Vi runt 30 som plussat för första gången!

Bra initiativ! Jag har enligt min app BF 11 juni.

Jag ska ringa mvc i morgon tänkte jag, när tänkte ni göra det? Jag hade ingen aning så min man googlade och det verkar som det är lika bra att göra det med en gång om det är svårt att få tid till inskrivningssamtalet. Men det känns så himla overkligt så jag fick honom att åka och köpa ett CB med veckoindikator bara för att kolla att hormonerna har stigit. Det var Gravid 1-2v när vi testade i onsdags och nu stod det 2-3v, så nu känner jag mig lite lugnare.

Jag har inga supertidigt symptom förutom att brösten är superömma! Och så har jag tydligare blodådror. Har mått lite illa på förmiddagens senaste dagarna men det kan jag göra ibland. Och så sticker/hugger/värker det till lite i magen ibland. Ja och enligt mannen så rapar jag tydligen en massa!? :)

Vilken supermånad oktober är för vår grupp!!

haha ja jag inser att utan den här gruppen och er så hade jag oroat mig själv och min man till vansinne! Han sa häromdagen något liknande: "Tänk att du faktiskt är gravid, jag trodde det var fel på mina simmare!" Jag hade ingen aning om att han hade såna funderingar och är så glad att vi inte har oroat varandra. Nu vet jag att vi inte höll på så himla länge, men jag har alltid haft i bakhuvudet att jag närmar mig 35 och då är det skitsvårt att bli gravid. Jag har haft som mål att föda mitt första barn innan jag fyller 35 och nu verkar det bli så!!

Jag känner som du, lite smådeppig generellt. Fast jag är egentligen fantastiskt lycklig ju! Jag börjar bli väldigt väldigt TRÖTT och funderar på om det hänger ihop med det? Kanske lite ökad känslighet också. Jag grät i bilen till jobbet igår när de pratade om Ebola. Det är ju hemskt såklart, men jag brukar inte gråta åt sånt i vanliga fall. Så jag tänker att trötthet och känslighet gör att jag känner mig lite deppig och hängig.

På jobbet vill jag verkligen inte berätta för tidigt. Jag har ett väldigt rörligt jobb, är sjukgymnast och flyttar mig mellan flera avdelningar på ett sjukhus, så jag kan lätt gå undan om det behövs. Det jobbiga är väl om jag är upptagen med en patient och börjar må illa men det är ingen fara än så länge. Jag dricker vatten mot illamåendet och det är ingen som undrar över det. Det värsta är att jag gått från att dricka 3-4 koppar kaffe till max 1. Och flera dagar har jag fått hälla ut hälften för det smakar blä. Snart kommer någon komma på mig!

Jag tog bara en sticka, hade med svagt streck, och sen tog jag ett digitalt med veckoindikator innan bim. Några dagar senare tog jag ett till digitalt med veckoindikator bara för att kolla så hormonerna steg. De är ju inte 100% säkra men hade jag varit dig så hade jag tagit ett med veckoindikator istället för flera vanliga stickor med svårtolkade streck. Då kan du jämföra med hur många veckor du beräknar vara.

Fy vad tråkig läsning, Sserena 86 och Lisen84. Jag är så ledsen för er skull.

Även om jag försöker att inte tänka på det och vara glad så gnager ändå lite oro i mig längst inne. Att det ska hända något. Antar att det är ganska vanligt i början..

Oh Diamant, du har så rätt. Chansen att lyckas är ju faktiskt större än risken att få MF.

Jag ser fram emot inskrivningen nästa vecka, känns som det kanske kommer bli mer verkligt då. Handlade det någonting om mannen? Jag har fått för mig att på inskrivningen så riktas mycket fokus på kvinnan. Jag vill att min man ska känna att han också är viktig, så jag hoppas att bm pratar lite med honom också. Han har säkert också massa funderingar och saker han är orolig för.

Jag har också redan gått upp i vikt. Är precis i början av v 7. Jag är hungrig hela tiden men oftast inte sugen på något. Om jag är sugen så är det oftast på potatis i olika former. Men det är inget vi brukar ha hemma så jag tycker inte jag äter så förfärligt mycket, och ändå går jag upp?!

Ett annat bekymmer jag har är att jag är väldigt, Ja VÄLDIGT hård i magen. Jag äter mycket fiber, har alltid gjort det, men det hjälper inte! Någon med samma problem?

Jag känner mig också bakis. Mår illa från och till men utan att kräkas, är konstant hungrig/sugen på mat men har svårt att äta när det väl gäller, trött och hängig. Mitt främsta gravidutetssymtom är ont i brösten. Jag måste ha sport-bh dygnet runt!

Hur gör ni andra med träning? Jag är van vid att träna en hel del, men efter semestern blev jag lat så jag kom inte riktigt igång igen innan jag blev gravid. I början gick det ju bra att träna men nu mår jag ju konstant illa så tanken på att gå till gymet eller gå på något pass känns rätt motbjudande. Samtidigt vet jag ju att jag måste röra på mig så jag har varit ute och sprungit några gånger men jag orkar ju ingenting! Flåsar som en rökare efter bara några meter! Det här är så frustrerande för mig! Känns som jag bara småäter hela tiden och inte rör på mig så jag går upp mer i vikt än jag borde. Gaaahh hoppas det här illamåendet ger med sig snart!

Seaband funkar på mig. De tar inte bort det helt men de värsta topparna. Oftast, kräktes första gången igår trots banden. Annars blir det starka tuggummin, te med mjölk eller knäckebröd.

Åh vad jag längtar tills illamåendet är över!!