Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Hallonen skrev 2015-07-30 14:38:25 följande:

Jag känner mig så himla upp och ner och har hamnat i en riktigt tuff sits. Jag har fast anställning i grunden men precis fått ett mamma vik som handläggare, något jag velat superlänge. Till en början är viket på ett år med chans till förlängning beroende på när ordinarie kommer tillbaka från mammaledighet. Jag är så himla kluven. Vissa dagar känner jag "skit samma, jobba ska jag göra hela livet" andra dagar känner jag" vänta ett halvår-år och satsa efteråt" men så vet jag att det alltid kommer finnas en anledning till varför jag inte "borde".. Åh.. Så kluven..

Förstår vad du menar. Jag har en fast anställning i grunden men jag fick i maj en visstidsanställning tom 1 januari 2016 som jag har trånat efter länge, mer lön också! Sedan visade det sig att mina nya kollegor och klimatet i gruppen riktigt suger, tyvärr! Jag saknar mina gamla kollegor som sjutton men vill ändå inte släppa den här avanceringen som gör det väldigt bra på CVet också. Och inte glömma lönen. Vi bestämde oss att försöka i maj. Efter 6 mån med en ny lön så räknar Försäkringskassan det som en stadigvarande SGI vilket ger högre föröldrapenning än om dem räknar på min gamla lön. Nu har jag inte blivit gravid än men tanken är jag ska bli det :P så jag får den högre föräldrapenning, kanske låter snopet men jag har varit inom samma jobb sen 2009 och hamnat i ett vägskäl, less på mitt ordinarie jobb, trivs inte på mitt nya. Perfekt läge i mina ögon att gå vidare i livet med nåt som jag otroligt längtar efter. Tajmingen finns alltså.

Ett års vik är ju skillnad än ett 6 mån som jag har. Om jag istället hade fått ett år from maj, så skulle jag nog istället ha börjar barnverkstad Senare i höst :) men man vet aldrig när man väl blir gravid heller, kan ju ta ett tag men att jag ändå kan jobba klart året och kanske lite till innan bebis anländer :). Om jag får förlängt och blir gravid så kommer jag tacka ja till det, enbart för lönens skull och arbetsuppgifterna som är roliga men det är inte ett ställe jag ser mig vara på en längre tid pga det dåliga klimatet om jag inte vet att något "händer". Är jag inte gravkd vid årsskiftet så kommer jag antagligen börja plugga igen eller återgå till min gamla arbetsplats. Det är få saker som gör det värt att vara på en dålig arbetsplats.

Vet inte om det här hjälper dig, men du är inte ensam med funderingar :).

Anonym (Jag med)

Äldre 5 Aug 22:29

#129

Hallonen skrev 2015-08-05 21:24:11 följande:

Åh! Vad skönt med fler i samma sits. Givetvis tråkigt att du inte trivs på ditt jobb men du förstår var jag menar. Någon att bolla sina tankar och idéer med. Mitt nya jobb är också mycket bättre lön och roligare uppgifter, jag trivs dock väldigt bra (än så länge) med mina kollegor och gruppen. Jobbar tätt med mina gamla kollegor också vilket är positivt. Angående fp har jag förstått det som så att om man har oregelbundna tider, ex timanställning så räknar dom sex månader - ett år bakåt för att få ett generellt snitt. Har man däremot en stadig inkomst så räknar dom på det man skulle ha tjänat under tiden man är föräldraledig. Men jag kan ha fel, har googlat massor för att jag själv skulle vilja ha den nya lönen isåfall baserandes på min fp ;) precis som du säger är detta också en riktig stjärna att ha på mitt cv. Förhoppningen är ju att den ska lösas upp så jag kan få en fast anställning i den nya gruppen men det ligger ju efter viket isåfall (om möjligheten ens finns) mina "nya" kollegor pratar ofta om olika möjligheter och strategier till att få "behålla" mig. Kul ändå att ni valde att ta steget och att du är säker på att du hinner jobba klart oavsett. Det är väl lite så jag har kommit till insikt. Att börja framåt nov och även om det "tar sig" direkt iallafall kunna jobba fram till mitt 1,3 år är slut i slutet av augusti nästa år. Tar det då ett halvår innan det tar sig så hinner jag isåfall även jobba längre om viket förlängs (givetvis beroende på nåendes osv). Känns som en ganska bra lösning utan att jag behöver vänta överdrivet på att få börja försöka på riktigt :) hur länge har ni försökt?

Det är ju så trixigt det där! Om jag nu då hade trivts som fisken i vattnet :P å det fanns möjlighet till fast anställning, så hade jag nog väntar lite längre för att först kunna snika åt mig den fasta anställningen :P. Jag funderar inte en andra gång om det är "snällt" till arbetsgivaren eller så för i slutändan så är det mitt liv det handlar om och jag måste göra det som är bäst å dem riktningarna som jag vill gå, dem kan ju rent krasst bara ta in en ny :) för såna tankar kan ju komma också när man har fått chansen till ett vik eller tidsbegränsad anställning. Jag har längtar efter barn länge så då kunde jag ha väntar lite till :) i slutändan gynnar det ju hela familjen också :) och mig om jag nu trivdes :) nu är det däremot semester, skönt! Hur gammal är du?. Jag är 28 och vi har försökt från maj, kände bara efter nån vecka på nya stället att det inte kändes bra i magen med kollegor och att jag måste ta ett nytt steg i livet, blev rätt så självklart att det blev att bilda familj :). Att försöka hitta en ny arbetsgivare kändes bara som att jag sprang från något och jag har tappat lite grann av karriärlystenheten, och det ju aldrig försent att byta jobb sen heller :).

Tycker det låter som att du har en förträfflig bra plan :) kommer gå utmärkt! Jätte roligt att du trivs på ditt nya jobb, jag som inte gör det tycker att du gör rätt att försöka bli kvar, få ta del av hela kakan så att säga :) risken kanske blir att du ångrar dig annars även om jag förstår att längtan är stor efter barn :) får drömma lite till bara :)

Anonym (Jag med)

Äldre 6 Aug 11:12

#132

Hallonen skrev 2015-08-06 07:25:20 följande:

Ja men det är lite så jag känner också. Jag vill ta tiden för att röra om i grytan och se om det ens finns möjlighet till att fortsätta. Annars får jag snällt gå tillbaka till det gamla jobbet (vilket inte heller är fy skam men ändå). Vi har många på mitt jobb som precis skrivit på papper och efter berättat att dom är gravida. Bla det mammaviket jag har nu, hon började för typ 6mån sen så jag har ju vart med i hela processen och vet hur chefen och alla reagerar när flertalet gjort så hehe :p inte den bästa grejen att göra men som du säger är det ungen annan som tänker på en själv. Dom har haft stora problem med att få in människor med både utbildning och den erfarenhet som de kräver så det är verkligen guld att få prova nu ett år.

Jag har aldrig haft den där känslan förut efter att längta efter barn. Alltid vart fokuserad på en karriär i första hand. Men så kom känslorna under våren och sommaren och dom växte sig bara starkare men samtidigt tänker jag som du säger, det gynnar hela framtida familjen och jag är rädd att om jag inte låter mig själv få den här möjligheten kanske jag ångrar mig eller blir bitter över det liksom.

Vad skönt med semester. Då valde du bästa tidpunkten med vädret iallafall! Jag har jobbar nu två veckor, känns som att jag inte riktigt kommit ut semesterdvalan än :p

Jag är 24 år, så visst, tiden finns väl där men känns inte som jag vill välja mellan barn och karriär heller utan kunna balansera det liksom. Att skaffa familj låter absolut som ett självklart steg i ditt liv. Tråkigt att du inte trivs men samtidigt har du ju ändå blivit en erfarenhet rikare genom att jobba det här halvåret och fått den chansen. Det är aldrig försent att byta jobb, absolut inte. Man vill ju fortsätta utvecklas på många plan och jobb är ju bara en del av den kompetensen och utvecklingen tänker jag.

Tack för peppen! Känns kul med någon som gått i samma funderingar. Känns ibland som att jag är den enda som tycker jobb är så himla viktigt. Men alla har ju olika drömmar och mål. Tycker din plan låter helt underbar. Hade också satsat direkt om jag inte kände mig hemma på nya jobbet.

Då har ni försökt i typ tre månader? Hur känns det kring allt med babymaking då? Har ni många vänner med barn eller är ni bland de första? :)

Tack! :) känns bra att få sina tankar och planer för framtiden bekräftat :) Jag är ensam i mitt gäng som är här i livet och eftersom det är hysch hysch just nu så finns det ingen att prata med :P en del av mina kompisar skulle bli glad, andra skulle tycka att jag "säger nej till frihet" en del skulle inte alls tycka om det. Så det är rätt blandat och när man är i den här situationen som är så känslig med dippar med negativa tester osv så är det sista man behöver negativa tankar runt omkring..det gör det lite svårt att kunna diskutera saker och ting, alla har ju en åsikt om barn och jag har den rollen i mitt gäng att dem ska "säga åt mig vad som är bäst" hela tiden, antagligen för att jag är yngst i min syskonskara på fem syskon så tar jag automatik den rollen :P alla syskon har barn så jag där är jag sist ut :) så på ena sidan så är det lättare än med kompisarna. Har många i din omgivning barn? Jag tycker absolut du ska ge dig och framtida du den här jobb möjligheten :)

Anonym (Jag med)

Äldre 2 Sep 13:10

#173

pandoraDiem skrev 2015-09-02 11:52:37 följande:

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Jag gillar det du skriver. Vi är på försök 3 och det känns som att det aldrig komma att hända oss, antagligen för att vi vill det såå mycket! Och om det skulle slå in så skulle det kännas overkligt.

Jag har en känsla eller tanke att vi kommer att få barn, oavsett hur, att det finns ett därute som är väntar på att få komma till oss, vårt barn. Jag är öppna för alla alternativ. Låter löjligt kanske men det känns bra att tänka så :)

Anonym (Jag med)

Äldre 2 Sep 13:10

#173

pandoraDiem skrev 2015-09-02 11:52:37 följande:

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Jag gillar det du skriver. Vi är på försök 3 och det känns som att det aldrig komma att hända oss, antagligen för att vi vill det såå mycket! Och om det skulle slå in så skulle det kännas overkligt.

Jag har en känsla eller tanke att vi kommer att få barn, oavsett hur, att det finns ett därute som är väntar på att få komma till oss, vårt barn. Jag är öppna för alla alternativ. Låter löjligt kanske men det känns bra att tänka så :)

Anonym (Jag med)

Äldre 2 Sep 13:10

#173

pandoraDiem skrev 2015-09-02 11:52:37 följande:

Haha, känner igen mig :) ofrivillig gravidspaning typ.

Jobbigt med förkylning, fick mig en lite släng också. Jag har börjat lyssna en del på ivf-podden (tror det var sofiahemmet som gör den, den finns tillgänglig iaf). Hade hört om den innan men inte vågat lyssna då jag trodde att allt skulle kännas mer hopplöst isf och sen trodde jag att de bara skulle prata om IVF-behandling och jag är ju inte där riktigt än. Men de pratar faktiskt om barnlöshet i allmänhet i vissa avsnitt och det kändes ganska skönt att höra dem säga att de allra flesta hittar sitt slut tillslut, om det nu är biologiskt barn eller ägg/spermiedonation eller adoption. Det verkar dessutom som att alla som tillslut fått sitt barn säger samma sak, att de inte önskar att det gått fortare eller på annat sätt, eftersom de då inte skulle ha just det barnet. Jag tror en av de jobbiga sakerna med denna längtan är att man inte vet när den kommer att slå in, att det ibland verkar som att det aldrig kommer att hända. Eftersom jag är öppen för de flesta lösningar så väljer jag att tro att det kommer att hända, blir lite lättare att stå ut med allt då :) Ojdå, nu blev det här världens längsta inlägg och inte alls det jag skulle skriva. Tänkte ju bara skriva att jag håller tummarna för dig och att det låter bra att du planerar in massa roliga saker :)

Jag gillar det du skriver. Vi är på försök 3 och det känns som att det aldrig komma att hända oss, antagligen för att vi vill det såå mycket! Och om det skulle slå in så skulle det kännas overkligt.

Jag har en känsla eller tanke att vi kommer att få barn, oavsett hur, att det finns ett därute som är väntar på att få komma till oss, vårt barn. Jag är öppna för alla alternativ. Låter löjligt kanske men det känns bra att tänka så :)

Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

INNEHÅLL