Hej hej! Jag är helt ny här, men tycker detta verkar vara både spännande och bra att få dela upplevelser och erfarenheter med andra, skall få mitt första barn, har BF 10/10. Börjar med en fråga direkt; Är det någon som vet hur man kommer i kontakt med någon form av föräldragrupp/kurs? Eller är det BM som hjälper en med sådant? Haha har ju nollkoll
Hur går det, har ni andra börjat förbereda något?
Vi hade lite extra rabatt på Ica nu senast så då passade vi på att köpa 2 paket blöjor, tvättlappar, babyolja och 2 nappar. Innan har jag köpt 2 paket amningskupor när det varit nedsatt pris.
Däremot går det trögt med de första kläderna, filt och snuttefilt. Vi har inköpt ny pyjamas och byxa och tröja i storlek 56 speciellt till denna bebis, men i storlek 50 tycker jag det är hopplöst att hitta något kul. Sedan i och med att det är tredje bebisen så har vi ju mycket innan och så länge vi inte vet med 100% säkerhet köper man ju inte så flickigt/pojkigt heller. Jag har funderat på en pyjamas på KappAhl med ekorrar som var fin där det även fanns mössor till, men i större storlek. Å andra sidan är ju sambon stor om huvudet, så tösen vi har, har legat över kurvan så 4-6 månader är kanske ändå lagom.
Vad har ni köpt för första kläder till bb? Dessa kan ju vara lite kul att spara som minne tänker jag.
Sedan fick jag ett ryck att tvätta mörka amningskläder, mammaleggings jag inte orkat plocka fram samt bärsjalen idag, när jag hade tid över, annars brukar jag vara rätt trött på tvätt efter 4 maskiner på en dag springandes upp och ner till tvättstugan. Just källartrappen är perfekt på att ge sammandragningar och att jag är helt slut i benen när jag kommer upp.
Det blir ju en del som behöver tvättas igenom här som babykläder, överdraget till babyskyddet, ljusa amningskläder, sängkläder mm, så det är kanske dags att ta det lite pö om pö. Sedan behöver ju yngsta tösen byta säng, så spjälsängen blir tom. Det känns väldigt konstigt, då det är tryggt att ha koll på när hon vaknar. Hon klättrar ur själv via en soffa bredvid.
År det någon mer som ska/funderar på att sterilisera sig? Jag känner att det är dags för det nu, då i alla fall fyra av våra sex barn blivit till trots skydd. Vi kallar våra två yngsta flickor (den ena i magen) för "Hoppsan" och "Ojsan".
Eftersom jag blivit snittad alla gångerna, och dessutom hade en ruptur på livmodern sist (fast denna gång ser allt bra ut, än så länge), så känner jag att det är dags att ta det steget. Läkarna är ju ändå "där inne och rotar" när jag snittas, så det blir ju inget extra ingrepp heller. Dessutom tycker jag att jag börjar bli "gammal" (är 36), och jag vill kunna plugga klart och börja jobba någon gång, helst innan jag är 45.
Har ett lite underligt problem, blir (som alla gravida) ofta kissnödig o inget konstigt med det, det konstiga är att när jag kissat lite är det som att jag får kramp i urinblåsan, gör svin ont o sitter i typ 30 sekunder o inte kommer det mer kiss sen heller, någon som har likadant eller någon aning om det är normalt? Vill helst slippa ringa bm då min ordinarie är på semester o hon som är där nu är minst sagt knepig....
Är det någon mer som har problem med att fötterna gör maximalt ont? Har ni några bra knep isf? Sambon får massera mina ibland men det är av någon skum anledning värst på nätterna och på morgonen.
Sista tiden är jobbig, även om man har en "lätt" graviditet.
Jag är i vecka 31 och har stora problem med ryggen, med nervpåverkan och blodtrycket. Jag orkar ingenting, får ont vid minsta ansträngning och kan inte sova på nätterna. Dessutom har jag humörsvängningar, jag är annars en lugn och rationell person, men nu bölar jag för allt och inget. Jag vet att det är p.g.a. hormonerna, jag vet att jag i vanliga fall inte skulle känna så här, men att veta det hjälper inte mot känslorna.
Jag fortsätter envist att träna min kampsport, även om det gör ont i ryggen vid vareviga rörelse. Det är ju mental träning också, och jag mår alltid psykiskt bra efter ett pass. Men i nuläget går jag mest till dojon för att hålla uppe teknikerna och kontakten med min sensei och träningskamrater. Jag längtar tills jag får tillbaka min kropp igen.
Och det är faktiskt inte alls långt kvar. Sex veckor till snittet (ungefär) och sedan ytterligare några veckor innan jag kan börja träna så smått (sist började jag försiktigt med promenader fyra veckor efter snittet och två veckor till efter det började jag med kampsporten). Lagom till jul borde jag kunna "ta i" igen.
Jag är uppe minst tre gånger varje natt och kissar. Jag äter Novalucol för halsbrännan och jag blir så törstig av den, vilket såklart bara ökar toabesöken...
Jag har också funderat lite på ytterkläder åt bebisen. Jag tror det räcker med en fleeceoverall (där händer och fötter är inbonade) och en ordentlig mössa. Man kan ju komplettera med filtar om det är kallt, bebisen ligger ju ändå bara still i en vindskyddad vagn eller möjligtvis till och från bilen i ett babyskydd. Bor man längre norrut och/eller kommer att ta bebisen på långa uteturer kanske man får ha någonting varmare.
Var hos bm idag, alla värden va bra, bebisens hjärta slog bra men och här kommer menet som alltid för mig känns det som, kurvan för magen har planat ut helt (30+4) ska tillbaka på fredag o mäta igen, har någon här provat o mäta själv? Känns som att min mage varierar väldigt mycket i storlek beroende på om jag fått äta eller inte...
Nån annan som känner att bebis sparkar "neråt", så det gör ont ibland... säkert helt normalt, vad vet jag :) Lite obehagligt bara...
Åh suck!
Jag höll på att måla taket och råkade ha ner lågenergilampan i taket. Jag gick ur rummet direkt och satte mig ute på altantrappen i en halvtimme och jag vädrar hela huset. Tror ni att det är någon fara för bebisen? Jag är i vecka 34.ar
Jag syftar alltså på att det är kvicksilver i dessa lampor.