Vi runt 30 som plussat för första gången!

Jo det står ju så på dom flesta ställena :) lite svårt o förstå att något som är obehagligt ska vara bra bara :) är lite nojjig oxå då jag haft mf tidigare...

Jag är i v 7, och har också rejäl molvärk till och från. Jag kände jättemycket precis runt bim, sen lugnade det ned sig igen, men nu känns det värre igen. Blir också skitorolig så fort jag känner av det lite mer, hade mf i våras som satt sina spår... Men egentligen tror jag inte att det är nån fara, och är det nåt fel så visar det ju sig...

Hoppar in här också. Är i V7 (6+3), plussade för drygt två veckor sedan och har fortfarande inte riktigt fattat det. Har försökt i fjorton månader, men Pergotime verkar ha gjort susen - eller också var det bara att jag till slut började planera för året framöver utan barn och kanske slappnade av lite grann. Hur som är jag lite lagom nervös men försöker att tänka positivt. Haft väldigt lite symtom än så länge. En del molvärk i samband med plusset och lätt illamående på förmiddagarna, annars lugnt. Längtar till UL i november så att jag får se att det är okej därinne...

Va skönt att det inte bara är jag :)

Vi har bara försökt i några månader (fick mf med mitt ex) så har gått fort för oss o det är jag väldigt tacksam för vet inte om jag skulle palla 14 månader :/ har ett par funderingar till, någon mer som känner sig små deppig, borde vara själaglad o vill verkligen att allt ska gå bra men känner mig hängig o emellanåt likgiltig :( sen undrar jag hur ni hanterar situationen på jobbet? Själv jobbar jag i en förbutik på en stormarknad o måste stå o va trevlig hela dagarna o det är svårt när man mår jätte illa o kräks när man ätit, men man vill ju inte berätta för tidigt...

Jag känner som du, lite smådeppig generellt. Fast jag är egentligen fantastiskt lycklig ju! Jag börjar bli väldigt väldigt TRÖTT och funderar på om det hänger ihop med det? Kanske lite ökad känslighet också. Jag grät i bilen till jobbet igår när de pratade om Ebola. Det är ju hemskt såklart, men jag brukar inte gråta åt sånt i vanliga fall. Så jag tänker att trötthet och känslighet gör att jag känner mig lite deppig och hängig.

På jobbet vill jag verkligen inte berätta för tidigt. Jag har ett väldigt rörligt jobb, är sjukgymnast och flyttar mig mellan flera avdelningar på ett sjukhus, så jag kan lätt gå undan om det behövs. Det jobbiga är väl om jag är upptagen med en patient och börjar må illa men det är ingen fara än så länge. Jag dricker vatten mot illamåendet och det är ingen som undrar över det. Det värsta är att jag gått från att dricka 3-4 koppar kaffe till max 1. Och flera dagar har jag fått hälla ut hälften för det smakar blä. Snart kommer någon komma på mig!

Är oxå extremt trött så är nog som du säger att dråpligheten o tröttheten hänger ihop, särskilt i kombination hormonerna :)

Mina kollegor har redan börjat fråga o misstänka, särskilt min kusin som jobbar med mig, har haft svårt att jobba hela dagar då illamåendet tar musten ur mig. Har dessutom en hel del stress på jobbet o känner av direkt när det blir det minsta för mycket, då låser sig hjärnan o känner mig alldeles stum... Funderar på o berätta för chefen så iaf hon vet vad som är på g o kanske kan hjälpa till att underlätta situationen...

Deppigheten skulle det stå

Hej! :)

Undrar om man får hoppa in här? Jag är en 31-årig tjej bosatt i Göteborg som väntar mitt första barn. Var på RUL i måndags och var då v.17+5 så har BF 10 mars :)

Bloggar även om graviditeten på: gravidresan.blogg.se. Tipsa gärna om egna eller andras gravidbloggar, roligt att läsa :)

Hej jag bloggar på familjenkling.wordpress.com/ och jag är 30 år från Stockholm :) Jag har BF 12 februari så jag är i vecka 22!