• Anonym (undrande)

    Borde man avliva sjuka barn?

    Finns tråd efter tråd där blivande föräldrar oroat sig över att deras ofödda barn är sjukt, de nojjar över KUB tester och fostervattensprov och givetvis aborterar de om det skulle visa sig att det var något "fel" på barnet.

    Men sanningen är att alla "fel" inte kan visas genom dessa tester. Det finns barn som föds "icke perfekta" trots KUB och fostervattensprov. De kan tex ha autism, blindhet, dövhet eller någon annan neuropsykiatrisk svårighet. 

    Nu till min fråga. Borde dessa "felande" barn avlivas så fort som möjligt? Vi eliminerar trots allt de barn med "defekter" som kan visas vid tester tidigt i graviditeten, varför inte utöka detta till att innefatta barn som är födda? Vad är egentligen skillnaden? Jag har läst tråd efter tråd där föräldrar till barn med Downs som aborterat och hävdat att de gjort det "i barnets bästa intresse" så varför dödar vi då inte födda barn som har svårigheter? Är inte det "i barnets bästa intresse"?

    Bara undrar...

  • Svar på tråden Borde man avliva sjuka barn?
  • Haskel
    Chrysabelle skrev 2014-10-13 16:23:07 följande:
    Du menade att den gravida kvinnan inte var nödvändig för att fostret skulle överleva. Det är hon, hon kan inte plocka av sig fostret ibland.

    Det var ett exempel. Gå på spa, gå och handla, träna, åka och handla mat med mera. Välj själv.
    När är/blir i så fall en kvinna gravid?

    Man kan flytta embryon från en kvinnas livmoder, till en annans.

    Men, mycket riktigt finns det gränser för läkarvården också.
  • Chrysabelle
    Haskel skrev 2014-10-13 16:27:29 följande:
    När är/blir i så fall en kvinna gravid?

    Man kan flytta embryon från en kvinnas livmoder, till en annans.

    Men, mycket riktigt finns det gränser för läkarvården också.
    Kan man? Det skulle jag gärna vilja läsa om, kan du skicka en länk? Det hade varit perfekt, då hade man bara kunnat lämna över embryot eller fostret till någon annan.
  • Anonym (t)
    Anonym (modernatur) skrev 2014-10-13 15:56:58 följande:

    Att låta en naturlig död inträffa är inte att avliva någon. Min morfar dog vid 87 års ålder hemma i sängen genom naturens egen försorg - blev han avlivad menar du? 

    Jag hade hellre avstått insatser för att rädda en prematur ja. Det är inte alla chanser att man får ett helt normalt liv som du skriver, det kan också bli tvärtom som det blev för min granne. Jag vill inte ta riskerna. En stor andel av prematurerna får större eller mindre skador och då har vi bara räddat dem så kort tid att vi inte vet nånting egentligen om vad som händer bortom 15-års åldern. 

    Lidandet av en svårt plågsam behandling ska vägas mot lidandet av att avstå. För ett prematurt foster är det fråga om mycket kort tid innan det avlider utan insatser + att det knappast känner någon dödsångest + riskerna med att försöka rädda. 7-åring med influensa innehåller ingen av dessa komplicerande faktorer. Plus att det barnet har man redan knutit an till. Jag tillhör inte dem som "knyter an redan i magen", jag tar till mig barnet efter att det fötts och jag tror inte jag kan "ta tillbaka" ett barn efter att det varit skiljt från mig i flera månader om jag inte kände det innan. 


    Vi lät vårat barn somna in, två dagar gammal. Barnet låg i min famn och läkare kopplade ur maskinerna som höll hen vid liv. Så man behöver inte vara 87 för att låta "naturen ha sin gång". Det svåraste beslut jag någonsin tagit.
  • Anonym (mor)
    elle9 skrev 2014-10-13 09:56:33 följande:

    Det är ett ganska grovt feltänk att säga att man avbryter en graviditet för barnets skull, oavsett om det finns ett funktionshinder eller om graviditeten bara kommit vid fel tidpunkt.

    Man gör en abort för sin egen skull, för att få välja sin framtid. Det ansvaret måste man ta. Att ta hand om ett barn med funktionshinder är mycket tufft. Får man möjligheten att slippa är det rätt att ta chansen. I min värld är DS en bagatell, men jag respekterar att andra uppfattar det som det värsta som kan hända.

    Att dra en parallell till att avliva fullgångna födda barn, känns som ett ännu grövre feltänk. Det är mycket stor skillnad på ett foster i till exempel v 16 och ett fullgånget barn.


    Ja den där sista meningen.....ska man behöva förklara det för en normal människa?
    Finns TS på riktigt? Jag vägrar tro det. Hen pös efter att ha snickrat ihop denna extremt (t o m för FL) hårresande tråd.
  • Anonym (modernatur)
    Anonym (t) skrev 2014-10-13 16:30:46 följande:
    Vi lät vårat barn somna in, två dagar gammal. Barnet låg i min famn och läkare kopplade ur maskinerna som höll hen vid liv. Så man behöver inte vara 87 för att låta "naturen ha sin gång". Det svåraste beslut jag någonsin tagit.
    Precis det jag säger också. Jag reagerade på ett tidigare inlägg där det påstods att det är att avliva ett barn att låta en naturlig död ske. Det opponerar jag mig mot kraftfullt. 

    Jag förstår att det är ditt svåraste beslut. Jag menar att de här är så svåra frågor att det finns inget rätt eller fel, bara rätt eller fel för den enskilda familjen och därför måste beslutet ligga hos föräldrarna.
  • Anonym (Sam)
    Anonym (funkismamma) skrev 2014-10-13 16:25:38 följande:
    Det klippet visade ETT barn med trisomi 13. Men alla barn med den diagnosen är inte så svårt handikappade eller dör i späd ålder (www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser).  Läs på istället för att slänga dig med halva sanningar och påståenden. Det är det som är problemet med liknande diskussioner, man "tycker" och "tror" istället för att läsa på. Det finns seriös information utanför yotube för de som är intresserade av fakta.

    Testerna visar risk för en viss diagnos/genetisk avvikelse, men det är omöjligt att med någon som helst exakthet  uttala sig om hur livet kommer att te sig för barnet. Det finns vuxna med Trisomi 13, därför att allt beror på hur avvikelsen ser ut och hur den drabbar individen. Många diagnoser syns inte ens på tester, eftersom avvikelsen kan vara så liten att den finns på DNA-nivå. Att screena för alla (hittills kända) diagnoser är idag helt omöjligt.

    Du får ha din åsikt, men det vore bra om du baserade dina åsikter om värdet på andras liv på lite mer än ett klipp på Youtube. Det finns enkel, lättillgänglig information (se länken ovan) på svenska för dig om du är intresserad av att ha väsentliga fakta innan du börjar uttala dig om andras val.
    Har du ens läst länken själv? Den du hänvisar till alltså. 
    Jag är väl medveten om var Trisomi 13 är för något och arbetar inom ett område där jag stöter på detta.
    Jag håller inte alls med om att det bara är ETT barn som är så svårt handikappade. Det är faktiskt mer regel än undantag att det är så.
    90% av barn med Trisomi 13 är så här svårt handikappade och är ofta svårt utvecklingsstörda med bla missbildad hjärna. Ibland överlever de inte sina första dagar och väldigt få lever längre än 2-3 år.
    10% har en så kallad mosaikform där inte handikappet är lika framträdande.
  • Anonym (Sam)
    Anonym (funkismamma) skrev 2014-10-13 16:25:38 följande:
    Det klippet visade ETT barn med trisomi 13. Men alla barn med den diagnosen är inte så svårt handikappade eller dör i späd ålder (www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser).  Läs på istället för att slänga dig med halva sanningar och påståenden. Det är det som är problemet med liknande diskussioner, man "tycker" och "tror" istället för att läsa på. Det finns seriös information utanför yotube för de som är intresserade av fakta.

    Testerna visar risk för en viss diagnos/genetisk avvikelse, men det är omöjligt att med någon som helst exakthet  uttala sig om hur livet kommer att te sig för barnet. Det finns vuxna med Trisomi 13, därför att allt beror på hur avvikelsen ser ut och hur den drabbar individen. Många diagnoser syns inte ens på tester, eftersom avvikelsen kan vara så liten att den finns på DNA-nivå. Att screena för alla (hittills kända) diagnoser är idag helt omöjligt.

    Du får ha din åsikt, men det vore bra om du baserade dina åsikter om värdet på andras liv på lite mer än ett klipp på Youtube. Det finns enkel, lättillgänglig information (se länken ovan) på svenska för dig om du är intresserad av att ha väsentliga fakta innan du börjar uttala dig om andras val.
    Jag citerar från din egen länk: 

    "De flesta barn med trisomi 13-syndromet dör inom den första levnadsmånaden. Endast ett fåtal lever efter tre års ålder. Barn med syndromet som överlever längre har en svår utvecklingsstörning och ofta svårbehandlade epileptiska anfall. 

    Personer med kromosomal mosaicism eller med partiell trisomi för kromosom 13 kan däremot uppnå vuxen ålder. De har nästan alltid en svår utvecklingsstörning och lär sig oftast inte tala men kan använda andra sätt att kommunicera. Många av barnen kan lära sig gå."

  • Anonym (t)
    Anonym (modernatur) skrev 2014-10-13 17:01:35 följande:

    Precis det jag säger också. Jag reagerade på ett tidigare inlägg där det påstods att det är att avliva ett barn att låta en naturlig död ske. Det opponerar jag mig mot kraftfullt. 

    Jag förstår att det är ditt svåraste beslut. Jag menar att de här är så svåra frågor att det finns inget rätt eller fel, bara rätt eller fel för den enskilda familjen och därför måste beslutet ligga hos föräldrarna.


    Jo jag förstod hur du menade och instämmer. Ibland har naturen sin gång på egen hand, ibland tas beslut om att låta naturen ha sin gång. Då gäller det att lita på att läkarna vet vad de talar om. I vårat fall hade vårdteamet kämpat i två dygn och gjort allt i sin makt, de rekommenderade att låta barnet somna in, ingen rekommendation de ger lättvindigt.

    Men visst, det går inte en dag, fastän det nu är tio år sedan, som jag undrar "tänk om". Men med all säkerhet hade vi inte haft de yngre syskonen om vi hade "valt" annorlunda.

    Usch, sånt här kan man analysera och kommer att analysera tills man dör.
  • Anonym (walk a mile.)
    Anonym (t) skrev 2014-10-13 16:30:46 följande:
    Vi lät vårat barn somna in, två dagar gammal. Barnet låg i min famn och läkare kopplade ur maskinerna som höll hen vid liv. Så man behöver inte vara 87 för att låta "naturen ha sin gång". Det svåraste beslut jag någonsin tagit.
    jag beklagar verkligen. 
  • yodi
    Anonym (modernatur) skrev 2014-10-13 15:56:58 följande:
    Att låta en naturlig död inträffa är inte att avliva någon. Min morfar dog vid 87 års ålder hemma i sängen genom naturens egen försorg - blev han avlivad menar du? 

    Jag hade hellre avstått insatser för att rädda en prematur ja. Det är inte alla chanser att man får ett helt normalt liv som du skriver, det kan också bli tvärtom som det blev för min granne. Jag vill inte ta riskerna. En stor andel av prematurerna får större eller mindre skador och då har vi bara räddat dem så kort tid att vi inte vet nånting egentligen om vad som händer bortom 15-års åldern. 

    Lidandet av en svårt plågsam behandling ska vägas mot lidandet av att avstå. För ett prematurt foster är det fråga om mycket kort tid innan det avlider utan insatser + att det knappast känner någon dödsångest + riskerna med att försöka rädda. 7-åring med influensa innehåller ingen av dessa komplicerande faktorer. Plus att det barnet har man redan knutit an till. Jag tillhör inte dem som "knyter an redan i magen", jag tar till mig barnet efter att det fötts och jag tror inte jag kan "ta tillbaka" ett barn efter att det varit skiljt från mig i flera månader om jag inte kände det innan. 
    som sagt läs på om prematurer. jag själv är född v 34 och fyller 35. det finns mååååånga prematurer som är över 15 år.

    och du har en tämligen åldrig syn på bandet mellan ett prematurt barn och deras föräldrar. det är inte så att dom föds och ligger på sjukhus i flera månader utan att man får träffa  dom. och även så små kan känna smärta, ångest och oro.

    visst du att små prematurer väldigt snabbt lär sig att känna igen sina föräldrars fotsteg? sköterskorna ser på övervakningen när en förälder kommer.

    som förälder uppmuntras du att sköta ditt barn så mycket som möjligt själv, att sitta vid det, att ha det uppe hos dig hud mot hud. och vet du vad? dom mår oftast bättre uppe än i kuvösen.

    och vet du vad, små prematurer är människor dom med, det stora flertalet har inga men av att ha fötts förtidigt.

    och om du inte vågar riskera något med en prematur som egentligen har bra chanser till ett bra liv så skulle ingen någonsin skaffa barn, för det finns inga garantier i livet, barnet kan vara med om en olycka, bli svårt sjuk
Svar på tråden Borde man avliva sjuka barn?