Borde man avliva sjuka barn?

Otroligt bra och vettig fråga!

Tyvärr alldeles för vettig för de flesta FL:användare. Kanske beroende på att frågan ifrågasatte deras egna tvivelaktiga val och åsikter. 

Att abortera ett "sjukt" foster "i barnets bästa intresse", är på intet sätt bättre än att avliva ett fött barn. 

Ändå är jag personligen "för" abort, och mot avlivning av födda barn. Jag erkänner därmed att jag är en hycklare, som inte är bättre än någon annan.

Jag tänker att det faktiskt är en cellklump upp till typ v 7-8 och där borde abortgränsen gå också. Efter det har det ett hjärta som slår och hjärnan har börjat bildas. I v 13 är alla organ på plats och det är en liten människa som bara behöver mogna några mån till. Gör du en abort i v 15 så gör man det mot ett kännande barn om än litet. Det har inte medvetenhet att veta VAD som sker men tro sjutton att denna lilla känner både rädsla, smärta och panik när syret tar slut i navelsträngen.

Jag är absolut emot abort men tycker det är ok om barnet är GRAVT missbildad och inte kommer att överleva till födseln el ha ett mkt smärtsamt och dåligt liv framför sig. Då är det bättre själen får återfödas i en bättre fysisk kropp och jag tycker det borde vara lika ok att avliva GRAVT missbildade och handikappade födda barn också. Har sj jobbat på ett hem med handikappade barn och många har bra livskvalitee är älskar livet trots sina handikapp men vissa är i princip bara grönsaker med noll liv i sina ögon och dessa tycker jag det är synd om att vi håller vid liv. Dem har absolut inget liv värt att leva och är liksom "fångar" i detta livet av en massa hjälpmedel som håller dom vid liv fast dom faktiskt haft det bättre av att få gå vidare. Att hålla liv i ngn som inte lever sitt liv på ett bra och värdigt liv är lika egoistiskt som en abort.

Vi avlivar ju sjuka djur.

Är även för dödshjälp och dödsstraff.

Men det måste väl vara ok att döda ett prematurt barn med Downs eller liknande? Om barnet måste ha mycket hjälp och skulle dött om det inte vore uppkopplad till x antal maskiner? Jag menar om man inte visste att barnet hade Downs och man får ett chock när bebisen föds med Downs i vecka 25?

jag tänker att innan man tar sig rätten att döma en annan människa, så ska man ha levt dennes liv.
Du som dömer har ingen aning om vilka premisser och motiv som ligger till grund för beslutet.
och du ska inte leva med konsekvenserna av beslutet.
Det borde ge dig ödmjukhet nog för att inse att du inte har nån som  helst rätt att döma. 

Hej du TS och ni andra abortmotståndare!

Skulle vilja att ni prövade att vända på perspektivet!!!

Om du gjort fosterdiagnostik och fått reda på att ditt barn är sjukt/ ovanligt då ökar du chanserna för barnet att få ett bättre liv/ start!

-Visar ultraljudet att din lille har hjärtfel- står där ett kirurgteam och väntar vid förlossningssängen.

-Visar fostervattensprovet på downs- har du redan telefonnr till svenska downs föreningen på bb avdelningen. Slipper chocken och kan knyta an till ditt barn genast

-Visar moderkaksprovet på ryggmärgsbråck kan du till och med i vissa fall operera i magen.

Och visar diagnostiken på att ditt barn bär på en sjukdom som gör det omöjligt med liv utanför livmodern... Varför ska den lilla inte få somna in vaggad av sin mammas klappande hjärta innan den utvecklat sitt nervsystem? ( nervsystem och känseln utvecklas någon gång efter vecka 20)

Visst kan ni ha era åsikter om att abort är mord, men då måste jag fråga er ; Vem har rätt att ställa kravet på en mamma att hon skall bära sitt dödssjuka barn i nio månader och föda det, för att sedan se det sluta andas i famnen på henne, tre dagar gammalt?

Ja det är ju så ni tänker och det stinger i era ögon när någon inte tycker som ni. Ni dövar ert dåliga samvete med dåliga ursäkter och när någon uttrycker sig med sanningen i ansiktet på er så får ni panik. Detta är för mig normalt beteende eftersom det är så vi människor funkar lite. Men det bortser inte det faktum att det faktiskt är ett liv ni anser inte har något värde i era ögon. För mig och för många andra som är emot abort anser att det är lika vidrigt att döda en cellklump/embryo/foster som att döda ett barn utanför magen. Jag förstår fortfarande inte hur man kan leva med det och hur man kan tänka så knäppt! Läs hur fantastiskt det är när ett barn utvecklas i magen, kan du fortfarande då tycka att det inte är ett liv? Att det inte har något värde? Skulle du kunna (om det var möjligt) förklara för ditt barn varför det inte fick leva för dig? Varför du lekte Gud och bestämde dess öde? Att du kan säga att, tyvärr du fick inte leva för mamma vill inte ha ett barn med ds eller något liknande? Eller att, nej mamma avliva dig för att mamma gjorde ett misstag och låg med någon hon inte ville ha barn med egentligen? Eller just nu passar det inte att ha ett barn i mitt liv, jag måste tänka på min karriär, utbildning osv? Du är ändå inget liv lilla vän så tyvärr, du får inte leva? Å ni tycker jag tänker konstigt? Hahah jomen visst!

Det dröjer ganska lång tid innan barn överlever på egen hand, med det menar jag att de på egen hand kan sköta sina basala behov. Som jag ser det ligger skillnaden i att spädbarn och yngre barn kan klara sig genom att någon annan än mamman tar hand om dem. Om det tex någon skull skulle vara möjligt att ta ur foster hos mammor som inte vill ha dem och lägga dem i en artificiell livmoder tills de kan födas, tycker jag inte abort skulle få vara lagligt, för då skulle foster fram till en viss vecka klara sig utan sig biologiska mamma, och sedan få komma till personer som vill ha dem.

Eller jag blev våldtagen eller barnet överlever inte utanför livmodern eller barnet föds till krig och misär.

Det sticker inte i ögonen att du inte tycker som mig. Det sticker i min ögon att du är då jävla korkad och elak människa.

Uäck, du har ingen empati alls för andra människor va? 16 åringen som blev gravid pga en sprucken kondom ska TVINGAS bli mamma, kanske inte ens klara av det och barnet bli omhändertaget av soc, sååå bra barnet skulle må då va?

Eller kvinnan som blev våldtagen och gravid, hon ska tvingas bli mamma till ett barn hon inte vill ha och som kommer påminna henne om våldtäkten varje dag. Kul för barnet att sen få reda på att hen är en produkt av en våldtäkt och var oönskad, men lagen tvingade henne att födas. 

Ett foster är inget barn för en det kan leva utanför kvinnans kropp, alltså efter vecka 22-23. Men jag kan hålla med dig om att abort efter vecka 14-15 (då man måste föda ut ett halvt utvecklat foster) är jävligt trist, men ibland är det nödvändigt.

Nu råkar det vara så att i Sverige idag avbryts livsuppehållande åtgärder för prematura bla som är extremt sjuka/fått alltför stora hjärnblödningar och dylikt. Där läkare vet att en framtid utan respirator och ett liv som en "grönsak" inte gynnar barnet avbryter man vården, ofta i samförstånd med föräldrarna. Man kan ibland även skynda på processen medicinskt.