Stödgrupp att leva med sambo med ADHD

Fattar inte hur man ska orka. När sambon är stressad är han som ett stort barn det är skrämmande. Medicinen hjälper inte så toppenbra heller. Hoppas på bättring inom en snar framtid. Man har liksom barn ihop. Jag drar alltid till mig killar med olika problem. Fattar inte varför!

Jag är färdig att lägga ner. Pallar inte att han blir så jävla arg och irriterad hela tiden. Allt ska vara på hans villkor och han ser ingen annan än sig själv. Pallar inte!! ????

Ja det JÄVLA humör. Irritation om minsta lilla skitsak. Blir lätt arg. Det är jag hela tiden tycker han som gör säger fel. Eller Säger något och gör något annat..
för inte gör han något inte...Så less att han ska störas sig på massa saker. Säger jag något då ska jag inte vara sån Fitta och den attityden...
JA SUCK .. trist att det måste gå upp o ner. jag trodde på en ljusning kändes bättre och att han fått massa instikt och förstått att det inte är lätt att leva med honom.. men det har vänt kan jag säga...
tillbaka i skiten...

Själv är det tvärt om här för mig och min sambo. Jag har adhdn, och är kvinna!

Är era sambos "egoistiska". Att de måste göra det som faller de in och det de mår bra av mer än att tänka på familjen i stort?

Kan de hålla en konversation som innefattar omtanke om andra. Min man t ex frågar aldrig hur JAG mår eller hur JAG haft det, någonsin. Han tycker det är skoj om jag berättar men får aldrig några frågor...ha är bara helt uppe i sig själv. Blir 2000% fokuserad på det han tycker är skoj oavsett att han faktiskt har en familj också...känns igen?

Egotripp check! Sambon är väldigt dålig på att se ngt annat än sig själv inkl barnen. Väldigt mkt omedelbar behovstillfredsställelse, att planera längre än tio min är svårt, då för han inte lov och jag bestämmer allt osv.Det är det jag har svårast med Teir jag, att han inte tå ner på andra i familjen. Vänner tänker han på och hjälper osv.

Känner igen det där. Stör mig att hjälpa andra verkar viktigare :/ känns som om han tror att vi bara ska finnas där och ge honom massa saker. Både känslomässigt och rent "betjänt" aktiga saker.

Hur är de med pengar förresten?

Jag har efter många om och men lämnat min sambo efter 26 år. Har blivit utkastat otaliga gånger men det eskalerade för drygt 2-3 år sedan då han började träffa en annan. Mobil stängdes av och dom "gick bara" i skogen med hundarna. Ville jag följa med blev det ett jävla tivoli. Frågade jag något så samma väsen. Gjorde slut för sa 1 ½ år sedan och letade lägenhet. Men i väntan på den trodde jag även den andra försvann och vi gjorde ett nytt försök. När jag sedan fick veta att dom gått bakom ryggen på mig hela tiden och att han nu även skulle hem till henne fick jag nog. Det har gjort så förbannat ont hela denna röra av lögner och hot. Tror dom dagar jag inte varit rädd är lätträknade.  Jag har på något vis försökt förtränga allt för att kunna överleva för dagen. 
Jag försöker förklara att han gjort mig illa men han förstår inte. Och man ska väl få ha vänner? Och det får man visst ha. Men då ljuger man inte, man smyger inte bakom ryggen.
Nu har jag hållt mig undan sedan i söndags vilket är en låg period för mig. Han förstår inte att han har del i detta så klart. Allt är mitt fel. Han skickar nått sms dagligen och jag försöker hålla en kort ton. Allra helst vill jag såra honom så som han har sårat mig, men jag mår piss rent ut sagt. Gråter ofta och sover himla dåligt. Var fan får man styrka ifrån?

Jag har till slut fått nog också då han väljer att leva loppan utan familjen. Jsg orkar inte vänta på att det ska bli en ändring då det inte blivit någon på 12 år. Han kör sitt race och har ingen tanke på varken barn eller partner :( tråkigt men orkar inte längre med detta :/

Hoppa du fixar det Dunderochbrak. Här svänger det rejält men efterhand som tiden går kommer det upp mer och mer som jag förträngt och tryckt undan för att klara av en vardag. Man har ju inte vågat säga något av rädsla för alla dessa utbrott. Skrev lite till honom häromdagen och fick veta att det är ju trots allt mitt eget fel att jag blev utsläng. Hade jag inte bott där hade det inte hänt. Att jag inte tänkte på det  =(  
Jag vill inte leva ensam resten av mitt liv men efter detta tror jag inte jag vågar möta nån. 

hade hoppats på mer rörelse i tråden men läser samma inlägg gång på gång för att verkligen förstå att jag inte ska tillbaka