Stödgrupp att leva med sambo med ADHD

Håller på att gå under av karlns humör och egoism.. Finns ingen plats för mig, mina känslor eller ork. Det händer saker med han och hans barn hela tiden så mina behov kommer alltid i sista hand. Han har blivit helt förändrad sen han började med sin jävla medicin som han måste ha för att orka med.. Innan dess var vårt förhållande jättebra. Skyller på att allt vart så svårt med alla bitar när vi fick vårt gemensamma barn och att jag "tvingat" honom till det. Nu har jag föreslagit att vi ska bo på olika håll på barnveckorna när vi har våra separata barn och tillsammans när vi bara har den lilla.. Tror inte han förstår hur mycket jag roddar vårt hem och för alla barn hela tiden och jag är så grymt trött på det. Nu får han ta sina och jag kan vara en bra mamma för min stora kille och bebisen. Dras bara ner djupare av hans sätt. Jag är så känslig för andras energier (hsp om nån vet vad det är) så jag blir likadan som han. Jag orkar inte!!