Inlägg från: Embla twopointoh |Visa alla inlägg
  • Embla twopointoh

    Oktoberbebisar 2015

    LadyViolet skrev 2015-11-25 22:45:54 följande:

    Hej på er

    Här kommer lite uppdatering från oss.

    6 veckor blir han i morgon, vår lilla skrutt. Sover mycket, orkar inte vara vaken mer än 45 min-1 timme innan det blir grinigt. På förmiddagarna är han rätt lugn och somnar gärna i famnen efter amning men på eftermiddagar/kvällar ska det bäras runt eller åkas i vagn. Så gå runt i köpcentrum kvällstid funkar bättre än en tv-kväll kan man säga. Har haft lite smågnälliga och skrikiga kvällar sen 1 v tillbaka. Somnar för kvällen mellan 19-21 oftast sen vaknas det med 2-3 timmars mellanrum natten igenom. Han hade tidigare vakenperioder på nätterna men det verkar vara över nu. Dock är det morgon runt 05 oftast. Sen lite sömn varvat med vaken tid i några timmar för att sen sova mer sammanhängande runt lunch. Vill inte sova i egen säng om natten, helst på nåns bröst eller vid tutten. Babynest:et funkar sådär.

    Var sover era små?


    Dottern blev sex veckor i måndags. Hon brukar äta vid kl 23, sova till 03 då hon vill ha mat, och sedan sova igen till 06-07. På dagen brukar hon vilja ha mat ungefär varannan timme (men äter ganska lite varje gång). När hon är vaken vill hon kunna se sig omkring (i famnen på någon, helst), kan hon inte se någonting (såsom sittandes i selen) skriker hon.

    Hon föredrar att sova i famnen, men vi lägger ned henne i vaggan i vårt rum på nätterna och det funkar. Får hon ligga i famnen brukar hon dock sova längre tid.
  • Embla twopointoh

    Jag läser också gärna här, men skriver inte så mycket. Delvis för att jag sitter mest vid datorn på nätterna, och då har jag oftast ena armen upptagen av en närhetskrävande bebis...

    Dottern är nu sju veckor och har börjat le. De där första, tandlösa leendena är ändå väldigt speciella! Hon vill gärna se sig omkring när hon är vaken och hon vänder huvudet mot våra röster. Jag tycker hon är ovanligt "med" för sin ålder, och ovanligt stadig i rygg och nacke (vilket även BVC har påpekat), i alla fall om jag jämför med hennes syskon. Tänk, vad barn kan vara olika.

    Hon är en tålig bebis, det måste man vara när man har en 18månaders storasyster, men det finns en gräns även för det. Storasyster är väldigt intresserad av sin lillasyster, men hon har ju ingen som helst förståelse för att hon kan göra lillasyster illa. Igår låg bebisen och sov och storasyster stod och slog på musikmobilen ovanför vaggan. Jag lämnade rummet ett ögonblick, och när jag kom tillbaka ser jag att storasyster lyckats klättra upp i vaggan, troligen via en halvfull tvättkorg som stod precis bredvid (de är snabba, de där små!) Hon står på knä vid huvudänden och slår på mobilen, men innan jag hinner fram flyttar hon på ena benet och sätter knät rakt i huvudet på lillasyster. Ett sådan vrål har den lilla hittills aldrig gett ifrån sig, och det tog mig en lång stund att lugna henne. Idag har hon ett runt blåmärke vid ena tinningen, stackars liten.

    Min lilla har vuxit ur storlek 50 (hon var 49cm när hon föddes), så de kläderna har jag lagt undan. Även om jag absolut känner mig klar med barn, så känns det ändå lite nostalgiskt att tänka att dessa kläder aldrig kommer att användas igen (av "mig", i alla fall).

  • Embla twopointoh
    Iowhannah skrev 2015-12-05 13:48:25 följande:

    Okej, jag måste fråga. Ni som har fler barn: är det vanligt med rena blodbadet vid första mensen? Min började i torsdags och är så himla extrem! Det kommer fortfarande mängder av blod, jag fyllde en binda på max två timmar och när jag klev ur duschen så rann det längs benen :O

    Jag känner inte att kroppen är helt redo för menskopp än, så jag vill fortsätta med bindor. Det kommer bli svårt att slappna av helt under julbordet i kväll... Jag ska köpa nattbindor, men jag tvivlar på att det kommer räcka. Jag blöder nästan lika mycket som dagarna efter förlossningen :/


    Ja. Jag blöder i normala fall ganska lite, men efter förlossningarna har jag blött rikligt, för att sedan bli mindre för varje ny månad och tillbaka till normal mängd efter något halvår.

    Förra gången var det extremt, då bokstavligt talat rann det ur mig dygnet runt i nästan en vecka och jag var tvungen att börja äta järn igen. Nästan lika mycket mensen därpå, men sedan var det bara rikligt i några månader innan det återgick till det normala.

    Det är verkligen handikappande att blöda sådana mängder. Jag kunde inte bege mig ut till ställen där jag inte hade möjlighet att byta binda varannan timme... Och den ständiga rädslan att det ska blöda igenom är också hämmande. Tänk de stackare som har det så varenda månad.
  • Embla twopointoh
    Rulltrappa skrev 2015-12-17 09:11:08 följande:

    Någon som testat att ha barnvakt än? Jag var lite sugen på Star Wars, tillsammans och inte var för sig, men det är kanske lite för tidigt.


    Vi ska ha barnvakt på söndag, just för att kunna se Star Wars. Då kommer dottern att vara 10 veckor. Jag känner att det går bra, det handlar ju bara om några timmar. Att jag inte ammar förenklar saken betydligt.
  • Embla twopointoh

    Jag köper ingenting till bebisen i julklapp och har inte ett uns dåligt samvete för det. Hon har allt hon behöver (och en hel del hon inte behöver) och hon har ju ingen som helst uppfattning om jul och presenter ännu. Jag tycker inte att man ska köpa något som de inte behöver/vill ha "bara för att", det känns som slöseri.

    Möjligtvis att jag köper en mugg med motiv ifrån Mumin-böckerna. Alla våra barn har en egen sådan som de fått i julklapp tidigare. Jag tänker dock inte bry mig om att slå in den, den hamnar direkt i skåpet.

  • Embla twopointoh

    Ja, tiden går så fort! Dottern har börjat sova sex-sju timmar i sträck på natten, men just nu är hon förkyld och väldigt täppt i näsan, så hon sover oroligare. Hon är väldigt glad och social och har precis börjat upptäcka sina händer och fötter.

    Vi väntar med vaccinationerna. Hon ska få dem, men vi skjuter på det några månader. Två av hennes äldre syskon har också fått vaccinationerna lite senare och det har vi upplevt som enbart positivt jämfört med de äldsta syskonen som fick sprutorna "i rätt tid".

  • Embla twopointoh
    Iowhannah skrev 2016-01-11 22:41:58 följande:

    Nu har Nils och jag varit själva i en vecka och det har gått jättebra! Jag känner mer och mer att depressionen släpper och jag mår så otroligt mycket bättre nu!

    Vi har mysiga dagar och Nils har fått in en viss rutin med mat och sömn, vilket är så skönt. Han somnar runt 22 (tidigare ifall han har varit vaken mycket under dagen) och sover till 05-06 innan han vill äta, sen somnar han om och vid 08-08:30 går vi upp. Efter förmiddagsmålet sover Nils några timmar på balkongen medan jag äter frukost och plockar lite hemma och efter hans lunch så tar vi en promenad och han sover några timmar till när jag äter lunch. Efter eftermiddagsmålet är han lite piggare och tycker om att vara med och titta på när jag gör saker hemmavid.

    Åh, det är så härligt att vakna till att han ligger och småpratar för sig själv och när jag kommer fram till honom så möts jag av ett jätteleende! Det gör att allt det jobbiga bara försvinner :)


    Åh, vad härligt att höra att du mår bättre!
  • Embla twopointoh
    mammalovis skrev 2016-01-11 21:59:34 följande:

    Tack för all omtanke! Värst var väl att höra att det inte bara var något med sköldkörteln som jag hoppaeds, som skulle vara enkelt att medicinera. Det dröjer ju några dagar innan jag får första svaret om det har skett någon påverkan på ämnesomsättningen, men oftast håller jag mig lugn. Det är när tankarna kommer att det skulle vara något mer allvarligt som tårarna kommer. Det händer ju så mycket i ens barns liv som man absolut inte vill missa och framför allt känner jag ett ansvar för min äldsta dotter vars pappa inte är så närvarande. Frågan är hur hennes liv skulle se ut, då pappan inte orkar 24/7 och min sambo lättare blir irriterad på henne än lillasyster som är hans biologiska barn.

    Äldsta håller för tillfället på att reta gallfeber på mig. Dilemmat är väl att jag förväntar mig mer av henne och hon blir sur när jag berömmer lillasyster när hon är duktig, och inte henne och konsekvensen blir att hon sätter sig fullständigt på tvären. Idag har hon valt att gå i alla snödrivor vilket tar dubbelt så lång tid som lillasyster som är hälften så gammal. Problemet uppstår när lillasyster rusar i förväg och är på väg att sticka över gatan i värsta fall och hon hamnar mer och mer på efterkälken och jag helst inte vill släppa henne för långt bakom mig. Sedan envisas hon med att äta snö. Om de får hjälpa till och jag ger yngsta en uppgift i affären först för att få henne med på noterna är det samma sak. I dagsläget känns det nästan som jag tycker mer om lillasyster för att hon inte ständigt ställer till förtret, den äldsta går ju inte avleda eller muta eller någonting i princip och jag vill mest komma hem innan lillebror vaknar och känner mig stressad av det.

    Hur har ni andra det med syskonen?


     Ovisshet är verkligen otroligt jobbigt, hoppas du får svar snart och att det inte är något allvarligt.

    Jag är så tacksam för de äldre barnen (den äldste är nästan 14, den yngste 7), de är till stor hjälp här hemma. De ställer gärna upp och tar hand om sina små systrar en stund om jag behöver ett extra par händer. De kan hålla bebisen eller leka med 1,5-åringen beroende på vad som behövs. Det är lyx!

    Men jag känner igen det du beskriver, de äldsta har ju varit små de med... I vissa trotsperioder kan man känna att man inte riktigt orkar med det "jobbiga" barnet. Det enda jag kan säga som uppmuntran är att det går över, även om det såklart är jobbigt när man är mitt i det.

    1,5-åringen är en väldigt lugn och snäll tjej, som tycker om sin lillasyster. Visst, hon förstår ju inte att hon kan göra lillasyster illa så man får passa dem noga, men hon gör henne inte illa med flit i alla fall. Vi får väl se hur det blir när lillasyster är lite större och det blir konkurrens om leksakerna...
  • Embla twopointoh
    LadyViolet skrev 2016-01-15 15:52:58 följande:

    Här har vi haft kaos ett par dagar. Förkylningen var RS-virus och vi har haft kassa nätter med mycket slemhosta. Till slut blev andningen rejält påverkad och han orkade knappt äta till följd av det, så det blev besök till doktor där vi fick syrgasinhalationer plus att vi fått mata med spruta i några dygn. Vi behövde aldrig bli inlagda, utan fick bra hjälp av en barnläkare på närmaste vårdcentral dit vi åkte 2 dagar i rad för behandling. Fy fasen alltså, det var nåt av det vidrigaste, har varit så orolig och bröt ihop när vi var hos läkaren och hon berättade hur svårt han hade att andas. Normalt ska en bebis runt 3 mån ta 40-50 andetag/min men han tog 80. Nu mår han tack och lov bättre och börjar bli lik sig igen

    Angående syskon så har jag en 6 årig kille som har varit lite oförsiktig och svartsjuk men det börjar lugna ner sig. Jag har också dåligt samvete då vår lilla bara vill bli nattad av mig på kvällen så min sambo får natta 6-åringen (inte hans pappa) varje gång. Tycker han har blivit lite trotsig och uppkäftig ibland och en aningens mer needy. Kommer in tidigt på morgonen och står och tjatar om när jag ska komma upp (och jag kan inte gå upp för då vaknar lillebror, men får jag inte ut 6-åringen ur vårt sovrum så vaknar lillebror ändå av att storebror står och jiddrar Typ såna saker.


    Vad skönt att bebisen mår bättre! Min tremånaders är också väldigt förkyld (hon har fått sova i babysittern några nätter), och även om hon är pigg och äter som hon ska finns RS alltid där i tanken i alla fall.
  • Embla twopointoh
    Sommarsolen skrev 2016-01-15 17:55:41 följande:

    Hur känner ni andra er såhär ca tre-fyra månader efter förlossningen? Bara jag som fortfarande känner mig rätt mör...


    Jag snittades för 13 veckor sedan. Sedan några veckor känner jag mig som vanligt, även om jag märker på träningen att jag behöver bygga upp muskler och kondition igen. Jag skulle tro att det tar ytterligare något halvår (det gjorde det sist).

    Jag väger dock alldeles för mycket, eftersom jag inte ammar så har inte de extra fettdepåerna någonstans att "ta vägen"... Jag hoppas kunna bli av med si så där 10-15 kg på att ändra lite i kosten (tränar gör jag så mycket jag hinner oavsett), och jag har även fått min Levaxindos justerad nyligen(har underfunktion i sköldkörteln och det påverkar förbränningen). Jag har som mål att bli av med i alla fall 5kg innan det blir varmt nog att börja löpträna, jag är annars rädd att det är för stor påfrestning på knäna om jag är så tung.
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015