Stödgrupp att leva med sambo med ADHD

Om du själv tål uppriktighet, och det tror jag egentligen att du gör, för det du tål hemma är banne mig helt omänskligt: Det finns ingen adhd-strategi eller medicin som biter på den fruktansvärda behandling du och barnen utstår. Adhd är en diagnos man generellt "växer i" att mästra, inte att man är som ett barn över 30. Du med flera skriver om helt galna episoder och hur era respektive hukar bakom sina diagnoser på ett riktigt fult sätt och beter sig som tonårssöner på sitt värsta. Har sett att personer med adhd gått in i tråden och uttryckt detta samt att ni curlar vuxna män - för att hjälpa er! Men det går er rakt förbi och lämnas okommenterat till skillnad från att instämma i allas olycka. Varför vill du så förtvivlat att det ska tillhöra adhd:n att ha så svårt med kognitiv empati, förhoppningsvis inte affektiv, att du blir arg och kallat andra "förträffliga" för att de största svårigheterna i adhd:n inte är att bete sig så genomgående egoistiskt? Vill du att din sambo ska ducka där bakom adhd:n varje gång du försöker ta plats med åsikter, känslor och nödvändigheter? Min tonårsson med ganska svår adhd behöver en hel del strategier, även jag, men inte en enda av dem handlar om att motverka egoism som beskrivet här i tråden och definitivt inte att inte förstå andras förtvivlan.

I min sambos fall handlar mycket om en stor sorg och förvirring i att ha fått diagnosen i vuxen ålder. Han hade strategier som funkar när vi levde själva utan barn. Han pluggade fram tills att jag blev gravid och kunde på så sätt leva sitt adhdliv med lite ansvar och mycket vila och inga direkta tider att passa. När han sedan började jobba och vi fick barn kraschade allt. Och sedan dess har det varit svårt. Han fick sin diagnos för 4 år sedan. Jag fattar att det är svårt att känna att man inte klarar allt, att inte kunna kontrollera sitt humör osv. Jag fattar allt. Men det gör det likt förbaskat riktigt svårt att leva med som sambo. Man kan förstå sig blodig, men det hjälper inte i ett pressat småbarnsliv. 

Jag vill inte diskutera mer. Önskar att vi anhöriga ska få ha denna tråden till att söka varandra, för det finns tyvärr hjälp att få någon annanstans. Med all respekt för alla med diagnosen. Det är inte lätt att vara anhörig.

Du behöver inte gardera dig med respekt för att tala om att det är hemskt, jag tar definitivt inte illa vid mig. Det är tvärtom beklämmande att se vad ni finner er i, och taggarna utåt direkt någon annan yttrar något annat än att stämma in i varandras elände. För en person med adhd som sett alla varianter av det ter det sig minst sagt som att ni är förda bakom ljuset att "allt är adhd:n" och ändå hjälper konstigt nog ingen hjälp ni får. Adhd:n på sitt värsta är i sig tillräckligt påfrestande för anhöriga, men det som beskrivs i tråden är bara för mkt. Sedan om det bara är osympatiska drag eller diagnoser i tillägg vet ingen nu. Vuxen-adhd är inte denna fullständiga galenskap liknande den dynamik som finns i familjer med grav psykisk sjukdom eller alkoholism och det finns inga svårigheter med empati. Du tror jag skriver här för att vara otrevlig? Jag gör det för att jag sett många feldiagnosticeringar eller missad dubbeldiagnos och för att det kaos ni har är mer än adhd och ni verkar inte få hjälp. Vilka mammor med adhd hade kommit undan med att ducka bakom diagnosen så? Blivit så "påpassade" och omhändertagna av sin respektive?Det hjälper ju inte. Det tar sig uttryck som ett gravt medberoende där allt snurrar kring den vuxne som inte fungerar. Det ni beskriver av svårigheter med att förstå andra liknar f.ö mer de hundratals personer med autism jag träffat än de lika många med adhd. Jag lever själv med någon som behöver hjälp med sitt perspektivbyte och det är självklart inte adhd som han utreds för.

Nej, jag tror inte du skriver här för att vara otrevlig. Och ja, kvinnor med adhd har en  helt annan roll. Och ja, min sambo har troligen fler problem, men i dagsläget är hans enda diagnos adhd. Och nej, jag tar inte mer av detta, vi ska separera. Måste tyvärr fortfarande ha fungerande kontakt med honom pga att vi har barn tillsammans. 

Jag hävdar ändå att denna tråden ska få vara för oss anhöriga, för det är inte lätt. Och någonstans måste vi få ösa ur oss allt elände. Få som fattar hur det verkligen är.

Lycka till!

Och ja, visst är jag medberoende. Försöker för fullt komma ur det. Har försökt ordna och fixa och laga i så många år för barnens skull. Bara blivit värre. Skulle gått för länge sedan, men det vet jag först nu.

Självklart ska tråden vara för att ösa ur sig och enda anledningen jag först skrev var de saker som inte hör hemma i diagnosen och därför inte heller kan lösas av "adhd-strategier", personligen blir jag inte så sårad av missuppfattningar.

Stort lycka till och min förhoppning är att neuropsykvården blir bättre på att inte bara producera personer med NPF och självinsikten "jag behöver", utan lika mkt av varan "detta avtryck gör jag på mina anhöriga" och hjälper till att skjuta ansvaret i rätt riktning.

Hur har ni det där ute ?

Jag håller på att bli galen just nu. Det går så mycket upp och ner. Är så otroligt ojämt. Jättebra och roligt i förhållandet eller skit.
Jag vill ha lite "normal vardag"... Inte nån som säger att han måste "vila" hela jävla tiden. Som att hemmet är ett SPA som man kan uppleva liggande.

Och sambons senaste "special-intresse", taaaadaaaa, han vill börja odla gräs (marijuana) i förrådet...
Läser allt om olika sorters gräs och olika lampor. Säger att han mår bättre av det och jag ska låtsas att jag inte vet... Jag frågade om det var ett skämt men nejdå, helt seriöst. Jag sa då att om han ska bli knark-odlare får vi sälja huset och han får bli det i en lägenhet utan mig och sonen. Då blev han sur. Tycker att jag är tråkig och lägger mig i. En 38-årig IT-konsult, eller en idiotisk 14-åring, jag vet inte vem han är?!?!?
Man skulle kunna skratta åt sånt här, om man orkade. Men man vill ha någon som fixar middag efter hämtning på dagis, inte någon som surfar LED-belysning och bästa gräs-sorterna... :(

Får man hoppa in här? Min man ska precis starta en utredning för adhd (men för mig och många andra i omgivningen står det redan väldigt klart). Det är otroligt tungt just nu och ingenting fungerar... Skulle verkligen behöva lite pepp. Vad finns för hjälp att få och har det faktiskt blivit bättre för någon?

Skit just nu. Får inget att fungera och räcker inte till. Maken är deprimerad pga att han inte har något jobb och det blir en ond cirkel. Han blir rastlös och mår ännu sämre vilket gör honom för depp för att ta tag o jobbsökandet.

Själv har jag ju ADD och fick just diagnos på mellan dottern som visar sig ha Asperger. Äldsta dottern har drag av add och med det, typiska problem med kläder. Kan bara ha vissa få kläder som sitter som de ska enligt henne. Båda barnen är helt omöjliga varje morgon. Man måste u stort sett skälla på dem konstant för att de ska få det som behövs gjort. Så fort jag går ifrån så börjar de hålla på med annat eller sitter bara och drömmer/stirrar rakt ut. Ingen egen motor öht.

Självklart innebär detta också att ingen annan städar...alls. Och det hade väl varit "ok" om det inte vore för att de ständigt stökar till/slabbar ner. Skorna tas av var som helst och blir kvar där de åkte av, jackan lika så.,,.eller, ja alla kläder. Ligger överallt. Alltså både man och barn. Ta fram saker går bra men eftersom att inget "avslutas" så plockas inget bort heller utan det ska de fortsätta med så snart de gjort bad det nu är de blivit distraherade av...fast sen är de för trötta eller uppe i något annat.

Jag städat och städar och städar men får bara bort det på ytan eftersom att det blir samma, samma, samma skit hela tiden.
Jag själv har ju pga add:n problem med att ta tag i saker, dålig motivation och ork. Det är en ständig plåga och ibland undrar jag om det här är straffet för att jag var precis lika dan när jag var liten.

Ursäkta gnäll men blir så frustrerad. Har försökt prata, muta, hota men inget hjälper. Vad gör man?

Med en känd diagnos finns ett flertal mediciner att tillgå. Jag vet att det inte hjälper alla, men det är värt att prova. Hoppas jag inte repeterar nåt nu, har inte läst alla inlägg.