Inlägg från: Embla twopointoh |Visa alla inlägg
  • Embla twopointoh

    Oktoberbebisar 2015

    Jag är också ständigt trött. Dottern har ännu oregelbundna tider, även om hon sover längre på nätterna (och även om hon vaknar, matas och är pigg efteråt kan man lägga henne och hon somnar efter en stund). Ibland sover hon fem timmar, ibland tio, men oftast sex-sju. Trots att det är jobbigt, så är jag medveten om att det kunde varit värre. Hon är inte skrikig eller "besvärlig", är hon ledsen vill hon ha mat, ny blöja, rapa/bajsa, se sig omkring eller vara i famnen en stund. Det är alltså lätt att lista ut vad hon vill och hon skriker sällan utöver detta.

    Jag är sådan att jag har svårt att somna, och om jag vaknar och går upp för att mata så har jag svårt att somna om sedan. Det är besvärligt, minst sagt. Eftersom maken är hemma får jag sova förmiddagar i alla fall.

    Vi har inte vaccinerat ännu, vill vänta några månader. BVC ställer sig lite frågande till det och försöker övertala mig att vaccinera direkt, men jag vill inte av olika skäl (som jag förklarat gång på gång). Annars gillar jag vår BVC-sköterska, men jag önskar hon kunde släppa vaccinationen nu.

    Dottern har varit väldigt täppt i näsan ett tag, nu är det bättre även om det rinner lite ibland. Jag  har varit rädd för RS, men det verkar som om hon klarat sig.

    Jag har upptäckt något som verkar vara början till ett smultronmärke på dotterns skuldra. Storkbett har alla storasyskon haft i ansiktet och/eller i nacken, men aldrig smultronmärke. Jag är tacksam att det inte sitter i ansiktet.

    Storasyster har en lite mer krävande period nu, hon vill gärna kramas och bäras. Hon har också kommit på hur man öppnar trappgrinden, innerdörrar och så kan hon klättra ur spjälsängen. Det försvårar såklart situationen att man inte bara kan stänga grinden eller en dörr för att hindra henne, utan måste passa mer.

  • Embla twopointoh

    Dottern är nu 3,5månad och hon är väldigt stadig. Även om hon inte kan sitta utan stöd ännu så är det inte långt borta, hon är väldigt mycket tidigare än sina äldre syskon. Hon har från första början varit alert och "med", och hon rör sig mycket, sparkar, vill "stå" upp o.s.v. Henne kommer vi nog att få springa som tokar efter när hon börjat kunnat ta sig framåt för egen maskin.Skrattande

    Hon gillar att ligga på mage om hon har något att titta på under tiden. Vi var på Öppna förskolan häromdagen, och hon låg på lekmattan i nära tre timmar och tittade sig stort omkring på de andra barnen. Direkt när jag lade ned henne i vagnen för att gå hem somnade hon (annars brukar hon skrika, hon hatar overallen och mössan) och sov hela eftermiddagen.

    Hon har kunnat vända sig ett tag nu, och hon sover numera på sidan. Bra, då kanske håret på bakhuvudet får en chans att växa ut igen. Det ser lite roligt ut med en kal fläck bland hennes mörka hårmassor (som visserligen ljusnat betydligt).

    Jag har introducerat mat vid ungefär 5 månaders ålder. Det var rekommendationen när de äldsta var små, så det har jag fortsatt med av gammal vana även om jag vet att det ändrats. Ungefär där slutar jag koka vattnet till tillägget och steriliserar inte flaskorna längre.

  • Embla twopointoh

    Jag har också lågt blodtryck, för ett par veckor sedan var det 95/45. Läkaren undrade hur jag överhuvudtaget kunde stå och gå.

    Dottern var 60cm lång och vägde ungefär 5300g för ett par veckor sedan. Hon äter 100-160ml per gång. Storasyster var 5cm längre och ett halvt kilo tyngre vid samma ålder, trots att lillasyster var större vid födseln. Det är så olika, det där.

  • Embla twopointoh
    LadyViolet skrev 2016-02-11 12:58:30 följande:

    Jag har också pulvergröt från Semper. Provat idag och igår att ge lite med lite päronpuré till. Han gapade liksom inte utan jag fick lägga lite mellan läpparna som han skeptiskt smakade på. Det här kommer att ta tid

    Idag är jag så fruktansvärt trött. Mellan 5 och 10 uppvak inatt, fast han somnar ju om om han får tutte. Är lite less just nu på att inte få nån egentid på kvällen eftersom han vill sitta fast på mig från kl 19 ca och resten av natten. Men förr eller senare ger det väl med sig. Tycker det är så svårt, för min mamma förstår inte hur jag orkar gå runt och bära. Nej hon vande såklart alla oss (mig och mina syskon) att sova i spjälsäng etc etc. Jag kanske är mesig men det känns fel att försöka få honom att somna nånstans där han blir ledsen. Även om det tär på krafterna. Det kan väl inte vara så dåligt att göra som bebisen vill? Vad tycker ni? Eller bäddar man för dåliga vanor som senare är svåra att bryta?


    Nej, jag tycker inte att du gör fel. Vissa barn har ett större närhetsbehov än andra helt enkelt. Min dotter vill helst vara i famnen dygnet runt (även om hon allt mer accepterar att ligga själv), där 1,5år gamla storasyster sov själv från det att hon var en vecka gammal och kunde ligga i timmar i babygymet/på en filt/i babysittern och roa sig själv. Det är såklart enklare om man har en bebis som accepterar att vara själv, men man kan inte "skämma bort" barn med närhet! Det enda som jag "vägrar" är att låta min dotter "bestämma" om jag ska stå upp eller sitta ned när jag har henne i famnen. Jag resonerar som så att det är ett behov att vara nära, men en preferens att mamma står upp. Jag personligen tycker det är jobbigare att vara tvingad att stå upp (eller vanka), än att lyssna på protestskrik (som tystnar efter successivt kortare stunder), men jag har full förståelse för dem som tycker tvärtom. Så småningom lär man sig höra skillnad på skriken och jag tycker det är lättare att låta henne skrika om hon "bara" protesterar/är arg, är det ett behovsskrik eller smärtskrik är det en annan sak. Men det är jag det, och det är inte mer rätt än någon annan förälders känsla. Jag resonerar som så att de flesta föräldrar vet vad som är bäst för just deras barn.
  • Embla twopointoh
    ccjapp skrev 2016-02-27 16:27:11 följande:

    Är det fler som uppleverer samma som mig?

    Min son har blivit jätte gnällig och rastlös och har svårt för att komma till ro på dagarna, om man inte går ut och går med vagnen, men det funkar inte alltid.

    Ska bäras på hela tiden och att sitta still i knät så blir det bara gnäll och gnäll.

    Han har tidigare varit ganska lugn och älskat sitta i knä, ligga i babygymmet osv. Nu funkar dock dessa aktiviteter mellan 1min till 3 ungefär.


    Dottern har alltid velat vara nära, men sista månaden har hon blivit väldigt gnällig strax innan hon somnar, även om hon är i famnen. Helst ska man stå/vanka med henne.

    Jag "vägrar" dock att låta henne bestämma huruvida jag sitter eller står med henne. Jag resonerar som så att om hon i övrigt är mätt, torr och får vara i famnen far hon inte illa av att jag sitter ned. Det är en preferens från hennes sida, inte ett behov.

    Nu har ju dottern flera äldre syskon som mer än gärna sitter med henne i famnen och leker med henne (när de är hemma), så hon får vara nära mycket även om det inte alltid är hos mig eller pappa. Det är lyx, jag vet. De äldsta syskonen föddes trots allt tre stycken på tre år, så jag vet hur det är att ha flera små barn samtidigt...

    Vi har det också så lyxigt att hon sover hela natten i genom, från ungefär kl 22- 07.
  • Embla twopointoh
    Finalisten skrev 2016-03-04 01:36:03 följande:

    Har inte skrivit här på länge men känner att jag behöver skriva av mig :|
    Fick dottern 27/10-15 och nu är jag gravid IGEN! Bf 1nov.. Fått höra av några och läst lite på nätet att de inte rekommenderar så tätt för det är hemsk och det är jobbigt blablabla.. Är det någon här som har tätt och kan säga NÅGOT positivt? :D vi hade planerat att försöka få till ett syskon i höst men nu blev det såhär istället, haha. Vi som hade massa planer till sommarn men det sket ju sig..


    Grattis!

    Det finns för- och nackdelar med allt.

    Jag har fått barn tätt. Mina två äldsta är födda med 14 månaders mellanrum, och så fick jag nummer tre när äldsta var 3,5år. Tre barn på tre år, alltså. Mina två yngsta är födda med 17månaders mellanrum (de är lite på sladden).

    Jag upplevde att kroppen inte hade återhämtat sig riktigt när jag blev gravid igen (båda gångerna när det var tätt) och visst kändes det av. Å andra sidan så ser jag ju hur nära relation syskonen har (de äldsta menar jag, de två yngsta är ännu så små), och så får man ju en kortare tid med blöjbyten och sömnbrist än om man hade haft det lite längre mellan barnen.
    Finalisten skrev 2016-03-04 12:56:07 följande:

    Jag har typ svårt att känna mig glad inför nya bebisen, känner mig elak mot dottern som kommer få mindre uppmärksamhet än om hon var ensam :/


    Å andra sidan ger du henne ett syskon, vilket är ovärderligt! Det finns som sagt för- och nackdelar med allt.



  • Embla twopointoh
    mammalovis skrev 2016-03-12 19:35:14 följande:

    Hur tänker ni andra med gåstol och hoppgunga?

    Lillemans nya grej är ju att stå i knät och hoppa samt gunga fram och tillbaka när han sitter i matstolen.

    Hoppgungan använde vi knappt till töserna, men gåstolen använde jag till yngsta tjejen utan hjul så hon blev stabil med att stå först.

    Likaså har han börjat "skrika" i matstolen när vi äter för han vill också ha mat, så nu får han 1/2 dl gröt vid frukost och kanske en matsked mat senare. Vi har även testat mango, men det verkar vara sådär eller också har han hunnit bli mätt.

    Vad äter era barn nuförtiden? Eller vill ni hellre vänta?

    I veckan har vi invägning. Det ska bli kul att se vad han väger, för nu har han fått riktiga bebislår. Det börjar bli lite tungt med honom i Babybjörnen, så jag hoppas vi kan vänja honom vid vagnen snart, annars behöver jag skaffa en bättre sele.


    Till oss sade barnläkare att gåstol inte är att rekommendera då det kan störa barnets utveckling (förutom de säkerhetsrisker som finns). Jag tänker väl att en sådan och hoppgunga är helt okej om barnet gillar dem, men att man inte ska använda något av det som "barnpassning" och låta det lilla barnet vara där för långa stunder i taget. Men det tror jag inte heller att de flesta föräldrar gör.

    Dottern, som ju idag är precis fem månader, bara spottar när vi ger henne mat, så hon är uppenbarligen inte intresserad ännu.
  • Embla twopointoh
    mammalovis skrev 2016-03-13 16:52:27 följande:
    Vet du på vilket sätt det kan störa barnets utveckling?

    Jag förstår ju att det blir dumt om man ersätter barnets lek på golvet med gåstol, men om de bara får kortare stunder. Är det då värre än att sitta i matstolen? Ja, jag tänker ju utan hjul nu i början. När de sedan far omkring är det ju lätt att de går på tå och har mer fart än de har kontroll över.

    Vi testade både hoppgungan och gåstolen idag. Han gillade båda, men var egentligen för kort för gungan i överkroppen vid armarna, men tyckte det var kul att gå på tå och snurra runt. Med gåstolen nådde han bara ner lite med ena foten, men gillade det en stund. Oftast blir det inte att vi använder hoppgungan ändå eftersom vi inte har några stora dörröppningar, utan måste vara med och ha koll.
    Barnläkaren sade att det kan störa den motoriska utvecklingen, främst när det kommer till att lära sig att gå. I gåstolen är också barnet "fast" i en speciell ställning, om barnet är t.ex. på golvet så kan han/hon vända sig och byta ställning när han/hon vill och behöver. Jag tänker som dig, att det inte kan vara någon större skillnad från att sitta i matstolen en stund och att man utan dåligt samvete kan ha gåstol till sin bebis.

    Den stora säkerhetsrisken med gåstol är vad jag förstått att det har hänt att barn trillat nedför trappor i den och skadat sig, alltså inte några större risker vid "normal" användning.
  • Embla twopointoh
    Rulltrappa skrev 2016-03-20 08:57:11 följande:
    En liten undran bara. Jag hittade den här gamla statusen bland mina facebookminnen och blev både full i skratt och lätt oroad av de moraliska pekpinnarna från den cencurerade personen. Eftersom jag dels alltid haft lätt för att släppa mjölk till pump och dels haft stor möjlighet att påverka mina arbetstider har det varit en självklarhet för mig att jag och mina barns fäder skulle ha samma rättigheter och förutsättningar att dels jobba, dels ta hand om våra barn från ett tidigt skede. Vissa har blivit provocerade av det. Vad kan det bero på? Är detta en vanlig uppfattning, att det är uteslutande kvinnors uppgift att ta hand om spädbarn oavsett de ammar eller ej? Vi behöver ingen hätsk debatt, jag är bara nyfiken på era erfarenheter.
    Gamla föreställningar lever ofta kvar länge även efter de har motbevisats. Till exempel hävdar många fortfarande att folk på medeltiden trodde att jorden var platt och att även kyrkan lärde ut detta, vilket är helt felaktigt.

    Människor är ganska konservativa i sitt tankesätt (nu menar jag inte den politiska inriktningen), vissa mer än andra, men det tar ofta tid att ställa om.

    Personligen tycker jag att så länge barnet tas om hand av någon av anknytningspersonerna (oftast mamma och pappa) så kvittar det vem av dem som är hemma. Anknytning är nyckelordet i detta, om t.ex. pappan varit borta mycket under barnets första halvår kan det ju vara vanskligt att plötsligt så ska han vara hemma och mamma jobba. Jag gillar ärligt talat inte att man använder jämställdhet som en slagord i sammanhanget, för barnets väl är mycket viktigare än att mamman och pappan är jämställda när det kommer till vem som är hemma. Överhuvudtaget tycker jag att allt för mycket har fått stryka på foten i jämställdhetens namn.
  • Embla twopointoh
    Rulltrappa skrev 2016-03-20 13:04:16 följande:

    Nu är jag lite ringrostig och har dålig koll på vad som kommit fram de senaste åren vad gäller anknytningsteori men det sista matnyttiga jag fick mig till livs var att forskning visade på att barn kan ha fler än en primär anknytningsperson, dvs den som just där och då svarar på barnets behov.


    Ja, det är så jag uppfattat det också. Det jag skriver motsäger väl inte det?
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015