Oktoberbebisar 2015

Min dotter vägde 2945g och var 50cm när hon föddes i vecka 37. På mindre än två veckor gick hon från den nedre kurvan till den översta ( exponentiellt i princip ). Sedan tillbringade hon sin tid med att äta och sova, och när hon var sex månader vägde hon 8030g och var 68cm.

Nu, när hon är nästan 2 år, är hon både lång och tjock för sin ålder. De av hennes kusiner och kompisar som är jämnåriga är betydligt mindre än hon. Hennes storebror var likadan, men nu när han är 14år är han medellång och normalviktig.

Ja, det är ju så olika. Jag har haft barn som varit stora för sin ålder, och ett par som var (och är) små räkor och så ett par som legat precis på normalkurvan. På min sida är vi små och nätta, makens familj är större och kraftigare byggda.

Lilla dottern är inte ett dugg intresserad av mat ännu. Vi försöker, men hon spottar.

Idag upptäckte jag en liten tand i hennes underkäke, då fick jag en förklaring till att hon varit snuvig, varm och gnällig senaste dagarna.

Sill är samma sak som strömming, det är bara fiskat i olika hav. Inlagd sill däremot är kanske lite väl salt för en bebis.

Vi hade dop i början av januari (vid ungefär två månaders ålder passar dopklänningen vi har perfekt...). Inget jättestort, bara själva dopgudstjänsten och sedan relativt enkelt fika hemma hos oss. Vi är kristna, så dop var en självklarhet för oss.

Det finns tossor att köpa. Annars kan man ha ett par varma sockor.

Jag blev avbruten när jag skrev detta, så här kommer resten jag tänkte:

Alla gör såklart som de själva vill, men jag är tveksam till att sätta riktiga skor på barn som inte kan gå. Ska de bara sitta och/eller bäras är det en sak, men prova själv att ha skor på fötterna när du kryper/ålar så märker man att det kan vara ganska obehagligt. Skor är ju ofta relativt hårda och oböjliga och skär in i foten i vissa ställningar. Det finns mjuka babyskor som inte egentligen är något annat än tjusiga, lite kraftigare strumpor.

Idag var vi på 6-månaderskollen. 66cm och 6,6kg. Jag upplever henne som väldigt "medel", hon är varken lång eller kort, smal eller tjock. Jag har haft både barn som varit långa och tunga för sin ålder, och de som varit som små räkor jämfört med jämnåriga.

Däremot är hon otroligt "med" och alert (det har hon varit från första början), hon älskar att ligga på golvet och hon ålar och rullar dit hon vill. Hon står på alla fyra och gungar, så snart kommer hon nog att krypa.

Någon "riktig" mat har vi ännu inte lyckats få i henne. Hon bara spottar. Hon gillar dock att hålla i ett osötat rån och suga i sig det, så jag funderar på att redan nu stoppa en sked i handen på henne när vi matar henne.

Nu har jag plockat undan babysittern. Jag lade dottern i den (helt nedfälld i liggläge) i hopp om att hon ville sova, men hon satte sig upp, lutade sig framåt och åt sidan och lyckades rulla ur den (hon var fastspänd!). Helt lugnt och kontrollerat, och hon sken som en sol efteråt och var så nöjd. Hon har gjort manövern förr, fast vi har aldrig lyckats se det, utan bara plötsligt hittat henne på golvet trots att vi visste att vi lagt henne i babysittern.

Hon tar sig också framåt på golvet med en väldig fart, och står på knä och kryper nästan. Sitter hyfsat stadigt gör hon också. Hon är ingen liten nyfödd grönsak längre. Oj, vad tiden flyr fort!

Här har dottern kunnat ta sig fram i ett par veckor, och hon förfinar tekniken och blir snabbare för varje dag. Just nu ålar hon, drar sig fram med armarna och tar spjärn med fötterna. Hon är upp på alla fyra, så snart kommer hon nog att fatta det där med att krypa. Henne kommer vi nog att få springa som tokar efter om några månader, hon är väldigt nyfiken och alert.

Sitta själv gör hon inte riktigt ännu, även om hon för all del är stadig så brukar hon trilla över åt ena sidan efter en liten stund.

Äntligen har hon börjat intressera sig för vanlig mat, och hon äter med god aptit allt man erbjuder henne. Vi måste hålla stenkoll, för storasyster (22 månader) har upptäckt att det går att mata lillasyster, men hon har ju ingen uppfattning om vad som är lämpligt och inte lämpligt att ge en sexmånaders...

Sverige är rätt stort, så det vore bra om du ringade in ett ungefärligt geografiskt område ni kan åka i.

Här är det full rulle. Dottern har ålat i drygt en månad, och ofta ställer hon sig upp på alla fyra (även på fötterna, så att säga), men krypa har hon inte fattat grejen med ännu. Hon sitter stadigt och kan både sätta sig upp själv och lägga sig ned från sittande. Hon har även börjat uppvisa separationsångest, om vi går utom synhåll kan hon bli förtvivlat ledsen.

Hon äter mat ivrigt, men vissa saker ratar hon helt. Häromdagen fick hon en burk med kyckling och ris, och riset var helt. Hon åt glatt tills hon fick ett riskorn i halsen, efter det vägrade hon äta mer. Vi försökte med samma rätt dagen därpå, men även då tvärvägrade hon äta. I nuläget får hon vanlig mat till lunch och middag, däremellan blir det mest tillägg. Vi har försökt med välling, men det vill hon inte ha.

Dottern fyllde 8 månader i går, och hon är en väldigt pigg och nyfiken tjej. Hon är uppe och står mot saker och har börjat röra sig i sidledes. Hon älskar mat (det mesta), men vill fortfarande smutta på flaskan när hon är trött.

Hennes sömn är väldigt oregelbunden. Jag skulle gissa att hon sover lika många timmar per dygn, men när hon sover är olika från dag till dag. Ibland somnar hon kl 19 inför kvällen, ibland kl 23, och hon vaknar mellan kl 04 och 08, beroende på när hon somnade. Sedan sover hon en eller ett par gånger under dagen.

Det är lite konstigt, för eftersom hon har flera äldre syskon har vi etablerade rutiner här hemma. De andra syskonen har mer eller mindre bara flutit in i rutinerna, men inte hon. Hon följer bara sig själv.

Det var ett tag sedan jag var inne här och läste. Jag har varit sjuk och all min energi har gått åt till familjen. Nu har läkarna äntligen hittat felen och jag har börjat medicinera, så nu börjar jag långsamt orka allt mer.

Dottern fyllde ett år häromdagen, vilket firades med den första smakbiten tårta hon någonsin fått. Hon åt ivrigt, kan jag säga!