någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Blev inget efter missfallet, vi som legat I som bara den, tydlig ÄL och allt. Mensen kom idag... Är sååå ledsen... Tiden tickar på.., stress, jag är 35... Dottern kommer minst bli 4 ... :( :(

Jag förstår dig! ingen tröst men jag är 36 år och mitt barn kommer vara nästan 7 år om hon skulle få ett syskon. Man får försöka att inte tänka så.
Vi ligger också i som bara den nu, men har inte fått någon stegring på stickorna.

Ni som har koll:) jag tog ett gravtest innan idag dom nu är väldigt svagt.. Ägglossningstestet är därimot starkt.. Är ältestet känsligare mot hcg, eller kan det va så att jag har ägglossning? Missfallet började för två veckor sen.. Men va som värst förra veckan..

Får man vara med här?

För två veckor sedan konstaterades det uteblivet missfall, vi trodde vi var vecka 12+3 men fostret hade troligtvis dött redan v 8. Tycker det är så obehagligt att jag haft döden i mig :(

Vi är antagligen i samma vecka PaLo! Fick också plus utan mens emellan MF som jag hade 27/1

Jag vet inte hur det går, tror det framåt iaf. Men jag vågar inte hoppas för mycket. Sist kom MF i vecka 6+2, det känns som en magisk gräns om jag passerar det denna gång (när det nu är?!) , men sen är det ju massa veckor kvar till vecka 12 och vågar man vara lugn då denna gång? Jag känner mig lite rädd varje gång jag går på toa, minns kallduschen som kom över mig sist när det kom blod.

Jag försöker att inte tänka på att jag är gravid utan försöker hålla kvar vid att "det blir barn när det är meningen att det ska bli barn" ifall det skulle gå illa denna gång med. Men visst seglar jag iväg i tankarna och tänker på att i november blir det kanske tillökning

Jag är också orolig varje gång jag går på toa.. Tittar både en och två gånger på toapappret innan jag slänger det i toastolen. Helt sjukt vad nojig man blir!

Varit hos BM och lämna urinprov idag. Hade socker i urinen när jag var där i måndags men idag såg det fint ut tack och lov.

Inväntar vul 22/44 och hoppas verkligen få se ett tickande hjärta då..

Vårt tog sig inte heller direkt efter missfallet fast vi kämpade tappert. Det blir inget här förrän nästa år, så jag kommer att vara 35 och dottern fyller tio år nästa vår, om det tar sig till slut.

Åkte in akut igår i v13 med fruktansvärda magsmärtor och det konstaterades självklart att det var ett missfall.

Hade haft det på känn så jag hade redan vant mig vid tanken så jag tog det relativt bra.

Tyckte oron innan var värre, nu känns det ändå bra att faktiskt veta.

Däremot känner jag mig helt tom idag, funderar mycket på hur vi ska orka försöka igen och hur vi ska hantera ett eventuellt nytt missfall.

Var hittar ni orken att börja om?

Har tänkt på det där med väldigt tidiga UL, egentligen ger det inte så mycket när man gör det tidigt, om man inte hittar att fostret skulle vara dött så klart. Men annars ger det ju bara en ögonblicksbild över att allt verkar som det ska, men fem minuter senare kan ju ett MF börja rent teoretiskt. Jag tänker att jag gör mitt första UL denna gång när vi eventuellt gör KUB-testet, tills dess är det bara att försöka tänka på nåt annat i en månad till (!)

Tänkte ta ett sånt där test från clear blue som visar vilken vecka man är i, tänkte det skulle vara käckt nu när man inte vet vilken vecka det är. Någon som har erfarenhet av de testen? Är de att lita på?

Beklagar verkligen!

Jag vet fortf. inte var man ska hitta orken...

Vi kan inte få barn på egen hand och det känns hemskt att misslyckas när man måste betala för att få ny hjälp varje gång....

Men jag vet inte om jag kan leva med mig själv om jag gav upp. Kanske skulle vi lyckas nästa gång???