Stödgrupp att leva med sambo med ADHD

Så glad när jag hittade denna tråden! Spenderat kvällen i barnens rum efter ytterligare ett utbrott av maken. Jag orkar inte mer... Min man väntar på utredning. Han är charmig, social, lätt för att prata, manupilativ, egoistisk, oempatisk m.m Jag misstänker ADHD med atypiska symtom.

I nästan 20 är har han fått mig att tro att allt är mitt fel. Verkligen allt har varit mitt fel. Såååå många gånger han fått mig att be om ursäkt och jag har gjort det bara för att få lugn & ro. Senaste året har det gått upp för mig att det faktiskt inte är mitt fel. Det är inte mitt fel att han inte klarar av sina jobb, att han inte kan sova/sover för mycket, stress, ljud och allt annat. Jag är ledsen men samtidigt starkare än aldrig förr. Jag har bestämt mig för att jag ska må bra! Vi har små barn tillsammans och sedan de föddes har det eskalerat rejält . Nu börjar gå ut över barnen. Han ser inte och förstår inte vad han gör, jag stångar mig blodig i mina försök att få honom att inse men det är lönlöst... Det är ALDRIG hans fel!

Små barn som skriker efter mamma för dom blir rädda för sin pappa. Han är väldigt elak, säger så hemska saker till barnen, aggressiv i sitt kroppspråk. Våld har alltid varit en del av vår relation (inte ofta men det finns ett mönster, mitt fel såklart) och någonstans förstår ju jag också vad som händer när vi har tonåringar som ska mer eller mindre revoltera...

Jag VET att han kommer mixtra med ev. medicinering och sluta ta dom förr eller senare. Jag vet också vad jag måste göra. Jag har kännt mig väldig ensam i allt det här och det känns så skönt att kunna dela med sig, hela sanningen, få läsa ändras erfarenheter och kanske få några kloka råd på vägen. Nu måste jag bara hitta styrkan och modet att gå vidare.

Varför finns det inte "riktiga" stödgrupper för oss som lever med vuxna med adhd/autism och liknande?

Det finns ju stödgrupper för föräldrar med NPF-barn. Och syskon. Men sen då?

Jag tror att "samhället" har en bild att problematiken "löser sig" när dessa barn blir vuxna. Men det gör det ju inte!!! :(

Välkommen till gruppen Zquiz!

Vi är nog många som kan konstatera att när man får barn med en sådan här person så blir alla problem tydliga och kommer upp till ytan...

Lider m er alla. Men, tycker många av er borde backa och låta era karlar växa upp och ta eget ansvar. Adhd är ingen ursäkt för att bete sig illa! I min familj är har 3 av 4 den diagnosen, varav min äldsta pojke även har högfungerande autism. Jag har fått kämpa hårt hela livet för att klara av en vardag, jobb. Framförallt sedan jag fick barn. Och när barnen var små, så hade dom stora problem att behärska sin ilska och för min äldsta så började han hitta verktyg i högstadiet. Men att som vuxen låta sin ilska gå ut över andra och låta den andra hälften styra upp och ta ansvar. Är inte okej enligt mig. Oavsett diagnoser...

Håller med...

Det är därför jag är arg så mycket här hemma :(

För man måste ta ansvar. Och om man inte klarar ansvar så måste man ta ansvar för att berätta vad man har svårt för och fördela ansvaret...

exakt så  fast utan våld hos oss tack och lov. 

Som jag letat, men det existerar inte.... 

Skitdag idag, skit. Inte lyckats separera än. Han vägrar prata om det. Tror han kan vänta ut mig. Sökt familjerådgivning men där är det 10 veckors väntetid. Fast. Jag hade flyttat i morgon om det inte vore för att jag så gärna vill bo kvar och ge barnen den tryggheten i alla fall.

Ta hand om er!

Bråkat med neuropsyk och fått lite uppbackning så nu ska vi på nytt möte! YEY!

Var och träffade socionomen där, han är den ende som fattat att familjesituationen måste lösas om sambon ska komma vidare. Han måste få hjälp att vara med och runt sina barn och hitta ro hemma. SÅ kanske kanske kanske ska det blir ngn hjälp där...men så klart så ska hans psykolog som han gillar, sluta :( GAAHH!! Ser tveksamt på framtiden...

Nån som har nåt tips på hur man kan hjälpa sin sambo komma ur dippen? Eller är det bara en process som måste vara? Min sambo toppar o dippar från och till... Varje vår blir alltid samma visa... Han är aldrig nöjd... Har lärt mig mycket under våra 3 och ett halvt år tillsammans... Så nu vet jag ju hur han funkar... Men med en liten och en till på väg är man inte alltid så stark som man behöver vara... Märker på en gång om jag är låg och det får man ju inte vara... Just nu önskar jag bara lite mer empati och kärlek från min alldeles underbara sambo...

Ush så trött man bli på allt ibland :(

Hoppas ni har bättre dagar hos er! 

Här är sambon sjukskriven pga trasigt knä i två veckor = hög påfrestning på oss andra och PYTON på alla sätt :( Så hemskt att både jag och sambon tycker det är stress och panik och hemskt när han är hemma fler dagar än en helg...och en helg är en prövning...

Och hans psykolog har slutat :(

[quote=76531911][quote-nick]Polarlantis skrev 2016-04-13 20:57:49 följande:[/quote-nick]Ush så trött man bli på allt ibland :(

Hoppas ni har bättre dagar hos er! 

Här är sambon sjukskriven pga trasigt knä i två veckor = hög påfrestning på oss andra och PYTON på alla sätt :( Så hemskt att både jag och sambon tycker det är stress och panik och hemskt när han är hemma fler dagar än en helg...och en helg är en prövning...

Och hans psykolog har slutat :([/

Förstår hur du känner! Tufft! Du får försöka att inte vara hemma hela tiden...

Här är det upp och ner. Rätt tufft just nu och jag blir arg och trött...

Trevlig helg på er i alla fall! :)