Jag hoppar in här om det är ok.
Har precis konstaterat missfall i vecka 8 efter ivf.
Jag är förkrossad och vet inte hur jag ska orka vidare... Men det bara måste gå...
Åkte in akut igår i v13 med fruktansvärda magsmärtor och det konstaterades självklart att det var ett missfall.
Hade haft det på känn så jag hade redan vant mig vid tanken så jag tog det relativt bra.
Tyckte oron innan var värre, nu känns det ändå bra att faktiskt veta.
Däremot känner jag mig helt tom idag, funderar mycket på hur vi ska orka försöka igen och hur vi ska hantera ett eventuellt nytt missfall.
Var hittar ni orken att börja om?
Idag har jag en dålig dag (har varit många av den varan det senaste)... Har vart på stan för första gången på en evighet och det känns väldigt onödigt såhär i efterhand!
Varför gå dit på dagen när alla "lattemorsor" är i farten? Ser gravida och bebisar överallt och just nu avskyr jag dom allihop...
Vet att det är fruktansvärt att både känna och tänka så... Men hur gör jag för att sluta?! Det är ju inte deras fel att inte vi kan få barn...
Behöver verkligen hjälp med det här! Tänk om det inte blir några fler barn... Då är det såhär resten av mitt liv skall se ut!
Ja jag ska verkligen ta tag i det där för jag orkar inte gå runt och vara bitter resten av livet.
Kontaktade en kurator i början på veckan men hon har ännu inte haft den goda smaken att ringa tillbaka...
Jag har väl inte heller varit ett "fan av decemberbarn" tidigare... Men nu bryr jag mig inte längre. Vill bara så gärna få ett barn till, oavsett hur var och när!
Nu kom ägglossningen efter mitt missfall.. Så får vi se om det blir ngt. Skulle aldrig kunna hoppa över denna månaden.
Äntligen kom mensen 41 dagar efter mf.Så nu blir det att starta upp monitorn igen och testa med äl stickorna. Tror äl hamnar i slutet av påsk helgen.Känns så skönt att äntligen få börja försöka igen.Läkaren tyckte vi skulle vänta 2 menstruationer men verkar ju bero på vilken läkare man frågar.Jag orkar verkligen inte vänta 1 månad till.
Vi har inte fått några restriktioner om NÄR vi kan köra på... Men vi måste invänta en mens eftersom vi använder oss av ivf.
Har idag vart på kontroll och allt verkar ha kommit ut av sig själv. Skönt att det åtmn. går framåt....
Har dessutom kommit i kontakt med kuratorn så nu har jag fått en tid nästa vecka.
Väldigt skönt känner jag! För allt det här börjar ta ut sin rätt både på mig och på familjen. Jag börjar få riktigt svårt att hålla ihop det... =\
Kingston: vad bra att du fått en tid nästa vecka.
Själv gick det inte bra alls med provsvaret. Det var en mola och nu väntas en massa blodprov och lungröntgen :( Har Graviditetsförbud i ca 3-4 månader om alla prover är bra annars 6-12 månader. Vet inte hur man ska orka fortsätta eller våga. Inte kul med tumör hoppas att allt är borta nu.
Blir knäpp snart... Dag 16 efter mf (blödningens första dag) och ännu inget utslag på äl-tester :(
Nu kommer vi förmodligen missa FET i maj pga utlandsresa och det känns skit!
Varför vill min kropp aldrig samarbeta med mig??????
Oj vad det händer mycket här inne (tyvärr). Välkomnar alla nya hit och hoppas snart att ni slipper härifrån med lite positiva besked!
Hör har det nu gått exakt en månad efter mf och jag undrar vart min mens är? Vill ha den typ i går så att vi kan ringa till kliniken och börja förbereda oss för FET. Men nej... Som vanligt så ska min kropp hålla på och krångla! Så vi missar nog denna chansen till att få tillbaka något fryst embryo då vi ska resa iväg i maj *nä jag är inte bitter*.
Däremot försöker jag fokusera på mycket annat positivt just nu. Har fått ett nytt jobb (inget är väl klart ännu iofs), vi planerar att gifta oss, resan i maj och snart är sommaren här med allt underbart det innebär! Så just nu känns det okei att min kropp har övergivit mig ;)
Blödningsfri idag! Efter 2,5 vecka.
Nu väntar jag på ägglossning. När kom er igång?
Jag har fått min första mens nu, fick MA i slutet av feb, så skönt att kroppen kommit igång igen. Men när jag kollar min tracker så ska jag inte ha ägglossning förrän om 20dgr..?! Men förut har det alltid varit 11dgr. Vad tror ni? När hade ni ägglossning? Testar ni med stickor eller vet ni på något annat sätt?
Är det bara jag som känner mig otroligt ensam i sorgen efter MA o kampen mot ett nytt plus efter det?
Sambon verkar inte alls berörd o tkr bara jag är överdriven o löjlig typ.
Han är aldrig stöttande undeer mina dåliga dagar. Säger bara att jag aaaaalltid har dåliga dagar o attdetatt det är drygt..han kan aldrig vara m o trösta o stötta.känner mi bara så ensam o har ingen vän direkt o ringa o gråta uut hos, vilket jah verkligen hade behövt dessa dagar.....
Hej! Ny i tråden! Känner att jag behöver skriva av mig lite. Fick konstaterat igår att man inte kan se några hjärtljud. Trodde jag var i v 17+3. Troligtvis har fostret dött i v15. Känns som hela min värld rasade samman. Jag har hunnit så långt i mina tankar och planering. Ska ta min första tabl på söndag och andra på tisdag. Känns sjukt jobbigt att behöva vänta så länge.. Tanken på att jag bär på ett dött foster är sjuk jobbigt!
Är välsignad med en underbar dotter på 3,5 år men vill så gärna ge henne ett syskon.
Hade svårt att bli gravid andra gången och hade en jätte jobbig resa rent psykiskt varje gång mensen kom..
Är jätte rädd att det ska ta lång tid igen när vi ska försöka igen.. Vet ju inte hur detta MF har påverkat min kropp...
Tack för att ni skriver om era erfarenheter känns skönt att man inte är ensam om denna fruktansvärda erfarenheten!????
Jag hoppas få råd/stöd här. I lördags i v 11+6 konstaterades ett MA. Fostret hade varit dött i en månad. Fick cytotec som jag tog igår och som inneburit kraftig smärta och jättemycket blod inkl. stora klumpar. Det gör ont i dag också och kommer fortfarande jättemycket blod.
Kan man bli sjukskriven? Jag kan inte ens stå upp. Är vinglig och svag av blodförlusten och väldigt ledsen. Har även haft en del svettningar; känner att hormonerna ändras.