Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

Vilken gräslig tråd. Förlåt Ts, inte ditt fel, men jag mår illa när jag hör hur ditt ex beter sig och även när jag läser vissa inlägg i tråden. Det är så otroligt tragiskt att vi inte har kommit längre, att pappan fortfarande år 2015 ses som någon helt ovidkommande person trots att han haft barnet hälften av tiden och är en primär anknytningsperson till barnet. 

Förbannade livmodersfascister! Jag skäms över att dela epitetet "kvinna" med de som håller på med sånt här och även med de som påstår sig prata för "barnets bästa" men egentligen bara är anti att pappor tar hand om barn. 

För att vara lite konkret, Ts du har fått bra råd i tråden och jag läste att du ska kontakta en advokat på måndag. Do so! Det kommer förmodligen att krävas en hel del arbete, men ge inte upp. Försök att bita ihop om ilskan och sorgen över ditt ex svek, visa att du är den större människan i det här. Gör upp ett antal olika scenarion om hur ni skulle kunna lösa omsorgen om barnet, allt från din ursprungliga tanke om att ni har 3-4 dagar i taget till att du tar barnet på dagen och mamman på natten och så nåt där emellan. Framhäv till mamman att barnet tar skada av att få träffa dig så sällan och lite som nu, men försök göra det så lugnt och fint du kan. Du får djupandas och gå i väg och skrika efteråt. 

Jag lider med dig och hoppas att situationen löser sig för dig och din dotter asap. 

Ett tips; om du vill framstå som vuxen kan det vara en bra idé att inte bete sig som en spottkobra. 

Ingen, varken Ts eller någon annan, har förespråkat någon slags varannan veckas boende, utan de flesta har påtalat att det inte är bra med långa separationer. Att Ts vill ha sitt barn mer än fyra h/vecka och att han även vill att barnet får sova med honom då och då ser jag inte som konstigt alls. Som någon annan påpekade, det hade varit mer oroande om han _inte_ hade velat det. 

Det mest ultimata hade naturligtvis varit att Ts och exet kunde samsas om boendet och själva bo växelvis samt se till så att barnet fick träffa båda föräldrarna en stund varje dag. Det verkar dock inte möjligt efter vad Ts beskrivit om hur exet funkar. Och det säger väl sig självt, en mamma som kan göra något sånt här mot barnet och barnets pappa lär inte vara samarbetsvillig även om hon får höra att barnet far illa av hennes agerande. Hon vill bara få rätt. 

Nu vet jag ju från andra trådar att du inte tycker att pappor kan/ska ta hand om små barn så det färgar naturligtvis dina svar, men jag tycker det är rätt magstarkt att hoppa på en människa som mår uppenbart dåligt och som saknar sitt barn och kalla honom för idiot, ärthjärna och gud vet allt. 

Långt ifrån alla pappor är oempatiska och klumpiga puckon. Det finns normala pappor, som Ts och många många andra, och de är fullt kapabla att ta hand om sina egna barn och det är inte skadligt för barnen på något sätt. Att du sen inte gillar det spelar ingen roll. Dina åsikter är ingen universell sanning.

Hade du verkligen brytt dig om barnet, hade du upplyst Ts (som flera andra gjort) på ett lugnt sätt om hur man brukar tänka om små barn, och kommit med förslag på hur han ska tänka och hur de skulle kunna göra. Inte börjat skrika redan i inlägg ett om hur dum i huvudet han är och att han inte borde få ha barn. Men som sagt, du färgas så klart av dina egna erfarenheter och åsikter. Jag hoppas Ts tar dina inlägg med en rejäl nypa salt. 

Tack! 

Som sagt, om du inte tycker att pappan är oviktig (i det här fallet eller andra), hade du haft en annan approach. Jag orkar inte leta rätt på inlägget, men jag har för mig att du skrev något om att "ja, det är ju inte så bra att du bara får träffa barnet fyra timmar", utöver det så har det mest varit smutskastning av Ts, inte ett ord om vad häxan till mamma/ex orsakat barnet och Ts. 

Jag kallar människor som Ts ex och sådana som tror att mamman automatiskt är bättre för barnet för livmodersfascister, ja. Ett rätt passande ord. 

Varför inte komma med konstruktiva förslag till Ts istället för att kalla honom glåpord och hitta på saker om att det nog ligger annat bakom att mamman vägrar låta dem träffas? Istället för att indirekt försvara mammans/exets agerande ta avstånd från det och ge tips om hur Ts ska gå tillväga för att komma tillrätta med henne? 

Ah, det får vara mina 202 cent för nu. Ts, om du vill ventilera utan att riskera att bli utskälld och kallad för aggressiv går det bra att skicka pm till mig. Ha en trevlig lördag, Ts och ni andra!

Tror du mamman "tillåtit" Ts att ta med sig barnet när otroheten uppdagades? 

I beg to differ. 

En människa som kan agera som hon gjort har inga skrupler alls, hon kunde ju ha börjat skrika och bråka, anklaga Ts för vad som helst. Psykiskt sjuka människor (för det är människor som agerar så här) kan ju ta sig till vad som helst och tänker inte heller på hur agerandet påverkar barnen. De ser enbart till sig och sitt. 

Om man först är otrogen och sen hindrar barnet och pappan att träffas, då är man inte frisk mentalt sett. Det behöver man inte ha varit där för att inse.

Visst, vi har bara sett Ts sida av saken här, men det faktum att så många reflexmässigt tar mammans parti även om det är hon som åsamkar barnet separationsångest genom sitt agerande gör mig förbannad. Heligt, innerligt, jävligt förbannad och arg. 

Jag avskyr den där skenheligheten som vissa av er uppvisar, "tänk på baaaaarnen", sen tänker ni inte ett skit på barnen och deras bästa utan har bara en åsikt om hur saker och ting ska vara! 

Det tror du på? En mentalt instabil människa, för det är man om man gör sånt här, skulle alltså själv ha gått ut från sitt hem och lämnat sitt barn, det barn hon ser som ett vapen för att få som hon vill?

Tja, grisar kan säkert flyga också om man bara vill tro det.

Du har missat att Ts varit föräldraledig en längre tid och haft barnet typ dygnet runt? 

Det blir ju skrattretande att börja prata om "några timmar på promenader och i lekparker på dagumgänge" när det handlar om en människa som är/varit primär anknytningsperson för sitt barn.