Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

Har bara läst TS. Du skriver att din kvinna for på tjejkväll, var otrogen en gång och du lämnade henne direkt. Så (tycker jag) kan man göra när det inte finns barn inblandade. Nu har ni en gemensam dotter som du givetvis vill ha nära. Då kanske man för sin dotters skull inte lämnar mamman direkt utan trots att man är sårad och besviken försöker reda ut förhållandet. Dotterns välbefinnande sätts före ditt. En sexmånaders är inte aktuell för växelvis boende. Det borde du tagit reda på innan du valde att lämna förhållandet.

TS, mitt ex hade liknande problem med sitt ex. Han skaffade advokat, en väldigt välrenommerad inom familjerätt, tog saken till tingsrätten och anmälde dessutom exet till socialen med anledning att hon nekar sitt barn umgänge med en person som barnet har varit så van vid under sina första månader. Och vet du vad? Han fick träffa sonen mycket oftare, inkl. övernattningar (även under socialens utredningstid pga att all tid i en så litens liv är så mycket längre och därmed är risken stor att fadern "glöms bort" om för lång tid har gått) och sedan vann han i tingsrätten. Dessutom blev kvinnan mer beskädlig när hon anmälts för tidigare trodde hon att hon skulle kunna skrämma bort honom och enbart använda honom som kassako. Lägg märke till att det här är mer än 3 år sedan så det borde absolut vara bättre idag.

Vi är inte ihop längre men nu är sonen drygt 4, bor mer än halvtid hos pappan, hon får inte alla de pengar som hon hoppats på genom att undanhålla sonen och hon är illa tvungen till att arbeta och sköta sig för hon vet att han socanmäler henne om hon gör något som är dåligt för barnet.

Sedan ett litet tips. Många av kvinnorna som hänger här är förbittrade manshatare som har blivit besvikna att de inte uppnått gudinne- eller drottningstatus i samma sekund som de fött ett barn. Lyssna inte för mycket på dem, eftersom enligt dem duger män enbart som spermadonatorer, husslavar och familjeförsörjare så att kvinnorna kan leka hemmamammor och lyxfruar. Sedan när det visar sig att mannen inte finner sig i något sådant försöker de hitta på dumheter som skulle motivera att mannen kan uteslutas från allt som har med barnet att göra och finna sig i att umgås med barnet på nåder. Glöm det och ignorera dem.

Lycka till.

Se det positiva - du skulle aldrig ha hittat en ny partner med ungarna hängandes efter dig. 

Om så min fru hade varit otrogen med varenda man i kvarteret hade jag AAALDRIG flyttat ut och ifrån mitt barn. Barnen går först!

Absolut! Hon gjorde helt fel!! Men faktum kvarstår, hon var otrogen - han blev förbannad och dumpade henne alldeles för impulsivt kan jag tycka. Istället för att sätta sig ner och diskutera igenom vilka valmöjligheter som finns, rådgivning? Och vilket alternativ som är bäst för dottern. Att dottern blev av med en engagerad pappa på heltid är jättesynd, att han inte får träffa sin älskade dotter är trist. Ibland måste man ta en minut och tänka igenom konsekvenserna av sitt handlande och ta reda på fakta om ex umgängesregler innan man agerar istället för att bli överraskad efteråt. "Jag trodde aldrig..."

Inte ens för att få vara nära ditt barn varje dag?