I morse kom vår son, i vecka 37+1. Hade sammandragningar/förvärkar i tre dygn och sedan riktiga värkar från ca midnatt i söndags(måndags). Kl 05 imorse när vi kom in på förlossningen var jag öppen 7cm och vid 9 kom han.
Jag har idag fått tid för snitt, 12 oktober. Knappt fyra veckor, bara.
Hur har ni det som är sjukskrivna med era män?
Jag har ju varit hemma en vecka nu för mina sammandragningar och visst har jag lyckats vända lite på dygnet, så klockan blir ofta över 12 innan jag kommer i säng och 10 innan jag kommer upp, då det är skönt att ligga kvar i sängen när jag är slö och kroppen mår bra, utan att ha ont eller sammandragningar. Så igår åt jag lunch när sambon kom hem vid tre, utan barn. Dem hade han ingen brådska att hämta, för de skulle ju inte vara sist ändå ...
Sedan bad jag honom dammsuga ikväll, innan han åker iväg på hemvärnsövning torsdag till söndag och jag har barnen själv, förutom förskola torsdag-fredag. Då fick jag höra att jag gör ju ingenting, så då kunde jag ju ta disken istället. Dessutom undrade han om jag inte borde vilat klart snart. Jag blev så ledsen inombords för det känns inte som han förstår någonting. Det är ju inte så att bara för att jag vilat tillräckligt mycket får jag inga sammandragningar, de kommer ju när jag reser mig, rör mig, ibland liggandes i sängen eller när jag vänder på mig. Men av någon sjuk anledning blir han alltid latare när jag inte är pigg och orkar göra saker. Visst han får ta hämtningar och lämningar samt mornarna med barnen med påklädning, medicin och tandborstning. I söndags fick han åka och handla själv. Återvinningspåsarna har bara hamnat i bilen, så förpackningarna jag hade sköljt ur häromdagen hade han bara slängt tillbaks i vasken igen. Barnen dammsög hallen och köket i söndags (2 och 4,5 år) jag tog en runda efter i hallen, men det kändes, i övrigt är det väl knappt dammsugit sedan jag dammsög sist, d v s för 2,5 veckor sedan, så det skulle verkligen behövas, men det verkar han inte se. Tvätten delade vi på i söndags så han fick ta trapporna varannan gång. Igår var jag utanför huset och gick till Ica några kvarter bort, men det är väl inte det optimala precis, men lite luft behöver jag ju få. Maten lagar han i vanliga fall. Jag stekte pannkakor till barnen i måndags och det kändes både via sammandragningar, i ryggen och tryck neråt.
Hur mycket gör ni andra? Är jag bara lat och borde göra mer när jag har läkarintyg på vila i hemmet?
För min del är det ju så svårt att veta hur mycket vardagsarbete jag ska utföra, utan att det med sammandragningar riskerar påverka tappen och dra igång förlossningen för tidigt. Med andra barnet hade jag mindre mängd sammandragningar till vardags i rörelse, förutom en kväll tror jag, då vi åkte in och tappen hade påverkats och börjat öppnats inifrån och den förlossningen gick ju fort sedan. Jag är i 35+3 nu.
Jag träffar ju bm idag, så jag får fråga henne om råd också, men man blir ju så besviken. Det vekar som han tror jag är lat och mest sitter vid datorn eller ligger i sängen för skojs skull. Hade jag mått bra hade jag hellre jobbat, skött hämtningar och lämningar och gått med barnen till och från förskolan och fungerat som normalt, även om jag väl även då varit tröttare av graviditeten.
Jag börjar också längta efter min dotter. Är i vecka 34, men ska ju snittas i vecka 37.
Jag har ganska ont, främst i ryggen, men även i bäckenet, ligamenten och har smärtsamma sammandragningar. Jag har svårt att sova på nätterna och är konstant trött. Att man har en pigg och nyfiken 15-månaders att springa efter om dagarna hjälper ju inte upp tröttheten precis...
Jag funderar lite på hur hon, min 15-månaders, kommer att reagera när lillasyster kommer. Hittills har hon verkligen varit familjens lill-prinsessa, med två föräldrar och fyra ganska mycket äldre syskon som leker, gosar och tar hand om henne. Vi tycker att det är bara bra att det kommer en liten "konkurrent", så riskerar hon inte att bli så bortskämd, men vad kommer hon att tycka i början? Ett sådant litet barn kan man ju inte förbereda heller, hon förstår ju inte att det ligger en bebis i min mage.
Min tanke är att inte träffa storasyster för första gången efter förlossningen med en bebis i famnen, utan att jag hälsar på henne först och sedan visar lillasyster för henne. Vi planerar att inte låta syskonen hälsa på på sjukhuset, men det är mest för att det är oktober och förkylningstider (och det är inte ens säkert att de får hälsa på med tanke på att det då är säsong för RS-viruset...). Så, mitt första möte med nyblivna storasyster blir då hemma, när jag har varit borta i tre-fyra dagar (två-tre nätter). Att då direkt få se mig med en bebis i famnen kanske inte är så lyckat.
För att komplicera det hela så får jag ju inte lyfta och bära storasyster på flera veckor efter snittet, så jag har börjat redan nu att uppmuntra henne att till exempel själv klättra upp i mitt knä när jag sitter i soffan. Jag undviker att lyfta henne också, utan ber något äldre syskon eller min man att göra det (jag får ju så ont av tunga lyft i vilket fall som helst just nu). Men helt utan lyft blir det ju inte i nuläget (och det vill jag inte heller, hon är ju så go).
Det är 14 månader mellan mina äldsta, så det var ju lite samma situation. Storebror var våldsamt svartsjuk på sjukhuset, men så fort vi kom hem var det inga problem alls.
Hur har ni andra funderat kring syskon och svartsjuka? Vad har ni för erfarenheter?.
Hej allihopa!
Jag väntar mitt första barn och har BF 12 oktober (är i vecka 37), vilket är snart!
Jag måste bara fråga hur ni andra mår nu på sluttappen? Jag är så otroligt känslig och har varit sedan några veckor tillbaka. Det svänger något otroligt från att ha hur mycket livsglädje som helst till att allt kan kännas hopplöst och tungt. Helt otroligt hur dessa hormoner kan påverka humöret, finns inga mellanlägen heller utan här svänger det kraftigt 
mest synd om sambon som får stå ut med detta haha.
Är det någon mer som upplever att den skakar i kroppen, jag har flera gånger den senaste tiden varit jätte skakig framför allt i händer o armar men känns nästan som att jag skakar inombords oxå, lite ångest liknande känsla men utan brännandet i bröstet. Skakar mer om jag varit ute en stund eller haft extra många sammandragningar, kan det va påfrestningarna på kroppen som ligger bakom eller borde jag bli orolig o kontakta bm? Bebisen rör sig som vanligt om än mindre knuffar o mer tryckande
Jag har en 15månaders att springa efter, så mina dagar är fulla. 
Jag har dock problem med ryggen, vilket gör att jag ofta måste lämna över mycket av barnhanteringen på min man (som är hemma just nu, lyx!) och jag får sitta eller ligga och vila. För att få tiden att gå läser jag, hantverkar och skapar eller slösurfar på FL. Men det är drygt ibland!
Jag insåg precis en grej, är en sån som mår skit av hormonförändringar i kroppen o kom o tänka på att nu är ju kroppen van vid gravid hormoner så vad händer när man slutar va gravid jo en ny omställning hur kommer det att gå? Ni som har barn redan hur hade ni det efter förlossningen? Mådde ni bra eller kräks man o har sig då oxå när hormonerna ställer om?