Oktoberbebisar 2015

Stort grattis!

Senaste dygnet har bebisens rörelser förändrats drastiskt, från att ha varit aktiv med hårda sparkar till nästan ingenting. Detta är ju mitt sjätte barn, och aldrig tidigare har jag upplevt att rörelserna ändrats så mycket på så kort tid.

Jag åkte därför in till förlossningen, fick göra CTG och Ultraljud och träffa läkare. Allt såg dock normalt ut, de vet inte varför hon så plötsligt ändrat rörelserna. Möjligtvis att hon ändrat position i magen och sparkar mer "inåt" så att jag inte känner det på samma sätt. Ja, eftersom allt var bra så behöver jag ingen förklaring.

Jag tränade också mitt sista pass kampsport idag. Kroppen protesterade ordentligt även i mjuka rörelser, så jag kände att det var dags att lägga av. Jättetrist, nu dröjer det minst åtta veckor tills nästa pass.

Jag längtar efter min bebis nu. Jag har så otroligt ont i fogarna i ryggen, kan inte vända mig i sängen, inte plocka upp något från golvet, inte sätta på mig strumporna utan en skärande smärta och "låsning" i ryggen. Blä! Jag räknar dagarna till snittet. Att återhämta sig efter ett snitt är ingen picknick heller, men det blir i alla fall lite bättre för varje dag.

Det kanske inte är riktigt av samma anledning, men det kan göra fruktansvärt ont i såret när magen kommer igång efter snitt. Först när man har ett sår där förstår man hur mycket man egentligen använder magen/magmusklerna i sitt dagliga liv...

Nej, usch, nu är jag orolig.

Vi var ju inne på extra kontroll i tisdags för att bebisens rörelsemönster förändrats drastiskt. Allt såg normalt ut då, och läkaren sade att så länge jag kände rörelser överhuvudtaget var det troligen bra.

Efter det har det varit fortsatt mindre och svagare rörelser, för att igår komma några rejäla kickar. Inte många, men ett par. Då andades jag ut lite grand och tänkte att bebisen kanske hade haft en "viloperiod".

Och idag har jag inte känt någonting alls, förutom någon svag buff alldeles nyss, när jag klämde på magen för att provocera fram en reaktion.

Jag har som sagt varit gravid fem gånger tidigare, men detta har jag aldrig varit med om. Jag som annars är ganska lugn och inte hetsar upp mig för minsta lilla, börjar nu känna en gnagande oro. En del av mig vill ringa förlossningen och åka in, medan min rationella sida (som brukar vara starkast) tycker att jag trots allt känner rörelser och kan vänta tio dagar till snittet. Kanske är det hormonerna som ökar oron, jag har varit känslig denna graviditet.

Jag vill ha ut henne nu!

Tack tjejer!

Jag ringer i eftermiddag om jag inte känt några större rörelser då.

Det är ju den den känslan av att "vara i vägen" för personal med ett redan pressat arbetsschema som gör att jag tvekar. Nu har aldrig någon på förlossningen förmedlat en sådan känsla från deras sida, men jag känner lite så ändå.

Det är också ganska bökigt för oss att åka in, vi måste skaffa barnvakt till vår 15-månaders (jag har inget körkort och kan i nuläget knappt stå och gå, så buss funkar inte). Visst, skulle det bli aktuellt kan ju hon följa med i bilen och maken vänta utanför...

Jag är alltid lite "småsnuvig" när jag är gravid. Likaså snarkar jag förskräckligt, jag väcker t.o.m. mig själv ibland.

Jag känner rörelser, och nyss var det hyfsat livligt, så jag avvaktar med att ringa. Dock rör hon sig inte alls så mycket som hon gjorde förut. Men, det KAN ju vara så att hon vänt på sig och sparkar med "inåt", och att det är därför jag inte uppfattar henne som lika livlig. Jag ska till BM på onsdag, så få vi se hur hjärtljuden är.

Grattis till bebisen FrökenPD!

(Jag kan inte citera inlägg, det bara hänger sig. Jag är så sjukt irriterad på FL och alla dessa buggar!!)

Sista veckan med bebisen i magen i stället för i famnen. Om precis en vecka är det snitt.

Jag ska hinna med att ta fram och rengöra liggvagnen och vaggan, sängkläder till dessa, babysittern. Handla blöjor, tillägg (utifall att) och annat. Koka nappar och nappflaskor. Vi har en familjefotografering inbokad (inklusive en s.k. newborn-fotografering, det ser jag fram emot!) till nästa helg, så jag tänkte handla/stryka kläder till detta så att det är gjort innan. Vi har också en del födelsedagar nära inpå, så fixa present och kort (jag gör egna grattiskort) till dessa tänkte jag också göra i förväg.

Och se till att det är ordentligt städat och rent hemma. Jag vill inte komma från sjukhuset till ett smutsigt hem.

När det gäller barnvakt så har vi en klar fördel som ska få barn med planerat snitt, vi vet ju exakt när det blir.  Jag hoppas komma hem onsdag (snitt på måndag) , senast torsdag (om inga komplikationer tillstöter, men det får vi lösa om så blir fallet) och vi har ordnat barnvakt mån-torsdag. De stora barnen går ju i skolan, så det är vår 15-månaders som kräver mest, och så måste de äldre barnen ha någonstans att gå efter skolan och få mat. Vi har flera släktingar och vänner inom gångavstånd och som kan ställa upp med det ena eller det andra, en eller flera av dagarna. Vi räknar inte med att min man ska sova över på sjukhuset, utan att han åker på morgonen när de äldre kommit iväg till skolan, och kommer hem på kvällen innan barnen ska lägga sig.

Jag är lite orolig för hur min yngsta ska reagera, för detta blir första gången som hon är hos barnvakt så länge och dessutom flera dagar i sträck, och inte minst utan något syskon (extra trygghet) större delen av tiden. Första dagen passas hon hemma hos oss, men tisdag och onsdag ska hon dessutom vara i barnvakternas hem (relativt okänd miljö). Jag oroar mig säkert i onödan, och i värsta fall får väl min man åka hem till henne.