Oktoberbebisar 2015

Jag håller inte riktigt med om att det är en smaksak då det beror lite på barnet.

Med min första använde jag sjalen jättemycket för det var enda sättet att få henne att sova längre stunder uppåt 3-4 timmar. I vagnen sov hon också gott, men vi hann knappt komma in och innan jag hade värmt fiskgratängen i mikron och den plingade efter 7 minuter hade hon vaknat. Så hon fick amma på ena armen och jag åt fiskgratäng med sked med andra. Så det levde jag på i början. Hon både satt groda på gympan/Zumba och låg i amningsposition på kören. Enda knäppa var när man la ner henne på golvet och gjorde plankan och det rann ur mjölkuppsamlarna.
När hon blev större och uppfyllde villkoren testade jag även en vanlig Babybjörn av äldre modell. Så då blev det att vi bytte utifrån vad vi skulle göra. Hon vägde under 3 kg när hon föddes.

Med andra barnet testade jag sjalen, men hon blev fullständigt vansinnig när hon fick något över huvudet, så med henne använde jag bara selen. Hon vägde dessutom tillräckligt från början så det fungerade. Med henne har jag dansat linedance i sele, då det var svårt att engagera sig med annat medan jag fortfarande ammade. Både huvudet och benen fick lite motion.

Med Lilleman har jag än så länge bara testat sjalen vid tre tillfällen. Häromdagen när han inte kom till ro utan bara slumrade vid bröstet på amningskudden och vaknade hamnade han i sjalen och sov gott på vägen till förskolan, på vägen hem blev han lite otålig och hungrig tror jag, men då hade han varit där ganska länge. Idag fick han sitta där så jag kunde hjälpa barnen att få våfflor på öppna förskolan. Lite då och då knotade han, men det gick att gunga honom lugn.

Mina två äldre barn, 3 och 5 år, går inte på förskola alls. Vi har det jättebra hemma och har massor att göra. Öppna förskolan, skogen, lekplatser, kompisar, mm.

Pratade med en barnpsykolog om det här då jag ofta får höra att jag "tar ifrån barnen något" när de inte går på förskolan. Hon sa att barn i de flesta fall har det bäst hemma och att det finns en stor övertro på förskolan och dess verksamhet. Barn som är hemma lär sig samma saker, men på andra sätt.

Alla gör naturligtvis det som är bäst för dem, men även jag har barn med stort behov av stimulans, men det kan jag ge dem på de aktiviteter vi väljer att göra tillsammans.

Idag var jag själv med alla tre barnen för första gången. Det gick hur bra som helst. De stora barnen fick leka av sig på öppna förskolan, sedan var vi hemma några timmar, läste och bakade chokladbollar och sedan var vi iväg på ett jippo med pyssel, mat och annat kul.

Det absolut jobbigaste tycker jag är denna jävla torka. Eftersom vi har en närhetsknarkande liten bebis som bara sover i knät eller i vagnen (eller typ på någon av oss på natten) betyder det att en måste gå ut med vagnen och söva henne minst en halvtimme och sen be till högre makter att hon inte ska vakna så fort vi kommer in för att ens ha en chans att få ligga. :P Och vem fan orkar eller hinner göra så varje dag?

Nä, här borde det väl inte bli fler barn, då vi ändå har 4 tillsammans från 11 år och neråt, så vi borde ju skydda oss, men att sterilisera sig känns inte aktuellt. Samtidigt känns det just nu snopet att inte få vara gravid med all förväntan eller få uppleva en förlossning igen. Inte är det direkt aktuellt med en sladdis heller då vi ändå är 40.

Ni som steriliserat er har ni så att säga känt er färdiga med barn känslomässigt eller är det ett logiskt beslut om vad som är bäst? Det knäppa för min del är ju att jag hyst samma tankar efter varje gång, men man kan ju inte skaffa barn på barn, man ska ju ändå orka ta hand om dem och helst lyckas uppfostra dem också. Det sistnämnda känns extra tufft just nu med min äldsta dotter som i princip skiter i vad jag säger och flinar. Samtidigt är det så mysigt att se hur mycket de uppskattar sin lillebror andra stunder, så man smälter.

Ja, tack och lov slapp jag väl foglossning, så jag kunde sitta skräddare även i slutet av graviditeten, annars hade jag ju inte haft plats att sitta med magen.

Hur mycket "ska" en bebis gå upp i början? Min dotter vägde 3005 när hon föddes, gick ner till 2880 och sen har hon gått upp 200,180 och 160 vid varje besök vi gjort hos BVC så nu väger hon 3430g.. Frågar varje gång om det är bra och det enda svar jag får är att "det är acceptabelt", kan inte riktigt nöja mig med det svaret haha, går hon hon upp för lite eller är det som det ska vara? *orolig förstagångs mamma*

Jo hon visar kurvan och allt dedär, men det är sättet hon säger det på, ungefär som att hon ska egentligen gå upp mer men det går väl an.. :/

Här är det inga större problem med sömnen. Det enda är att han blir så pigg på kvällen att det krävs en promenad runt midnatt för att få honom att sova/varva ner, men sen sover han i allt från 4 till 6 timmar.

I dag har det varit jobbigt med magen. Sedan 09 har Nils försökt bajsa, utan resultat. Jag tycker så synd om honom! Vi har gett rapsolja i ersättningen, men det har inte hjälpt. Nästa blöjbyte ska jag prova med pysventil och termometer osv. Stackarn, inget bajs alls sen i går kväll :(