Stödgrupp att leva med sambo med ADHD

Jag har efter många om och men lämnat min sambo efter 26 år. Har blivit utkastat otaliga gånger men det eskalerade för drygt 2-3 år sedan då han började träffa en annan. Mobil stängdes av och dom "gick bara" i skogen med hundarna. Ville jag följa med blev det ett jävla tivoli. Frågade jag något så samma väsen. Gjorde slut för sa 1 ½ år sedan och letade lägenhet. Men i väntan på den trodde jag även den andra försvann och vi gjorde ett nytt försök. När jag sedan fick veta att dom gått bakom ryggen på mig hela tiden och att han nu även skulle hem till henne fick jag nog. Det har gjort så förbannat ont hela denna röra av lögner och hot. Tror dom dagar jag inte varit rädd är lätträknade.  Jag har på något vis försökt förtränga allt för att kunna överleva för dagen. 
Jag försöker förklara att han gjort mig illa men han förstår inte. Och man ska väl få ha vänner? Och det får man visst ha. Men då ljuger man inte, man smyger inte bakom ryggen.
Nu har jag hållt mig undan sedan i söndags vilket är en låg period för mig. Han förstår inte att han har del i detta så klart. Allt är mitt fel. Han skickar nått sms dagligen och jag försöker hålla en kort ton. Allra helst vill jag såra honom så som han har sårat mig, men jag mår piss rent ut sagt. Gråter ofta och sover himla dåligt. Var fan får man styrka ifrån?

Hoppa du fixar det Dunderochbrak. Här svänger det rejält men efterhand som tiden går kommer det upp mer och mer som jag förträngt och tryckt undan för att klara av en vardag. Man har ju inte vågat säga något av rädsla för alla dessa utbrott. Skrev lite till honom häromdagen och fick veta att det är ju trots allt mitt eget fel att jag blev utsläng. Hade jag inte bott där hade det inte hänt. Att jag inte tänkte på det  =(  
Jag vill inte leva ensam resten av mitt liv men efter detta tror jag inte jag vågar möta nån. 

hade hoppats på mer rörelse i tråden men läser samma inlägg gång på gång för att verkligen förstå att jag inte ska tillbaka