Stödgrupp att leva med sambo med ADHD

Så bra att du kan se frammåt ändå även om det är sjukt jobbigt nu! HEJA DIG!!! Kommer du söka om ensam vårdnad? Hoppas han kommer tillbaka som en vettig pappa i framtiden iaf, det är ju för sorgligt. Förstår att det är lättare själv, samma här. Det är mindre överraskningar och blir det konflikter kan man lösa dom som en vettig vuxen människa! Massor med lycka till nu!!!

EGO: Sitter just nu och är så himla ARG och jag vet inte vart jag ska vända mig så jag spyr ur mig lite galla här...  Sambon fick åka och ta jägarexamen, vi har sparat och försökt få till detta i den tighta ekonomin, gick säkert på minst 5500 + diesel för resor. DYRT men det gick bra och han var glad och jag också. Detta betyder ju jaga själv, innan var han tvungen att ha med min pappa jämt. Och han skulle söka licens då han ärvt ett gevär samt så att han en dag kan ta över pappas... Ett dygn efter kursen åker han med min far (fattar INTE hur HAN tänker HELLER) och säker licens och bokar upp sig på ett nytt gevär för 8000 kr!!!!!!!!!!!!!!!! HERRE MIN SKAPARE! Det är ju vansinne! 

Försökte prata med honom ikväll och sa att det var liksom inte dealen men då var det så synd om honom och man kan ju aldrig leva och vad var det då för mening och vadddå skulle jag använda din pappas då eller? Typ...JA!? till du sparat till ett eget kanske+??!!! Här sitter jag och har noja för att köpa skor till barnen och jag själv vill gärna ha ett par att springa i osv...men vi har inte råd. Men detta är vettigt?? NEEEEEEEEEEEEE, jag får SPADER!!!!!!!!!!!!!!!!! Ont i magen och panik! Jo men då skulle han och pappa sälja ngn grej som dom hade som kostade en del osv. Jo visst...men dom kr hade vi behövt till BARNEN! Vi är redan skyldiga mina föräldrar en massa kr från när han låg på sjukhus osv, vi är skyldig hans pappa kr som vi fick låna till en sak men som han söp upp i höstas och vi har en bil på verkstad och en till som ska in och vi ska operera en hund! HUR kan man tycka att detta är vettigt????!!!!!!!!!!!!!!!!! Maken till egoism!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så nu var han skitsur, gick och la sig med ett surt god natt och nu kommer jag inte kunna sova och har så ont i magen över detta. Bäst är att jag satt på familjeomsorgen idag och sa att vi iaf pratar om saker...just nu undrar jag om det är sanning..UPPGIVEN! MEN vi kommer iaf få ngn hjälp från dom verkar det som,,,utredning nu ett par veckor...hoppas på ngt vettigt, mitt sista halmstå. Om det inte funkar har jag inte ngt mer att ta till... Tänk om han kunde vara sig själv när han var med barnen, så som han kan vara med mig? Då hade livet varit vansinnigt mkt lättare....

Ursäkta detta enorma inlägg...

Virrisen: hur går det med semestern? Förstår precis vad du menar med viloplats och punktinsatser samt medling mellan vad som verkar vara två små barn... Sambon ska ha en vecka ledigt nästa vecka....jag bävar...och han också...

Tack! I dagsläget har vi gemensam vårdnad. Troligen kommer jag att söka om ensam länge fram. Orkar troligen inte vara beroende av honom mer än nödvändigt. Ingen aning om vilket skick han är i för tillfället. Inte haft någon direkt kontakt på en månad då han är hos sina föräldrar. Jag försöker, han inte. 

Det är sorgligt det där. Att jag vet att han kan vara så bra, men han visar mindre och mindre av det bra. En stor sorg......... känner mig lite ökad trots att jag vet att han inte kan styra över det.

Visst är det som att ha ytterligare ett barn ibland........ Och mycket egoism........

Använd truppen här för att dumpa ilska och irritation. Förstår precis.

Hoppas ni kan få hjälp. Hur tror du att hjälpen kommer att se ut? Jag tänker att vi troligen kommer att behöva något extra stöd trots att vi inte bor ihop längre. Så mycket som inte fungerar. Och jag vill verkligen att barnen ska ha bra kontakt med sin pappa!

Kämpa inte för länge bara. Jag står här helt ensam nu med mina barn. All min kraft har gått till att laga, fixa, ordna så jag har sakta men säkert tappat den ena vännen efter den andra. Tydligt nu, men för sent. Går ju att fixa, men det kommer att ta tid och som ensamstående till 3 barn kommer det ta tid.....

Så bittert allt låter, sorry. Är lite deppig just nu. Fyller 40 om några veckor och det blir inget kalas, inget skoj......... har försvunnit i allt annat trist. Planerar för en trevlig dag med mina barn och syskon...........

Heja alla!

Så ledsen jah blir för din skull, att du inte har ngt roligt firande framför dig Men å andra sidan är det bara ett nummer, 41 kan bli ett hejdundrande kalas!! Hoppas ni oxå får hjälp!! Har du kontakt med hans föräldrar?

Dom utreder nu men dom säger redan nu att vi ska få hjälp o samverkan med hans hjälp på nevropsyk. Typ ngn som kommer hem och ser hur det faktiskt är och sedan blir det, gissar jag, en plan med saker han ska jobba med... Han har själv kommit på, ihop med läkaren, att han har ett enormt kontrollbehov när det gäller barnen och när han inte har kontroll blir han panikslagen.

Allt jag skrev om är utrett dagen efter och han förstod osv...Men blir ändå så trött på sånt här,man ska kunna lita till att den andre är hyfsat vettig!!

Det jag mest tänker är...När blir det plats för MIG???!!! Mina önskemål, behov, intressen...suck...

Tack, tänker också att jag firar ett annat nummer lite längre fram. 

Föräldrarna är på sambons sida och tycker nog mest att jag är dum.... d förstår inte vilka problem han har. Det är lite det som har varit det svåraste. Sambon är så social och trevlig och kunnig när han är ute bland folk, men hemma syns alla hans brister. Och även hemma är det i perioder svårt
att märka eftersom han har blivit expert på att kompensera för sina brister. 

Han säger ute mig från vården. Har bett att få vara med, men han vill sköta det själv.....N letarjag vägar för mig och barnen för att de ska må så bra som möjligt och för att de ska kunna träffa sin pappa. Vet inte riktigt hur det ska gå till bara...........

Sedan är hans egoism svår....... även om han har givit mig plats har det alltid varit på hans ville. Ingen plats för mig. Eller jag måste ta den själv. Hela tiden. Och när han får utbrott, helt konstiga, gång på gång, tar jag inte den platsen. Därför jag står här utan vänner nu......

Aahhhh så bittert, men sorry, är inte mitt gladaste jag just nu. 

Hejar på er och hoppas ni får bra hjälp!

Håller på att gå under av karlns humör och egoism.. Finns ingen plats för mig, mina känslor eller ork. Det händer saker med han och hans barn hela tiden så mina behov kommer alltid i sista hand. Han har blivit helt förändrad sen han började med sin jävla medicin som han måste ha för att orka med.. Innan dess var vårt förhållande jättebra. Skyller på att allt vart så svårt med alla bitar när vi fick vårt gemensamma barn och att jag "tvingat" honom till det. Nu har jag föreslagit att vi ska bo på olika håll på barnveckorna när vi har våra separata barn och tillsammans när vi bara har den lilla.. Tror inte han förstår hur mycket jag roddar vårt hem och för alla barn hela tiden och jag är så grymt trött på det. Nu får han ta sina och jag kan vara en bra mamma för min stora kille och bebisen. Dras bara ner djupare av hans sätt. Jag är så känslig för andras energier (hsp om nån vet vad det är) så jag blir likadan som han. Jag orkar inte!!

Låter lite som min man förra året ang medicin. Det tog 1,5 år och testande av nästan alla mediciner på marknaden för att hitta något som var mer positivt än negativt. Förra året vill jag inte ens minnas.

Nu har det varit mer stabilt sen i våras och även om det kommer svackor så känns det mer som innan medicinering. Givetvis mår han bäst på den medicin som är krångligas att få, dvs metamina. Det är dock viktigare än någonsin att han sköter sina ssri preparat, annars blir han jävligt grinig och tvär när adhd-medicinen går ur. Tydligen ganska vanligt att man måste kombinera flera mediciner.

Egoismen är sjukt jobbig och utbrott...

Fast egoism har inget med ADHD att göra.

Egoism är vanligt vid adhd.