Efter 6 mån med en ny lön så räknar Försäkringskassan det som en stadigvarande SGI vilket ger högre föröldrapenning än om dem räknar på min gamla lön. Nu har jag inte blivit gravid än men tanken är jag ska bli det :P så jag får den högre föräldrapenning, kanske låter snopet men jag har varit inom samma jobb sen 2009 och hamnat i ett vägskäl, less på mitt ordinarie jobb, trivs inte på mitt nya. Perfekt läge i mina ögon att gå vidare i livet med nåt som jag otroligt längtar efter. Tajmingen finns alltså.

    Ett års vik är ju skillnad än ett 6 mån som jag har. Om jag istället hade fått ett år from maj, så skulle jag nog istället ha börjar barnverkstad Senare i höst :) men man vet aldrig när man väl blir gravid heller, kan ju ta ett tag men att jag ändå kan jobba klart året och kanske lite till innan bebis anländer :). Om jag får förlängt och blir gravid så kommer jag tacka ja till det, enbart för lönens skull och arbetsuppgifterna som är roliga men det är inte ett ställe jag ser mig vara på en längre tid pga det dåliga klimatet om jag inte vet att något "händer". Är jag inte gravkd vid årsskiftet så kommer jag antagligen börja plugga igen eller återgå till min gamla arbetsplats. Det är få saker som gör det värt att vara på en dålig arbetsplats.

    Vet inte om det här hjälper dig, men du är inte ensam med funderingar :).
    Hur går det för dig? :)
  • Hallonen
    pandoraDiem skrev 2016-11-02 16:24:55 följande:

    Nu är han här! Vår lilla oliver föddes i torsdags och vi är alla hemma nu :) förlossningen gick bra, var både lättare och jobbigare än jag trott. Var 9 cm öppen när jag kom in sen tog det nästan 5 h på sjukhuset. Vi som hade förberett oss att vara där typ 20 h :) jag fick ttyvärr några bristningar men det viktigaste är att vår son kom ut frisk och kry. Nu ammas det för fullt, gör rätt ont till och från, men det positiva är att jag än så länge inte känner mig överdrivet trött. Han brukar ge oss några sammanhängande timmar med sömn på nätterna :)

    Hur går allt för dig? lilltjejen är snart ett halvår eller hur? När inser man att man faktiskt blivit mamma? Det känns liksom för bra för att vara sant :)


    Stort grattis till bebis! Jag var delaktig i början av tråden, blev gravid och nu är vår son ett halvår. Skönt att allt gått bra för er. Har ni kommit in i allt ännu?
  • Hallonen
    pandoraDiem skrev 2017-01-03 18:17:26 följande:
    Tack! Jodå, vi börjar komma in i lite rutiner även om def fortfarande känns overkligt att jag får uppleva detta. Jag har aldrig varit lyckligare, han är verkligen det bästa som hänt mig :)

    Hur går det för er? Händer ju en hel del där vi halvåret när de börjar äta lite riktig mat så smått.
    Vad härligt att ni börjar komma in i rutiner. Det är verkligen något allderles speciellt med sin lilla bebis. För oss har det gått ypperligt. Har en väldigt lättskött liten bebis som för det mesta är nöjd med tillvaron. Vi har börjat med smakportioner och det är himla spännande att få följa med i all utveckling som sker nu, för som du säger, så sker ju så otroligt mycket. Känns galet att 2016 är slut redan - året jag skulle få barn, för att välkomna 2017 - året då vår bebis blir ett år. Helt galet! Man måste verkligen ta vara på tiden. Lycka till med allt för er :) 
    Love is composed of a singel soul inhabiting two bodies
Svar på tråden Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!