Oktoberbebisar 2015
Zchimla skrev 2015-10-22 19:54:37 följande:
Det lite tråkiga här är att jag kommer få vara utan sambo och barn medan de syr ihop mig. Hade något med personal att göra. Nåja jag kommer få snusa bebis sen så mycket jag bara orkar.
Inlägg från: Embla twopointoh
|
-
Vad trist! I mitt Landsting får mannen och bebisen vara med hela tiden. Å andra sidan tar det en halvtimme på sin höjd att bli i hopsydd och det är ju inte så jättelänge egentligen.
-
Du kan inte få katetern satt efter spinalen? Då känner du ju ingenting. Dock blir det lite svårare om man är bedövad, har jag fått lära mig, så vissa vill helst inte det. Men fråga kan man ju alltid.Zchimla skrev 2015-10-22 22:18:25 följande:
Sätta kateter är ju ingen höjdare. Jag fick hjälp med att tömma blåsan under min förra förlossning och minns det med obehag.
Imorrn ringer kl 4:15 så nu ska jag läsa era stöttande ord igen och sedan sova.
Mannen snarkar redan.. för ja självklart ska han snarka när jag inte vill det.
Du ska se att det går bra! Fokusera på att kateter, spinalen o.s.v. är steg på vägen till att du äntligen får din bebis i famnen.
Jag har ju genomgått sex snitt, och även om det inte är superkul är det jobbiga och smärtan värt det. Utan tvekan.
Lycka till i morgon!! -
Vad skönt att allt gick bra, och grattis! Jag hoppas att det trots allt blev en positiv upplevelse och att du snart är på benen igen.Zchimla skrev 2015-10-23 15:57:34 följande:
Hej. Vi kom dit till kl 6 och jag blev omhändertagen av en bm och sjuksköterska. Jag berättade om min oro och sköterskan sa att då sätter vi katetern direkt. Var kanske inte riktigt vad jag ville höra, men hon lät så säker på sin sak att jag okejade. Hon använde bedövningsvätska och typ sa att nu tvättar jag 3 ggr och på 3 satte hon katetern så snabbt och proffsigt. Sedan satte de 2 nålar en i var hand. Ett kärl sprack så de fick sticka 3 ggr.
Efter en tids väntan rullades jag till operation och där var det ju spinalbedövning. Jag var frusen och så nervös att jag inte kunde sluta skaka. Blev ledsen och blev insvept med filt och erbjuden lustgas som jag tog. Sedan la narkossköterskan bedövningen och jag väntade på att få själva ryggbedövningen, men istället så blev jag varm i benen och hon bara "Nu är det klart". Efter bara en liten stund kollade de med nått kallt hur känseln var. Jag kände ju att de rörde mig, men absolut ingen kyla. Jobbigast var att jag fortsatte skaka under tiden, fick lustgas som hjälpte. Plötsligt hör jag att de suger fostervatten och sedan säger de att bebisen är ute.
En gosse på 3660 gram 51 cm lång förlöstes kl 8:31. Han är perfekt!
Fick en extra kateter i livmodern mot blödning. Läkaren som förlöste såg ut som att hon hade stått i ett slakthus
Får lite extra smärtlindring.
Era små tips och tankar har funnits med mig under dagen <3
Lilleman knoppar nu och han är så fin. Kan inte vänta på att storasyster ska få se honom.
-
Rekommendationen är att man ska vänta med oskyddat sex fram tills att avslaget upphört. Detta för att man annars riskerar att få in bakterier i livmodern som kan ge en infektion i såret.Simone skrev 2015-10-29 14:34:05 följande:
En fråga till er som fått barn tidigare. När hade ni sex igen efter förlossningen? Det har gått 3 veckor sen min förlossning och jag har inte alls ont där nere och jag blöder knappt något länge, är det för tidigt för lite vuxenmys nu?
Om det känns bra så kör på! Mannen kan ju duscha ordentligt först och använda kondom, så minskar mängden bakterier. -
Grattis till alla nyanlända!!
Tidigare idag så var jag tvungen att fånga vår 16-månaders då hon höll på att ramla illa. Hon klarade sig, men jag har nu ont i såret.
Men vad gör man, jag kunde inte bara stå och se på heller. Jag hoppas jag inte "förstörde" något i magen.
På måndag blir vår minsting tre veckor. Tiden flyr, som det gamla ordspråket lyder! Jag som annars fotar mycket, har dock inte tagit så mycket bilder som jag brukar. Jag vet inte varför, men jag orkar inte riktigt (jag fotar enbart med systemkamera, har ingen vettig kamera i mobilen). Ofta så tänker jag i stunden att jag borde fota en viss sak/händelse, men så är kameran en bit bort och så hinner jag inte fånga tillfället. Efter att det hänt några gånger tappar jag lite lusten att fota överhuvudtaget.
Att jag konstant är trött hjälper väl inte heller. Lilltjejen vill ha mat varannan till var tredje timme dygnet runt. Jag ammar inte, så maken kan ju också mata, men jag tar större delen av kvällarna och nätterna eftersom han går upp vid sex-sju med storasyster. Jag behöver mycket sömn, så det tar på en att inte få sova ostört.
Jag längtar efter att kunna träna! Jag var häromdagen och hälsade på i min dojo och visade upp bebisen, och nu längtar jag mer än någonsin efter att få börja använda kroppen igen. Eftersom jag hade sådana problem med ryggen under graviditeten har jag inte tränat "ordentligt" på mer än ett halvår, och jag räknar med att det kommer att ta ungefär så lång tid att komma tillbaka till "normalläge" igen. När jag började träna efter förra graviditeten minns jag att vanliga, okomplicerade fall gjorde ont i hela kroppen och att jag förlorat mycket av vigheten, och det tog många månader innan jag var tillbaka. -
Jag har alltid gillat att fota, och det har blivit fler bilder med åren. Det finns betydligt färre foton på mina tre äldsta barn som små än på de två yngre, eftersom på den tiden hade jag analog kamera. När jag köpte min första digitalkamera (när trean var nästan ett år) så ökade antalet bilder markant, och likaså när jag köpte min första systemkamera. Dessutom, förutom att fotona blivit tekniskt bättre, så fotar jag också saker i vardagen på ett annat sätt, och inte bara födelsedagar o.dyl. Det har säkert att göra med att jag håller på med scrapbooking och project life/pocket scrapbooking, så jag vill dokumentera även i det lilla.mammalovis skrev 2015-10-30 22:24:04 följande:Jag tycker det blir att man tar mindre och mindre med kort för varje barn. Insåg idag att vi inte tagit ett kort på över en vecka. Med första tog man ju kort varje dag typ ...
Med min näst yngsta (alltså hon som nu är 16 månader) så fotade jag varje dag de första veckorna, men denna gång har jag som sagt inte riktigt orkat eller haft lust. Konstigt egentligen, då jag mår bättre denna gång och inte alls har så ont varken i magen eller nervsmärta i axeln. -
Det var tre veckor sedan igår som jag snittades och jag är alltså i "slutfasen" av återhämtningen.Kgb777 skrev 2015-11-03 19:31:34 följande:
Hej! Ligger här och är otroligt nervös inför snittet imorgon. Känns lite jobbigt just nu, trots att jag har gjort det förut. Ni som gjort snitt nyligen får gärna komma med positiva erfarenheter!
Varje gång fascineras jag över hur fort kroppen läker och återhämtar sig. De första dagarna är jobbiga, men samtidigt så märker man tydlig förbättring från ena dagen till den andra. Att man efter bara fyra veckor anses som läkt, är ju egentligen väldigt kort tid med tanke på vilket stort ingrepp ett snitt är.
Dessutom, så har man ju efter ett snitt en alldeles ljuvlig liten varelse att koncentrera sig på!
-
Vid mina tidigare snitt har jag åkt hem efter tre nätter, men denna gång hade jag ställt in mig på att komma hem efter två. Här i mitt Landsting så gör barnläkaren en koll när bebisen är två dygn, och de gör även PKU och hörselkoll då, så när dessa var gjorda packade vi i hop oss och åkte hem. Jag har visserligen ingenting emot att vara på sjukhus när jag är sjuk/har ont/behöver hjälp, men det var ändå härligt att få komma hem så tidigt.Kgb777 skrev 2015-11-03 20:36:00 följande:
Tack Embla för ditt svar! Ja jag fascinerades också förra gången över hur snabbt läkningen gick. Kommer ihåg förra gången var jag nere och gick på stan efter en vecka. Men de första dagarna gjorde det ont, men åandrasidan vet man ju vad det är som gör ont och det finns ju smärtlindring att få. Hoppas att jag kan åka hem efter 2-3 nätter, är inte så förtjust i att vara på sjukhus.
Jag hade inte speciellt ont i såret denna gång, i alla fall inte när jag var still. Jag kände skillnaden redan när spinalen släppt några timmar efter snittet, det kändes bara om jag rörde på mig.
Däremot hade jag lite ont i höger sida upp mot axeln, klarade inte riktigt av att ta djupa andetag. Barnmorskan sade att det var vanligt, och att det hade med diafragman att göra (men exakt hur den blivit störd vid snittet fick jag aldrig klarhet i), men det gick över på några dagar och det var aldrig någon svår smärta. -
Min dotter har också ett stort närhetsbehov. När hon får vara i famnen sover hon djupt och länge. Lägger man ned henne går det max någon halvtimme innan hon vaknar och börjar gnyffa.mammalovis skrev 2015-11-05 09:29:18 följande:
Annars rullar livet på här. Jag är mest frustrerad över vad man ska hitta på all tid man får bära eller ha lillkillen i knät. På natten blir det spel på mobilen för att hålla mig vaken vid amning och på kvällen fastnar jag vid datorn då sambon ser på tv, men jag känner inte att familjelivstrådarna är lika kul längre. Jag har ju gjort detta i 8 veckor nu ...
Vad hittar ni andra på för att fördriva tiden vid amning och när de somnar i famnen?
Lägger jag ner honom så vaknar han illa kvickt tyvärr och blir sur, så då är det bara att ta upp igen. Jag undrar om jag ens hunnit äta en måltid utan att ha honom i knät när jag är ensam hemma. Likaså hinner han alltid vakna innan jag har duschat klart, vilket jag gör så fort jag går upp. Så livet känns lite stressigt just runt mat och dusch, så det är kanske inte konstigt att jag är fisig i magen av att slänga i mig maten typ. Annars känns det som en typisk grej efter varje förlossning, som inte är så kul.
Nu har ju jag fyra stora barn hemma, som både kan och vill hålla lillasyster ibland. När de inte är i skolan så kan jag få duscha, äta eller plocka i diskmaskinen i fred. Det är lyx!
På nätterna så tittar jag på serier/film/TV, surfar på datorn (börjar bli bra på att skriva med en hand) eller scrapbookar lite. Jag är uppe till fyra, fem, sedan tar min man över (storasyster vaknar vid sex, och henne får jag ju ännu inte lyfta). -
Sjal eller sele är en smaksak.summer13 skrev 2015-11-06 14:04:34 följande:
Vill bara tipsa om hur jag gjorde med min första, hon hade med ett stort närhetsbehov första tiden. Kunde sitta på samma ställe i ett par timmar för hon sov bara i famnen, väldigt frustrerande ibland när disk/tvätt m.m. blir till berg.. jag investerade i en ergonomisk bärsele, hade en Tula. Hade även en trikåsjal, aldoria. Lärde mig även amma i dom efter lite övning så SJUKT smidigt när man var på språng!!
Nu kommer bebis 2 om ett par veckor och jag har skaffat en manduca till denna bebis, hoppas på att ha händerna fria så jag kan leka med storasyskonet med
(Undvik dock babybjörn, det är STOR skillnad jämfört med andra selar och är inte ergonomiska, har lägre andrahandsvärde och kortare användningstid...)
Grattis till bebisarna, längtar när jag läser er tråd!!!
Jag har testat olika typer av bärsjal och har aldrig "förstått mig på" dem. Däremot gillar jag den Baby Björn-sele som vi fick till tredje barnet.