• Anonym (arg)

    Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

    För att göra en lång historia kort så fick jag och mitt X en dotter tillsammans för 6 månader sedan. Vi hade varit ihop under många år. Men för en månad sedan for hon iväg på en tjejkväll vilket resulterade till att hon hade sex med en gemensam vän åt oss. Hon erkände och jag lämnade henne direkt och sedan dess har allt varit ett helvete.

    För det första är jag sjukt sviken och ledsen på grund av det som hänt men det värsta är att jag får inte träffa min dotter som jag vill. Från att ha varit pappaledig några veckor till att träffa henne några timmar i veckan. Jag erbjöd mig att ha henne från onsdag-lördag varenda vecka men hon vägrade. Hon ville jag skulle träffa henne nån gång bara, och vet du vad? Familjerätten tycker att hon har rätt!!!

    Så nu har dom kommit fram till att på måndag och onsdag ska jag träffa henne två timmar per gång hos henne. Hur fan kan det ha blivit så här fel? Jag har ingen på min sida som stödjer det jag tycker. Hur fan kan hon få ha såna fördelar? Sverige ska vara jämställt, jo jävlar. Pga hennes otrohet har jag förlorat så mycket!!

  • Svar på tråden Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!
  • Dr Mupp
    Mamori skrev 2015-01-26 00:32:11 följande:

    Jag förstår din frustration TS. Ni som inte förstår, tänk er själva att er make skulle vara otrogen med er kompis och att ni sedan skulle få flytta från hemmet och bara se er sexmånaders baby fyra timmar i veckan. Hur hade det känts? Tror knappast att ni skulle tyckt att det var en bra lösning för att undvika växelvis boende.

    Det bästa i det här fallet tycker jag hade varit om ni hade kunnat bytas av att bo i det huset som barnet är vant vid, men antar att det är omöjligt. Hade du varit beredd att ta huset och barnet på heltid och att mamman får 4h / vecka, TS?


    TS valde själv att flytta. Jag hade inte flyttat. 
    Rational arguments don?t usually work on religious people. Otherwise there would be no religious people.? - Gregory House, M.D
  • Mamori
    Dr Mupp skrev 2015-01-26 00:36:03 följande:
    TS valde själv att flytta. Jag hade inte flyttat. 
    Vad jag förstod så visste han inte då att den som bor i huset får barnet... om det ens är så det är. Hade mamman flyttat så är jag väldigt osäker på att hon bara skulle få 4h umgänge/vecka...
  • Dr Mupp
    Mamori skrev 2015-01-26 00:50:08 följande:
    Vad jag förstod så visste han inte då att den som bor i huset får barnet... om det ens är så det är. Hade mamman flyttat så är jag väldigt osäker på att hon bara skulle få 4h umgänge/vecka...
    Fast man har faktiskt ett ansvar att ta reda på sånt innan man bara bestämmer att flytta. Sen är det ju märkligt att TS inte ens var på mötet på familjerätten. Det är väl det minsta man kan begära av nån som vill få ihop ett fungerande umgänge. 
    Rational arguments don?t usually work on religious people. Otherwise there would be no religious people.? - Gregory House, M.D
  • Bordercase

    Jag har gjort likadant och gått igenom samma sak. Jag lämnade min sons mor när grabben var ett år. Våren -10. Tre år senare fick jag honom varannan helg, förutsatt att jag gav upp vårdnaden.

    Du har säkert redan lärt dig att umgänge och vårdnad är två helt olika saker. Vårdnad handlar om pass, legitimation, mantalsskrivning mm.

    Alla sa till mig att hon aldrig kan få ensam vårdnad om du inte slagit honom eller förgripit dig på honom. Dvs om du slagit mamman eller knarkat så är du fortfarande safe. Men vad dessa Alla inte vet är att det kom en ny lag 2006. Den säker att "om föräldrarna inte kommer överens går vårdnaden till den person som barnet bor hos". Det betyder på svenska att om mamman avsiktligt beter sig som ett svin får hon vårdnaden.

    Där kommer då umgänget in i bilden, som trots allt påverkas av vårdnaden. Jag blev tvungen att börja från början med min son. 3 timmar varannan vecka med umgängesstöd. Dvs en utomstående person som FR bestämmer att ditt barn känner sig trygg med eftersom FR bestämmer att du är främmande för ditt barn.

    FR och tingsrätten måste rövknulla dig i några år, och de har som princip att köra torrt.

    Begär umgängesstöd och acceptera att bli förnedrad och ifrågasatt som förälder. Sedan har du ditt barn.

    Du är skyldig tills du bevisat motsatsen. Klyschan säger att barnen har rätt till båda föräldrarna. Skitsnack!! Barnet har ingen aning om vad som händer och har ingen rätt alls. Det har definitivt inte du heller. Det här är kvinnans spelplan.

    Du gjorde givetvis rätt i att lämna henne. Inte för otroheten. Men för att hon nu bevisar vad hon går för. Hon skiter totalt i barnets bästa. Hin vill hämnas att du stack.

    Jag har tre intensiva års erfarenhet. 2010-12. På tre år lär man sig en hel del.

    Lycka till, och ge inte upp.

  • Anonym (.-.)
    Dr Mupp skrev 2015-01-26 02:21:29 följande:
    Sen är det ju märkligt att TS inte ens var på mötet på familjerätten. Det är väl det minsta man kan begära av nån som vill få ihop ett fungerande umgänge. 
  • Iam
    Dr Mupp skrev 2015-01-26 02:21:29 följande:

    Fast man har faktiskt ett ansvar att ta reda på sånt innan man bara bestämmer att flytta. Sen är det ju märkligt att TS inte ens var på mötet på familjerätten. Det är väl det minsta man kan begära av nån som vill få ihop ett fungerande umgänge. 


    Vad jag förstår visste han inteom mötet eftersom mamman dragit i det på egen hand. Inte så lätt att dyka upo då. Dessutom tycker detta faktum gör att det låter som att mamman nog frisserar sanningen lite och därför är juristhjälp det ts ska fokusera på nu.

    Sen är det så att ts har INTE övergivit sitt barn för att han valde att lämna hemmet (han har inte flyttat ) när han fick reda på att hans sambo varit otrogen med deras gemensamma vän. Det han gjorde var att lämna en situation som troligen hade exploderat i ett krig och DET är att skydda sitt barn. Det är förbannat lustigt att mammor aldrig kan göra fel eller beskyllas för sina handlingar enligt detta forum
  • Anonym (pia)
    Dr Mupp skrev 2015-01-26 02:21:29 följande:
    Fast man har faktiskt ett ansvar att ta reda på sånt innan man bara bestämmer att flytta. Sen är det ju märkligt att TS inte ens var på mötet på familjerätten. Det är väl det minsta man kan begära av nån som vill få ihop ett fungerande umgänge. 
    Familerätten betyder inte ett skit om man tar det till Tingsrätten. Familjerätten finns bara till för att det ska bli mindre mål i tingsrätten
  • Anonym (Mio)
    Anonym (pia) skrev 2015-01-26 08:55:22 följande:
    Familerätten betyder inte ett skit om man tar det till Tingsrätten. Familjerätten finns bara till för att det ska bli mindre mål i tingsrätten
    Det har väl knappast något med det dr mupp skrev
  • Anonym (Mio)
    Mamori skrev 2015-01-26 00:32:11 följande:

    Jag förstår din frustration TS. Ni som inte förstår, tänk er själva att er make skulle vara otrogen med er kompis och att ni sedan skulle få flytta från hemmet och bara se er sexmånaders baby fyra timmar i veckan. Hur hade det känts? Tror knappast att ni skulle tyckt att det var en bra lösning för att undvika växelvis boende.

    Det bästa i det här fallet tycker jag hade varit om ni hade kunnat bytas av att bo i det huset som barnet är vant vid, men antar att det är omöjligt. Hade du varit beredd att ta huset och barnet på heltid och att mamman får 4h / vecka, TS?


    Låter som du träffar väldigt konstiga barn som har ett anknytningshus istället för en anknytningsperson
  • Anonym (orättvist)

    Hej TS
    Jag lider med dig. Det ÄR orättvist för männen vid tidiga separationer.
    Känner till flera fall med killar som kämpat i år i motvind för att få ett rimligt umgänge.

    Frågor jag ställer mig:
    - Var det på något sätt våld inblandat i separationen?
    - Vad har tjejen sagt till familjerätten?
    - Har famljerätten frågat dig om din version?
    - Vet familjerätten att du var föräldraledig när detta hände?
    - Har du varit i kontakt med familjerätten?
    - Om familjerätten tycker att hemmiljön är viktig, hur ställer de sig då till att mamman  hela tiden drar iväg till sin mamma?  
    - Är det så att mormor tom har varit barnvakt medan mamman jobbar sina 75 %?   
    På något sätt känns det som umgängessabotage från hennes sida. I det här fallet (och från vad du skrivit) finns det egentligen inget som hindrar att det är du som är boendeföräldern. 

    Stämmer in i vad många andra säger. Skaffa en bra jurist!

Svar på tråden Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!