Embla twopointoh

Äldre 31 Aug 18:34

5550 svar

Oktoberbebisar 2015

Usch, jag har börjat må illa igen och har svårt att äta (det är ju redan "fullt" i magen). Förra graviditeten vid ungefär samma vecka (31) fick jag gastrit, som började på samma sätt med illamående för att sedan övergå i akut smärta. Först misstänkte de havandeskapsförgiftning eftersom jag hade så ont, men alla prover var normala, och till slut kommer det en äldre, erfaren barnmorska som föreslår gastrit.

Denna gång kan jag vara uppmärksam på symptomen, och börja ta Gaviscon (blä!) vid minsta tecken.

Embla twopointoh

Äldre 2 Sep 13:41

#3076

Silverguld skrev 2015-09-02 09:33:58 följande:

Spännande hur kroppen förändras! Är i vecka 36 och har sedan ca 1-2 veckor tillbaka kunnat ana en svag svag linea nigra på magen, hela vägen upp till revbenen. Någon annan som också fått? Enligt myt är det väl pojke om linjen går över naveln, och vi ska få en pojke enligt ul och det kanske inte lika vetenskapliga bikarbonattestet.

På mig har den där myten stämt helt och fullt. Jag har tre pojkar, två flickor och väntar en flicka till. När jag väntade pojkarna hade jag en kraftig linea nigra som gick en bit ovanför naveln, med de två yngre pojkarna kom den nästan direkt i graviditeten. Med flickorna har den varit svagare och kortare.

Men det är fortfarande en myt, i mina ögon. Det finns inget sätt att förutsäga könet på den väntade bebisen, annat än om man kollar kromosomerna. Att dessa otaliga myter har uppstått beror väl bland annat på att man trots allt har ungefär 50% sannolikhet (det är 51% på pojke och 49% på flicka, enligt statistiken) på vad man än gissar, och det gör att myten stämt tillräckligt ofta. Människor har ju också en tendens att glömma bort tillfällen när sådana myter/skrock inte stämt... Så, en kombination av hög sannolikhet och selektivt minne, alltså.

Embla twopointoh

Äldre 2 Sep 13:54

#3078

Silverguld skrev 2015-09-02 13:47:57 följande:

Ligger nog mkt i det. Tyckte mest det var kul eftersom ultraljudet också visade pojke :)

Jag menade inte att trycka till dig eller liknande. Jag kan också tycka att sådant här är kul, och om inte annat så kanske det får tiden att gå lite i en lång graviditet.

De flesta tar inte denna typ av skrock på allvar, och idag är det ju så att om könet är viktigt tar man reda på det, är det oviktigt kanske man gissar lite löst men inte mer. Det var säkert annorlunda förr när man inte kunde veta säkert ens om man ville.

Embla twopointoh

Äldre 4 Sep 11:56

#3094

Elesif skrev 2015-09-04 10:33:30 följande:

Hej!
Jag har lite funderingar angående fosterrörelser och tänkte höra hur ni upplever det. Jag är i vecka 34, 33+5 och har känt av att bebisen inte rör sig på samma sätt längre som för någon vecka sedan. Jag antar att det är trångt, för jag tycker inte ens att min mage är så stor.

Han rör sig regelbundet under nästan hela dagen men det är betydligt mindre rörelser. Någon buff då och då och nån spark om man har tur. Jag vill ju helst att han ska sparka mig i revbenen hela dagen som jag är van vid så att jag kan känna mig lugn

Jag vet inte om jag ska ringa förlossningen eller inte för jag tror väl egentligen inte att det är nån fara men jag är så himla nojig att jag ska ignorera min magkänsla och nåt går fel. Men som sagt, han rör sig ju under nästan hela dagen och ibland buffar han i en halvtimme nästan non-stop.

Hur skulle ni resonera?
Tacksam för svar =)

Jag upplever också att Yttepyttet rört lite mindre på sig senaste veckan, men det härrör jag till att det blir allt trängre därinne allt eftersom hon växer. Tidigare så sparkade hon ordentligt, nu känns det mer som buffar och som hon sträcker på sig. Så har det varit för alla mina barn (detta är nummer sex).

Men om du känner dig orolig, så ring till BM och fråga. Mammors magkänsla ska man inte ta lätt på.

Embla twopointoh

Äldre 4 Sep 12:20

#3097

Elesif skrev 2015-09-04 12:01:20 följande:

Tack för svar!
Ja jag hoppas att det är så, vi har ju inte haft några komplikationer iaf hittills. Min bm sa att jag skulle ringa förlossningen om jag var orolig, hon kunde inte ge några svar så det kändes ju urdumt. Jag funderar om jag ska ringa och fråga typ "när man ska vara orolig" och så känns det dumt att störa där i onödan och så känns det dumt att skjuta på det. Idag har han rört sig hela tiden från 09:30 när jag klev upp tills nu 12:00 iaf.

Rör han sig hela tiden/under långa perioder så skulle inte jag vara orolig. Om rörelserna skulle komma mer sällan jämfört med tidigare skulle jag kolla upp det. Men det är som sagt du som måste ta beslutet att ringa förlossningen, för det är bara du som vet. Det är bättre att ringa en gång för mycket än en gång för litet, och de är vana på förlossningen både att ta hand om oroliga mammor (oavsett om oron är befogad eller ej) och göra bedömningar över telefon. Det kanske beror på landsting, men de av mina vänner som varit det minsta oroliga över minskade fosterrörelser har fått åka in samma dag för en kontroll (inget av fallen var det någon fara).

Embla twopointoh

Äldre 4 Sep 15:08

#3099

Skogisen skrev 2015-09-04 14:37:50 följande:

Haft återbesök hos bm idag då mitt sf mått inte va vad det borde förra fredagen, idag va vi tillbaka på kurvan så mest troligt låg bebben bara konstigt förra gången :) har börjat få små utslag på magen o dom kliar nå galet, är dock bara 10-12 st än så länge o går o leva med o bm sa inget om dem så tänker att det inte är nå konstigt, någon mer som har utslag? Lillskiten i magen har kilat fast fötterna under revbenskanten på höger sida o det är väl inte bara jätte bekvämt men tydligen så dom brukar vilja ligga :p

Vad skönt!

Ett par av mina barn har också kilat in fötterna vid revbenen, det kan göra riktigt ont! Speciellt en av mina pojkar gjorde det, och då tog jag en isbit eller något annat kallt och höll mot punkten där han hade fötterna, och då drog han undan dem illa kvickt.

Embla twopointoh

Äldre 4 Sep 18:08

#3104

Finalisten skrev 2015-09-04 15:59:47 följande:

Är sååå less på alla kommentarer man får!! När andra vänners barn inte lyder och hittar på hyss är dom inte söliga med att slänga ur sig "vänta du bara snart är du också här"..

Eller "oj vad liten mage du har finns det ens en bebis där inne"

Usch önskar folk kunde hålla sina dumma kommentarer för sig själva :@

Jag är inte speciellt stor i vanliga fall heller, och har alltid haft små magar under graviditeterna (även om jag känt mig enorm).

Mitt svar på att jag var "för liten" för att vara i åttonde månaden (kommenterat av en rejält överviktig person): "Mina gravidkilon kommer i alla fall inte sitta kvar speciellt länge efteråt, eftersom jag inte mulat i mig mat och godis varken innan, under eller efter graviditeten."

Jag har också svarat på undran om det verkligen finns en bebis därinne med: "Nej. (liten paus) Det är faktiskt två." (fast jag inte väntade tvillingar)

Svärfars kommentar när jag var gravid en av de första gångerna: "Vad tjock du börjar bli!"
"Du med!", blev mitt svar.

Jag syr medeltidskläder, och vi var på en medeltidsmarknad en gång när jag var höggravid (dottern föddes tre dagar senare) i stekande sol och 30 grader i skuggan och fullt uppklädd i två lager ylle och huvudbonad. En helt främmande man kommer fram, petar på min mage och säger: "Den där är väl inte på riktigt, va?" "Jo", svarar jag, "men eftersom jag gillar medeltiden kommer jag att sätta ut barnet i skogen när det är fött."

Jag är liksom inte alls så "snäll" som jag brukar vara när jag är full av hormoner och trött i rygg och sinne efter en lång graviditet...

Embla twopointoh

Äldre 8 Sep 23:50

#3133

Nu vill jag bara ha ut bebisen. Jag har så fruktansvärt ont i ryggen, i de fogar som sitter där (så det är bäckensmärta och inte ryggsmärta). Ibland har jag så ont att det går ned i benen och de domnar bort. Jag kan inte stå, gå, sitta eller ligga bekvämt och jag känner mig som en elefant.

Min yngsta dotter är bara 14 månader, och även om hon inte på något vis är ett krävande barn så blir det ju en del spring och lyft med henne.

Jag har också börjat få fler och mer kännbara sammandragningar. Eftersom jag hade en ruptur på livmoderns sist, så är värkar (förlossningsvärkar, alltså) bokstavligt talat livsfarliga för både mig och bebisen. Det gör att jag liksom håller andan varje gång det kommer en sammandragning, och om de inte släpper så börjar jag fundera på hur lång tid det tar att åka in till sjukhuset från där jag är, hur barnvakt ska ordnas, var min man är o.s.v. Jag är verkligen ingen nojjig eller orolig person egentligen, men detta är jobbigt.

Bara ungefär fyra-fem veckor kvar (får snittdatum på måndag)...

Embla twopointoh

Äldre 13 Sep 20:01

#3187

emeloi skrev 2015-09-13 19:09:44 följande:

Under hela graviditeten har jag hållit utkik efter gravidyoga och nu i sista sekunden hittade en grupp som skulle startas upp idag! Jag åkte dit, gjorde första övningen, sen skulle vi huka oss, göra massa övningar på golvet och greja. Där tog det stopp direkt! Jag har så ont av foglossning att jag inte kan komma ner till golvet ordentligt och göra några övningar. Blev så ledsen och besviken över inte kunna vara med att jag började gråta! Och som grädde på moset fick jag jobbiga sammandragningar. Grät så mycket i bilen på vägen hem att jag trodde jag skulle bli tvungen att stanna och kräkas fy fan.. Hormoner och besvikelse i en härlig blandning. Har bf 2/10.. Har ni upplevt frustration över begränsningar iom graviditet?

Ja, jag avskyr att inte kunna röra mig som jag är van vid. Jag fortsätter att träna min kampsport, men det är på en mycket lugn och försiktig nivå och det är frustrerande att inte kunna använda höfterna/centrum på rätt sätt i teknikerna.

Jag kan inte heller plocka och städa här hemma längre, både för att magen fysiskt är i vägen när jag ska böja mig, men också för att jag får ont och sammandragningar direkt. Värst är det dock att inte kunna lyfta på min 15-månaders.

Nu är det dock inte lång tid kvar innan jag får tillbaka min kropp. Ungefär fyra veckor till snittet (får datum i morgon) och så återhämtningen på det. Jag räknar med att kunna börja promenera försiktigt efter fyra veckor, träna försiktigt efter sex veckor (då började jag sist) och träna som vanligt (fast, trappa upp stegvis, såklart) efter tio (efterkontrollen). Om det nu inte uppstår några komplikationer.

Embla twopointoh

Äldre 13 Sep 20:05

#3188

Filuribur1 skrev 2015-09-13 15:24:10 följande:

Fler som kommit in i det där "måste rensa och sortera o fixa-stadiet"? Fick värsta rycket idag från ingenstans. Har tvättat klart bebbens sista kläder, tvättat ur möbler som sen ska målas om, sorterat i skåp, övat att ställa in bilbarnstolen med en nalle som försökskanin, rensat och plockat undan så att allt är klart inför bebisen. Och jag har varit så trött de senaste dagarna så fattar inte vart denna energin kom ifrån. Nu blir det att dricka te i soffan ett tag pga förvärkar och foglossning men det blir nog minsann att spika upp tavlorna i barnkammaren så fort det har lagt sig!

Ja, men inte så kraftfullt. Vi fixade rejält här hemma i somras (gjorde en klädkammare till ett litet rum åt äldste pojken), och rensade, byggde och donade rejält då, så nu är jag lite trött på sådant.

Däremot har jag börjat handarbeta och pyssla (scrapbooking) med en mycket högre frekvens än tidigare. Fast det kan ju ha att göra med att jag måste ta det lugnt och att jag därför har möjlighet att sitta med hobby på ett annat sätt.

Oktoberbebisar 2015

INNEHÅLL