• Anonym (undrande)

    Borde man avliva sjuka barn?

    Finns tråd efter tråd där blivande föräldrar oroat sig över att deras ofödda barn är sjukt, de nojjar över KUB tester och fostervattensprov och givetvis aborterar de om det skulle visa sig att det var något "fel" på barnet.

    Men sanningen är att alla "fel" inte kan visas genom dessa tester. Det finns barn som föds "icke perfekta" trots KUB och fostervattensprov. De kan tex ha autism, blindhet, dövhet eller någon annan neuropsykiatrisk svårighet. 

    Nu till min fråga. Borde dessa "felande" barn avlivas så fort som möjligt? Vi eliminerar trots allt de barn med "defekter" som kan visas vid tester tidigt i graviditeten, varför inte utöka detta till att innefatta barn som är födda? Vad är egentligen skillnaden? Jag har läst tråd efter tråd där föräldrar till barn med Downs som aborterat och hävdat att de gjort det "i barnets bästa intresse" så varför dödar vi då inte födda barn som har svårigheter? Är inte det "i barnets bästa intresse"?

    Bara undrar...

  • Svar på tråden Borde man avliva sjuka barn?
  • Anonym (t)
    Anonym (modernatur) skrev 2014-10-14 00:56:05 följande:

    Fint att er son ändå klarar sig så pass bra! Det finns mycket vi inte vet något om vad gäller prematurer. Bortsett från det fysiska så vet vi nästan ingenting om det psykiska. Mina funderingar gäller mest den ganska omfattande forskning som säger att vi formas för livet under våra första tre år och speciellt hur vi behandlas under det första levnadsåret är av avgörande betydelse för vårt psykiska välmående som vuxna. Här pekar forskningen på behovet av närhet, omvårdnad, anknytning till samma omsorgsperson, stimuli etc. Om detta är så totalt avgörande för fullgångna friska barn, hur påverkas då prematurer som faktiskt inte kan få denna livsviktiga omvårdnad på ens när samma sätt pga att det medicinska kommer emellan? Kanske spelar det mindre roll eftersom den premature inte har samma medvetandegrad, kanske spelar det mer roll eftersom den premature är sjuk och i smärta? Vi vet inte. 


    Just när det gäller omvårdnad och närhet så spenderar man som förälder många timmar per dag sittandes med barnet hud mot hud på bröstet. Vi turades om så vårat barn låg knappt 12h/dygn i kuvösen. Studier har visat att det gynnar syresättning och hälsan att sitt känguru som det heter.
  • Anonym (vem ska kasta första stenen?)
    Haskel skrev 2014-10-13 16:23:38 följande:
    Läste du verkligen igenom hela mitt inlägg?
    Läste tydligen slarvigt, så ber om ursäkt för mitt påhopp.
  • Anonym (Inte)

    Jag är inte abortmotståndare men det här argumentet med att barnet skulle få ett dåligt liv det håller inte för sanningen är att det vet man mycket litet om. Barnet skulle mot alla odds kunna få ett väldigt lyckligt liv och kanske t o m göra ett fantastiskt bidrag till mänskligheten. Däremot håller som argument valet som kvinnan gör och rätten att bestämma över sin egen kropp. Diskussionen om att avsluta ett liv (foster, bebis eller vuxen) pga sjukdom tycker jag är en helt annan.

  • Anonym (Inte)
    Bebelle skrev 2014-10-14 07:04:20 följande:

    Jag är för fri abort men många av er som också är det resonerar helt hysteriskt och blir känslomässiga och saknar helt förmåga till att nån form av pragmatiskt tänkande. Ni blir helt galna om man pratar om att sänka abortgränsen. Då yrar ni om att kvinnan måste ha rätt till sin egen kropp och att en sänkning av abortgränsen är ett hot mot kvinnors rättigheter. Men om man sen pratar om att abortera ett barn i vecka 30 eller som i ts avliva nyfödda med de handikapp som ni tyckt varit humant att ta livet av i vecka 18 då blir ni lika hysteriska och gapar och skriker och kommer med personangrepp. Mkt svårt att ta er på allvar. Och svårt att förstå hur ni egentligen menar. Har kvinnan alltid rätt till sin egen kropp? Varför slutar den rätten vid exakt en viss graviditetsvecka? För det är ju inte så att man efter den veckan har rätt att plocka ut barnet och adoptera bort det. Kvinnan måste ändå genomgå en full graviditet och förlossning.


    Vem är det som yrar? Det är ganska klart varför abortgränsen sitter i den vecka den gör, studera lite biologi så får du se.
  • Malin0090

    Jag valde att göra fostervattenprov trots att jag bara är 24 år. Jag gjorde det för att min morbror hade Downs syndrom och även hjärtfel (vilket dom flesta med Downs har). Min morbror gick bort som barn och detta påverkade min mamma och hennes familj hårt (såklart).

    Jag och min man tog innan testet ställning till svaret. Skulle fostret ha en kromosomavvikelse skulle vi välja att göra en abort. Nu visade testet inga avvikelser och jag har idag en älskad dotter på 4 månader. Hade min dotter fått någon förlossningsskada, varit blind eller haft något annat handikapp hade jag självklart älskat henne lika högt och att någon skulle ha "avlivat" henne känns hemskt att bara tänka.

    Men jag tycker inte att det är något fel med att abortera ett sjukt foster, och att göra vad man kan innan för att ta reda på om barnet är friskt. Jag vill inte begrava mitt eget barn (man kan aldrig gardera sig, jag vet) och vissa syndrom är så allvarliga att dessa bebisar kanske inte ens överlever graviditeten eller förlossningen, och gör dom det överlever dom oftast inte första året.

    Folk är så dömande och kan inte tänka i andra banor. Jag förstår att alla inte skulle abortera ett sjukt foster. Men jag tycker att man är fruktansvärt inskränkt om man inte kan förstå att vissa vill göra vad man kan för att förhindra att sätta ett sjukt barn till världen.

  • Anonym (Rätt till livet)
    Anonym (Anti) skrev 2014-10-12 19:32:29 följande:

    Är man för abort så borde man i rimlighetens namn tycka det,precis som Nederländerna haft på förslag (en veckas "ångerrätt" på nyfödda barn) eller som Peter Singer förespråkat i många år. För oss där livet börjar vid befruktningen och ett foster i v.13 är lika värdefult som ett barn på 2 veckor är svaret ett klart nej. Jag skulle f.ö  ALDRIG i livet gör nån form av fosterdiagnostik utan vara evigt tacksam för det barn jag ÄNTLIGEN fått! Drömmer


    Håller med. För mig är ett barn på 1 vecka lika mycket värt som ett barn på 30 veckor. Så är man för abort borde många tycka att det TS föreslår är ok. Den lilla "cellklumpen" på en vecka kommer att bli 30 veckor och de är båda lika mycket värda.
  • Kofot
    Anonym (undrande) skrev 2014-10-12 19:19:00 följande:

    Finns tråd efter tråd där blivande föräldrar oroat sig över att deras ofödda barn är sjukt, de nojjar över KUB tester och fostervattensprov och givetvis aborterar de om det skulle visa sig att det var något "fel" på barnet.

    Men sanningen är att alla "fel" inte kan visas genom dessa tester. Det finns barn som föds "icke perfekta" trots KUB och fostervattensprov. De kan tex ha autism, blindhet, dövhet eller någon annan neuropsykiatrisk svårighet. 

    Nu till min fråga. Borde dessa "felande" barn avlivas så fort som möjligt? Vi eliminerar trots allt de barn med "defekter" som kan visas vid tester tidigt i graviditeten, varför inte utöka detta till att innefatta barn som är födda? Vad är egentligen skillnaden? Jag har läst tråd efter tråd där föräldrar till barn med Downs som aborterat och hävdat att de gjort det "i barnets bästa intresse" så varför dödar vi då inte födda barn som har svårigheter? Är inte det "i barnets bästa intresse"?

    Bara undrar...


    Nej man borde inte avliva sjuka barn. Varför skulle man ens tänka i sådana banor?
  • Anonym (Hogga)
    Anonym (undrande) skrev 2014-10-12 19:19:00 följande:

    Finns tråd efter tråd där blivande föräldrar oroat sig över att deras ofödda barn är sjukt, de nojjar över KUB tester och fostervattensprov och givetvis aborterar de om det skulle visa sig att det var något "fel" på barnet.

    Men sanningen är att alla "fel" inte kan visas genom dessa tester. Det finns barn som föds "icke perfekta" trots KUB och fostervattensprov. De kan tex ha autism, blindhet, dövhet eller någon annan neuropsykiatrisk svårighet. 

    Nu till min fråga. Borde dessa "felande" barn avlivas så fort som möjligt? Vi eliminerar trots allt de barn med "defekter" som kan visas vid tester tidigt i graviditeten, varför inte utöka detta till att innefatta barn som är födda? Vad är egentligen skillnaden? Jag har läst tråd efter tråd där föräldrar till barn med Downs som aborterat och hävdat att de gjort det "i barnets bästa intresse" så varför dödar vi då inte födda barn som har svårigheter? Är inte det "i barnets bästa intresse"?

    Bara undrar?


    Man kan ju på ett teoretiskt plan fundera på sånt innan man blir förälder. Man ser personer på stan ibland som är mera döda än levande och undrar hur värdigt det är. Jag har på nära håll sett hur funktionshinder sliter sönder en familj.

    Men när man håller sitt barn i sina armar, då finns inget sånt. Att ens barn skulle dö, oavsett hur skadat det skulle vara, det är det värsta som kan hända.
  • Gathenhielm

    För att kvinnor har lättare att relatera till barnen när de är utklämda och sitter framför näsan på dem, då plötsligt blir det inhumant att ta död på avkomman. 
    Huruvida ungen dödas innanför eller utanför livmodern förändrar ju knappast dess egen situation nämnvärt, men det är bra mycket lättare att döda den människa man inte sett i ögonen.


    Reasons... we all have them, at times.
  • Anonym (Gode tid)

    Gode tid, du har själv inga barn förstår jag! Skrikandes

Svar på tråden Borde man avliva sjuka barn?