Stödgrupp att leva med sambo med ADHD
Får man hänga på här?? skulle verkligen behöva det!
Inlägg från: Dunderochbrak
|
-
-
Det jag blir tokig på är att han kör sitt race. Han bara måste göra det han mår bra av eller det han vill utan tanke på mig. Säger jag något sedan så vänds det alltid mot mig på nåt sätt, så han har rätt oavsett och kan inte ta kritik, men väldigt bra på att kritisera alla andra. Orkar verkligen inte med att hela tiden känna att jag får backa. Att jag är den som har "fel" och att jag måste anpassa mig efter hans val hela tiden. Någon som känner igen det?
-
Jag är färdig att lägga ner. Pallar inte att han blir så jävla arg och irriterad hela tiden. Allt ska vara på hans villkor och han ser ingen annan än sig själv. Pallar inte!! ????
-
Är era sambos "egoistiska". Att de måste göra det som faller de in och det de mår bra av mer än att tänka på familjen i stort?
Kan de hålla en konversation som innefattar omtanke om andra. Min man t ex frågar aldrig hur JAG mår eller hur JAG haft det, någonsin. Han tycker det är skoj om jag berättar men får aldrig några frågor...ha är bara helt uppe i sig själv. Blir 2000% fokuserad på det han tycker är skoj oavsett att han faktiskt har en familj också...känns igen? -
Känner igen det där. Stör mig att hjälpa andra verkar viktigare :/ känns som om han tror att vi bara ska finnas där och ge honom massa saker. Både känslomässigt och rent "betjänt" aktiga saker.Polarlantis skrev 2015-07-23 18:51:22 följande:
Egotripp check! Sambon är väldigt dålig på att se ngt annat än sig själv inkl barnen. Väldigt mkt omedelbar behovstillfredsställelse, att planera längre än tio min är svårt, då för han inte lov och jag bestämmer allt osv.Det är det jag har svårast med Teir jag, att han inte tå ner på andra i familjen. Vänner tänker han på och hjälper osv.
Hur är de med pengar förresten? -
Jag har till slut fått nog också då han väljer att leva loppan utan familjen. Jsg orkar inte vänta på att det ska bli en ändring då det inte blivit någon på 12 år. Han kör sitt race och har ingen tanke på varken barn eller partner :( tråkigt men orkar inte längre med detta :/
-
Det är verkligen inte lätt. Mitt ex blir ju väldigt deppig till och från också och han behöver någon som strukturerar upp vardagen. Visst, om man fick nåt annat tillbaka så kunde jag hjälpa til med det men jag har redan barn, hushåll, jobb och allt annat att sköta. Han gör inget. Han kör sitt race och förverkliga sina drömmar. Glömmer barn och mig och det är inte längre okej. Även om man har diagnos så måste man som vuxen ta ansvar för sitt beteende. Klarar man inte det själv måste man ta professionell hjälp.virrisen skrev 2015-09-04 09:48:43 följande:
Hej alla!
Jag googlade "stödgrupp sambo med ADHD" och hamnade här. Känner igen så mycket av det ni skriver!!! Min sambo sedan 3 år är dock odiagnostiserad. Men det finns ingen tvekan... Bara tvekan om han har/är nåt mer typ bipolär/Asperger... Det är en jävla pärs. Och det är skitbra. Men det känns som den skitbra tiden krymper och den andra växer.
Vi har en son som är snart 2 år och som ni skriver så är det ju som att ha fler barn. Spår av honom överallt. Sopkorg och tvättkorg är omöjliga att hitta till. Jag är "tjatig och gnällig". Och hans stora visioner. Och slöseri med pengar.
Skulle verkligen behövas riktiga stödgrupper för oss som lever med dessa personer. Jag har fan ingen utbildning för detta!!! :(
Just nu försöker jag få honom till utredning. Tänker att kanske, kanske medicin kan hjälpa. Och verktyg i vardagen. Och att han får NÅGON självinsikt. Även om vår relation inte kommer hålla har vi ju alltid sonen tillsammans... Men det är ju jag som är "tjatig och sur" såklart. Inte lika "spontan och leve i nuet" som honom. Och han "ska försöka skärpa sig".
Utbrott och elaka saker som han själv glömt att han sagt 2 dagar senare medans det blir som sår i mig (eller "du ältar och är långsint" som han säger).
Ibland blir man sjukt less och hade vi inte haft barn och nytt hus hade jag ju ärligt talat lämnat denna relation redan...