Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

Tror du mamman "tillåtit" Ts att ta med sig barnet när otroheten uppdagades? 

I beg to differ. 

En människa som kan agera som hon gjort har inga skrupler alls, hon kunde ju ha börjat skrika och bråka, anklaga Ts för vad som helst. Psykiskt sjuka människor (för det är människor som agerar så här) kan ju ta sig till vad som helst och tänker inte heller på hur agerandet påverkar barnen. De ser enbart till sig och sitt. 

Lekisnivå på detta nu. Ni vill lasta TS utifrån den lilla information vi har för att han lämnade hemmet efter ha fått veta att hans partner och barnets andra förälder varit otrogen. Jag gissar att TS såg barnets mamma som likvärdig och inte som ett straff. Jag har ingen aning och ni har det inte. Fel är dock att säga att TS med det på något sätt skulle vara olämplig, han skapade inte situationen och han verkar se det rätta i regelbunden kontakt från mamman.

Om du inte ens är med på mötet hos familjerätten och med en dåres envishet kräver växelvis boende så visar det för familjerätten att du inte har ett egentligt intresse av ditt barns välbefinnande utan bara ditt eget intresse. Hade du varit på mötet och varit öppen för förslag för ökat umgänge så hade du med största sannolikhet fått det. 

Sen är det så att oavsett anledning till separation så går familjerätten på det som är bäst för barnet, inte det som är bäst för föräldrarna. Ja ditt ex gjorde ett felsteg som gjorde att ni separerade, men hon är den som bor kvar i bostaden, hon blir det som är barnets trygga punkt då. När världen rammar så behöver barnet så mycket som möjligt att vara som vanligt. 

Barnet mår bäst av täta umgängen i hemmet till att börja med. Hade du varit på mötet så hade det nog mynnat ut i 3-4 ggr i veckan ett par timmar åt gången. Ju mer van barnet blir i den situationen ju mer kan umgänget flyttas ut ur hemmet. Blir mer promenader och lekparket för att senare bli dagumgänge i ditt hem och fram emot 1.5 års ålder så kan de bli aktuellt med övernattningar som sen blir fler och fler åt gången med tiden tills barnet är stort nog för växelvis boende. Det är dock inte aktuellt innan tidigast 3 års ålder. 

Om du inte ens är med på mötet hos familjerätten och med en dåres envishet kräver växelvis boende så visar det för familjerätten att du inte har ett egentligt intresse av ditt barns välbefinnande utan bara ditt eget intresse. Hade du varit på mötet och varit öppen för förslag för ökat umgänge så hade du med största sannolikhet fått det. 

Sen är det så att oavsett anledning till separation så går familjerätten på det som är bäst för barnet, inte det som är bäst för föräldrarna. Ja ditt ex gjorde ett felsteg som gjorde att ni separerade, men hon är den som bor kvar i bostaden, hon blir det som är barnets trygga punkt då. När världen rammar så behöver barnet så mycket som möjligt att vara som vanligt. 

Barnet mår bäst av täta umgängen i hemmet till att börja med. Hade du varit på mötet så hade det nog mynnat ut i 3-4 ggr i veckan ett par timmar åt gången. Ju mer van barnet blir i den situationen ju mer kan umgänget flyttas ut ur hemmet. Blir mer promenader och lekparket för att senare bli dagumgänge i ditt hem och fram emot 1.5 års ålder så kan de bli aktuellt med övernattningar som sen blir fler och fler åt gången med tiden tills barnet är stort nog för växelvis boende. Det är dock inte aktuellt innan tidigast 3 års ålder.